När förbjuds de bruna bönorna?

KOLUMNISTER

Ingen doft är ljuvligare än den av förbjuden tobak. Jag satt i veckan i en långfärdsbuss genom Xinjiangprovinsens öken i Kina, när en olydig kines i smyg tände en cigarrett. Han höll den kupad i handen. Han drog ett bloss och försökte få röken att slinka ut genom den öppna sidorutan. Men röken trängde framåt i bussen. Den nådde inte bara mina gillande näsborrar utan också chaufförens ogillande. Denne ingrep med skärpa, talade om rökfri miljö och hotade att avhysa syndaren rakt ut i öknen.

Fatta mig rätt. Det är inte röken jag gillar. Det är olydnaden.

Vi bombarderas med råd och förbud. Påtryckargrupper gör sig breda med "rätt åsikter" och predikar självrättfärdigt vad som är "bäst för oss alla".

Ta det här med pälsdjur. Opportunistiska statsråd faller in i vegankören. De säger sig tycka att det är förfärligt att bära kläder gjorda i päls. Det finns, finner jag, utomordentliga skäl att bära minkpäls och sälskinnsjackor. De är varma. De är vackra. Om vi ska vara emot produkter gjorda av päls ska vi i konsekvensens namn också sluta bära skor. (Var tror stollarna att läder kommer från? De liknar mina kusiner i Göteborg som på femtiotalet kom till oss på landet i Skåne, frynte på näsan och sa: "Vi dricker inte komjölk. Vi vill ha riktig mejerimjölk.").

Ta det här med valfångst. Valfångstkommissionens sammanträden har blivit religiösa väckelsemöten.

Det är ställt utom tvivel att vissa arter av val finns i överflöd, alls inte hotas av utrotning. Japaner äter valkött med samma naturlighet som vi äter älggryta. Är vi beredda att ha en massa Greenpeace-jappar springande i Medelpad undervisande oss i barbariet att för nöjets och födans skull under ritualmässiga former ha ihjäl Skogens Konung?

Alla får naturligtvis ha sin åsikt och plädera den. Men det är uppenbart att vi nått en punkt, då vissa grupper med sina förbudskrav - sina viftande pekfingrar, sitt förnuft och sina blödande hjärtan - styr hela samhället. De måste lyssna på motargument och respektera dem som inte bara vill leva sunt.

Ta tobaksrökningen. Jag talar inte i egen sak, ty just av hälsoskäl fimpade jag för gott i november 1971. Trettioett år senare finner jag min livsstilsförändring vara klok med tanke på att under de åren fler än 300 000 svenskar avlidit på grund av rökning. (Jag brukar heller inte narkotika trots att det statistiskt är ganska harmlöst, dödstalet per år är färre än 250).

Men när Norge strax i stortingsbeslut blir först i världen med totalförbud för tobak på landets alla restauranger och barer är det dags att ropa: Besinna er! Tro mig, människor går inte på krog eller hänger vid en bardisk i första hand för att vara nyttiga och leva klokt. Det finns de som går dit för att bli fulla eller för att pladdra och blåsa rök på varandra.

Vi befinner oss på ett sluttande plan om vi accepterar att det är lagstiftares sak att förhindra hälsovådligt beteende.

Naturligtvis kan då riksdagen, för att vällovligt stoppa hudcancer, införa förbud mot att sola och göra långa ärmar till ett obligatorium. Det är inte konstigare än att förbjuda bilister att lydigt med säkerhetsbältet fastspänt köra fortare än 110 på motorväg. Ni kan vänta er förbud mot att åka skidor i utförsbacke; alla vet ju hur frekventa skadorna i slalombackarna är och hur alla dessa brutna ben belastar sjukvården.

Nästa logiska steg är att förbjuda restauranger att på matsedeln servera äggrätter. Ägg höjer människors kolesterolvärden. Bomma igen godisbutiker och glasstånd, vars söta sortiment förstör våra tänder.

Framför allt förbjud industriområdenas lunchmatsalar att servera bruna bönor och fläsk.

Fläsk är fett. Fett vållar hjärt- och kärlsjukdomar.

Av bruna bönor får man gas i magen. Fjärtandet släpper ut metangas och bidrar till växthuseffekten.