Sprickan kommer att leda till fler terrordåd

KOLUMNISTER

Med veckans vedervärdiga terrordåd på Bali dök en minnesbild upp. Det var i vintras. Jag åkte långfärdsbuss i Pakistan. Med högljuddhet och odörer från otvättade kroppar, med språkbarriär och kaos kring biljettluckan, är detta alltid exotiskt. Jag erkände för mig själv min fördomsfullhet, när jag lättad fann, att min bänkkamrat i bussen inte var långskäggig och turbanprydd utan var en 20-åring som gick klädd i jeans och tröja, bar en basebollmössa och talade begriplig engelska.

Vårt samtal gled snabbt in på Daniel Pearl, den amerikanske reportern som under efterforskning kring al-Qaida hade kidnappats. Han var försvunnen men ännu inte hittad mördad.
Detta är inte bara dårskap. Det är också del av en verklighet. Det kommer att bli värre.

"Vill ni ha tillbaka honom?" frågade min unge bänkkamrat, som var på väg hem från en släktings begravning.

"Det är klart", svarade jag, "att hela världen vill att inte ett hår kröks på hans huvud."

"Det är lätt. Det är bara att göra en deal. En bytesaffär."

"Byta vad mot vad?"

"De ger er Pearl och ni ger oss Salman Rushdie."

Den unge mannen yttrade de skamlösa orden med självklarhet.

Rushdie är den muslimske indier som skrev romanen Satansverserna. Boken är ett humorfyllt myller av människoöden. Ayatolla Khomeini såg boken som hädisk mot profeten

Muhammed och utfärdade 1989 en fatwa, en dödsdom, vilken gör det till en Gud i behaglig gärning att mörda författaren.

Vilket svin du är! tänkte jag, medan jag försökte fånga min bänkgrannes ögon under basebollmössans skärm. Då i bussen tänkte jag däremot inte: Kanske finns det en klyfta mellan trosriktningar. Kanske finns ett svalg mellan olika kulturers attityd till utveckling och modernism, frigjordhet och framsteg.

Efter de senaste veckornas terrordåd ser jag det som uppenbart att det finns en civilisationernas olikhet som tar sig uttryck i en civilisationernas sammandrabbning.

Frasen "civilisationernas sammandrabbning" myntades av Harvardprofessorn Samuel Huntington.

Efter kommunismens kollaps drev han tesen att framtidens konflikter inte står mellan ideologier eller nationer. De står mellan kulturkretsar, civilisationer. Den muslimska världen är en sådan civilisation.

Huntington bespottades: tesen var icke politiskt korrekt. Men trots att religion i största delen av världen spelar mindre roll än någonsin förr i historien, finns i dagens sammandrabbningar kulturella och religiösa laddningar.

Bali är för australier vad Mallorca är för svenskar. Radikala muslimer, Jemaah Islamiyah, riktade sitt blodbad i huvudsak mot semestrande aussies, straff för att Australien på Östtimor för något år sedan räddat en utsatt kristen befolkning undan indonesiska statsunderstödda huliganers folkmord.

Den välinformerade arabiskspråkiga tv-stationen al-Jazira läste upp ett uttalande som den tillskrev Usama bin Ladin: "Vi gratulerar den muslimska nationen till dess dristiga och hjältemodiga jihadopera-

tioner vilka våra tappra söner utförde i Jemen mot en kristen oljetankbåt."

De sista ord Daniel Pearl tvangs yttra innan han inför en vi-deokamera halshöggs löd: "Jag är jude. Min far är jude."

Parlamentsvalet i Pakistan blev en framgång för radikala muslimska partier och segerherren Shah Ahmed Noorani sa: "Vår första prioritet är att införa islamska lagar."

I väntan på fler sammandrabbningar (läs: terrordåd) frodas konspirationsteorier. Vid en föreläsning på universitetet i Kuwait hörde i veckan den amerikanske, arabiskspråkige föreläsaren en allvarlig ung åhörare säga:

"Jag är fullkomligt övertygad om att Saddam Hussein är en amerikansk agent."

USA skulle ha bett Saddam invadera Kuwait. Washington kunde då svara med att sätta upp militära baser och sedan stjäla arabernas olja.

Detta är en utbredd uppfattning i arabvärlden och följer övertygelsen att terrordåden den 11 september i fjol var resultat av judisk konspiration.

Detta är inte bara dårskap. Det är också del av en verklighet. Det kommer att bli värre.

Staffan Heimerson