Ölänningarna borde smälla upp en brotull

KOLUMNISTER

I dag slår jag ett slag för högre skatter. Tanken har föresvävat mig ända sedan jag i fjol sommar reste till Öland. Under några dagar lärde jag mig att tycka mycket om ön: så vacker, så egenartad, så avlägsen, så intim.

Minnet av den och min idé om högre skatter dök i veckan upp, när jag gett mig ut på cykelsemester på de Västfrisiska öarna i Nordsjön utanför Hollands kust. Soligt och sandigt, doft av koskit och rökt makrill. Härligt.

Men när jag förra sommaren talade med folk och när jag läste Ölands förträffliga lokaltidning mötte jag avigsidor: det gnälldes om indragna skolbussar, att det var för långt till Systemet, att det fanns få arbetstillfällen och att det rådde utflyttning till fastlandet. Underbefolkningen hade knäsatts redan på 1800-talet, när de starkaste ölänningarna och de klokaste utvandrat till Amerika.

Det var tydligt att Öland var ett litet Norrland. För få människor med go. För många trumpna gnällspikar som "krävde att samhället skulle göra något".

"Vad?", frågade jag. "Ni vill väl inte ha industri. Det förstör turismen. Och glöm IT. Det frodas bara i stadsmiljö. "

"Det behövs pengar", sa ölänningen.

"Ta upp dem", sa jag. "Smäll upp en kur vid Ölandsbrons fäste. Hundra spänn från varje bil som rullar in på ön, ölänningars och Kalmarbors undantagna. Hur många bilar kommer nu varje dag under semestrarna? Fyratusen, femtusen eller fler? Juni, juli, augusti drar i så fall in trettio-fyrtio miljoner kronor. Rakt in i Ölands ekonomi utan mellanhänder och avbränningar. Och utan delegationsbesök från Ams och utredningar från nämnden för stöd till glesbygden."

"Så kan man inte göra."

"Jodå. Det är inte konstigare än att betala entré till Liseberg eller Skansen. Öland är likadant. Det lever bara på sommaren och det lever på att folk kommer på besök. Kalla det miljöskatt. Eller slippa-trängsel-avgift. Eller en städa-upp-efter-er-alla-badjävlar-tull."

Det var just den skatten jag pungslogs på när jag för några dagar sedan tog katamaranen från Harlingen på holländska fastlandet till ön Terschelling en knapp timme ut i Frislands förrädiska vatten. Till båtbiljettens pris om 18,75 euro adderades automatiskt en "Toeristenbelasting Terschelling" om 3,70 euro. Skatt för förmånen att sätta ner fötterna på en gudomlig och turistberoende ö: 34 kronor.

Jag hamnade här därför att jag just läst Ingmar Karlssons "Europas styvbarn", en lärd och stimulerande bok om "minoritetsfolk utan egen stat". Baskerna, till exempel, som kanske är Europas urinvånare och nu har stor autonomi inom Spanien men inte total självständighet, furlaner på Alpernas sydsluttningar, zigenarna naturligtvis som är fler än svenskarna men utspridda över hela världsdelen och utan en enda bit eget land, samt tjugo-trettio fascinerande grupper till.

Friserna är en. Egen historia, nedärvd frihet, eget språk (det liknar mera engelska än tyska), egen radiokanal, egen flagga och egna idrotter (de hoppar stav men det gäller inte att med stavens hjälp komma högst utan att komma längst). De är bönder. I deras regionshuvudstad Ljouwert (ni hittar den på kartan under dess holländska namn Leeuwarden) finns en staty på torget. Men inte av en kung eller en krigsherre utan av en kossa. De är överlag nöjda med livet och smäller inte bomber för att tillskansa sig mera autonomi än den de redan har. Det hörs inte gnäll på samhället och staten. Ungdomarna stannar och flyttar inte till Amsterdam. Det är uppenbarligen någonting som gör det bra på öarna. Kanske är det skatten de tar ut från främlingar och gäster.

Vilka regioner i Sverige skulle kunna göra likadant om ölänningarna är för lata för att bygga en biljettkassa vid sitt brofäste.

Norrland? Glöm det, landsdelen skulle bara bli ännu tommare. Gotland? Nja, det är Sveriges mest överreklamerade landskap och redan häftigt subventionerat. Men med min skatt skulle det kunna förhindra fortsatt förbuskning och förfulning.

I slutändan är det bara Österlen, norra Bohuslän och Stockholm som är så attraktiva att en svensk Toeristenbelasting skulle vara värd besväret.

Staffan Heimerson