Atenarna själva tvivlar - men OS blir en succé

KOLUMNISTER

Som jag minns de här dagarna för fyra år sedan!

Jag var korrespondent i Australien. Det drog ihop sig till olympiska spel i Sydney. Väntan, förväntan och skandalhunger härskade bland oss murvlar.

Vi avslöjade att OS-stadion var byggd på en soptipp för livsfarliga kemikalier. Vi slog larm om att OS-byn bredde ut sig över mark som enligt miljörörelsen var tillhåll för en utrotningshotad grön groda. Vi gottade oss åt att den australiska internationella olympiakommitténs förgrundsfigur hade låtit sig mutas med guldsmycken från en stad som kandiderade till att senare bli OS-arrangör.

Vi spekulerade i kommande terroristdåd. För att kolla säkerhetsarrangemangen kring seglingarna, som ägde rum mitt i staden, försökte en polsk kameraman hyra en ubåt. Vi gnällde över att pendeltågen ofta var försenade och att vi under OS inte skulle få använda oss av de flodbåtar som trafikerade arenorna i Homebush Bay.

Men vi fick a n s t r ä n g a oss för att finna felen. I ärlighetens namn var vi också tvungna att erkänna att i april var allt fixat och klart. Till och med den blå randen i gatubeläggningen som maratonlöparna skulle följa fanns målad.

Jämför med nu. Aten bäddar för skandal. Efter sju års förberedelser finns maratonrutten inte ens i löpbart skick. Pendeltåget från flygplatsen kommer inte att finnas klart före öppningen den 13 augusti. Spårvägen till evenemangen nere vid kusten är inte färdig. Tiotals arenor är bara halvklara.

Hur reagerar arrangörer och invånare på detta?

1) Den lokale OS-generalen avgick i protest mot att "fel" parti vann parlamentsvalen i förra månaden. Av ideologiska skäl kunde han inte arbeta för den nya regeringen.

2) I veckan, när det gällde att ge järnet, gick byggarbetare, bankfolk och tjänstemän på flygplatsen i strejk.

Invånarna i huvudstaden ifrågasätter själva att de är klara till invigningen. I Aten behöver man inte vara skandalsugen murvel för att ropa SKANDAL.

Den verkliga skandalen är dock inte det försinkade arbetet. Skandalen är IOK:s sentimentala, blåögda sätt att ge Aten förtroendet. Det var en sorts "förlåt oss". Aten hade hoppats att få spelen 1996. Det var 100-årsjubileet för de moderna spelen, som ju haft Aten som spelplats. Men Grekland ansågs inkompetent. Jag följde IOK-mötet 1989 i Tokyo, då spelen i stället gavs till Atlanta. Det var en cirkus, där Melina Mercouri bussade fram halvhoror för att göra intryck på delegaterna. En grekisk minister och Atens borgmästare var så osams att de höll var sin presskonferens. Samtidigt.

Det är en sport i sig själv att arrangera OS - och det gäller att vinna. En OS-general ska i sin person förena en finansfurste och en kreativ arkitekt, ett pr-geni, en diplomat och en slavdrivare. Han blir en gigantisk byggherre och stadsplanerare. Han ska fixa fram miljarder. Det gäller att ge spelen en egen stil.

Framför allt ska han få människor att dra åt samma håll. Aussies var idealiska arrangörer: handfasta och händiga, resultatinriktade och opolitiska.

Man behöver inte ha rest mycket i världen för att inse att grälsjuka greker hör till de minst lämpade för uppgiften. Bara Gazaremsan eller Bagdad vore värre.

Aten är höga röster och stora egon. Vanan finns att odla konpirationsteorier, i Grekland

accepteras sällan "den naturliga förklaringen". Civiliteten är liten. Det hjälper inte att Sokrates var grek. I EU-perspektiv har Grekland dessutom ett u-lands ekonomi - grekens per capita-inkomst är mindre än hälften av svenskens.

Förhoppningar fanns att det hedrande, krävande OS-uppdraget skulle ge stan en nystart. Tvivlarna var många.

Tvivlarna ser ut att få rätt.

Ändå säger jag: Det går vägen. OS startar när det ska. Alla OS blir klara i tid.

Dessutom blir Aten-OS en succé. OS-städer bedöms nämligen på en relativ skala. De mäts mot människors uttalade förväntningar.

På Atlanta i det effektiva USA fanns höga förväntningar. De infriades bara delvis. Därför blev det minus i kanten.

På Aten är förväntningarna rekordlåga. Spelen kan därför bara bli bättre än befarat. Det blir plus i kanten.I Aten behöver man inte vara skandalsugen murvel för att ropa SKANDAL

Staffan Heimerson