Dagens namn: Brynolf
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Staffan
Heimerson

Var finns bombhögern när vi behöver den?

Den här veckan för 15 år sedan ägnade jag mig åt Burma.

Namnet Burma hade funnits i mitt medvetande sedan biomatinéåldern. Kunde en filmtitel klinga grannare än "Revansch i Burma" (med Errol Flynn om jag minns rätt)?

Burma var efter andra världskriget Asiens mest välmående land. Men usla politiska experiment körde det i sank.

I maj 1990 höll Burma val. Jag var Asienkorrespondent och följde det. Aung San Suu Kyi - den svala, smala kvinnan med de lysande intelligenta ögonen - segrade med 80 procent av rösterna från den leende, milda buddhistiska befolkningen.

Aungs handfasta idealism tilltalade inte flåbusarna i armén. Generalerna tillsatte något som de namngav enligt normerna för George Orwells nyspråk: Statens Freds- och Utvecklingsråd.

Busarna grep makten. Sedan dess råder tystnad frånsett den dag för 14 år sedan då Aung San Suu Kyi - hårt hållen i husarrest i huvudstaden Rangoon - tilldelades Nobels fredspris.

Finns det något mera att säga i ärendet Burma?

Ja.

Aung, den rättmätiga ledaren, sitter fortfarande fången. Hon fyller 60 i nästa månad. Hennes fångenskap börjar ta Nelson Mandelas proportioner.

Inget försök har gjorts att befria henne - och det reser frågan: Var finns den idealistiska bombhögern och Röda Nejlikan, när deras tjänster behövs?

En rad stamfolk i Burma (karen, mon och shan är de mest kända) har från begynnelsen motsatt sig att slukas av den burmesiska staten. De har krigat mot statsmakten i 57 år. Nu sätter juntan in slutattacken mot deras opposition. En folkgrupp, en enda, burmanerna, ska ha all makt. Mark exproprieras och ges till dem.

Bevis finns för att krigsmakten i Statens Freds- och Utvecklingsråd använder kemiska vapen. Burmanska soldater fick utbildning på kemiska vapen i Östtyskland innan Muren föll.

2500 byar i östra Burma, nära Thailands gräns, har förstörts. En miljon människor har blivit flyktingar. De saknar mat och medicin.

I huvudstaden Rangoon finns den krypande obehagliga stämning av polisstat som kännetecknade Sovjets satellitstater. Jag upplevde den intensivt under ett besök i Rangoon. Min chaufför anhölls. Hans "brott" var att han kört mig till Aungs villa, där jag gjorde ett fåfängt försök att komma in.

Juntan har stöd från Kinas kommunistiska statsledning. Juntamedlemmarna är gangsters i uniform vars stora inkomstkälla är heroin, som de via södra Kina skeppar ut på världsmarknaden.

Folkmord pågår. Illa. Ingen bryr sig. Det är värre. Värst av allt är att i omvärlden kommer ingen - inget land, ingen världsorganisation - att ingripa.

Denna passivitet syns bjärt speciellt denna vecka som så präglats av orgier i krigsminnen. Vi har hyllat dem som under andra världskriget stod upp mot ondskan. Vi har diskuterat begreppen kupper och ockupation. Vi har trosvisst sagt: Aldrig mer.

Ändå låter vi en pacifistepidemi dra genom vår värld. Sentimentalisering tar över politiken. Världens främsta krigarfolk, britterna, röstade nästan bort sin ledare, Tony Blair, för att denne i krigshandlingar störtat Saddam Hussein. I Spanien störtade Irakengagemanget regeringen. Land efter land, senast bulgarerna, drar sig ur den koalition vars uppgift är att sätta Irak på ny kurs.

Pacifism är ett opium för the chattering class och den vänsterintellektuella eliten. Efter omvärldens engagemang i Kosovo och Sierra Leone för att stoppa blodbad, i Somalia, Kuwait, Bosnien och Liberia, kom Irak. Det har gett brända fingrar. Mod och engagemang har ersatts av en kollektiv ängslan för att agera mot ondskan.

Fegheten gör att folkmordet fortsätter i Darfur, svälten i Rhodesia, terrorn i Tjetjenien och fusket i Togo.

Och det blir ingen "Revansch i Burma II".

 

     

Jag diskuterade SSU:s fejkade medlemsregister och därmed svindel med skattebetalarnas pengar. En av de skyldiga var förre distriktsordföranden Pär Nuder. Bland läsarreaktionerna kom förslag om vad man kan göra åt saken: Låt finansministern skicka en räkning till Nuder med krav på återbetalning.Världens främsta krigarfolk, britterna, röstade nästan bort sin ledare

Staffan Heimerson

Staffan Heimerson

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet