Svårt att ana ljuset i tunneln

KOLUMNISTER

Under korta besök i Sverige brukar jag försöka passera min barndomsbygd för att på kyrkogården där lägga en blomma på min mammas grav.

Känslosamt - och för en reporter också nyttigt. I bygden kan jag stämma av: Hur duktiga är vi svenskar för ögonblicket? Eller hur usla? Lackmuspappret finns där.

Min barndomsbygd är Hallandsås. Och då vet ni - med den där tunneln som jävlas.

"Hur går det med tunneln?", frågade jag barndomskamrater. Dessa har fascinerat och med avsmak följt Banverkets, Kraftbyggarnas och Skanskas försök att med en tunnel genom åsen räta ut Västkustbanan. På så vis skulle resenärer mellan Ängelholm och Halmstad spara några minuter

restid och dubbelspår göra banan vettig för godstrans-port.

"Ååå-jooouu", svarade min kompis svävande.

Bygget har ju präglats av skandaler med förbjudet isoleringsmaterial och förgiftat vatten, bygglovsprocesser, förstörda brunnar, skadestånd och döda kreatur. Och borren biter inte.

Det var när jag fortsatte bilfärden mot Sydeuropa och valde en av de vackra vägarna genom Schweiz som jag vaknade upp för den verkliga skandalen i Skandalen Hallandsås: Byggets fart. Rättare: Byggets b r i s t på fart.

Bygget utreddes på sjuttiotalet i förra årtusendet. Beslut om det togs på åttiotalet. Bygget startade 1992, första borren sattes i berget året därpå.

Blir det aldrig klart?

I Alperna får jag får klart för mig hur geschwint moderna tunnlar byggs. Mellan Bern och Valais byggs Lötschbergtunneln för att snabba upp tågtrafiken. Påbörjad för två år sedan, klar om ytterligare två. Borrfolket från norr och borrfolket från söder möttes just i mitten efter att ha jobbet sig genom någon dryg mil vardera.

Än mer imponerande är Gotthardtunneln som ska göra Zürich och Milano till grannstäder. Den är 60 kilometer lång och blir världens längsta, dubbelt så lång som tunneln under Engelska kanalen. Bitvis löper den 2 500 meter under berget. Geologin är ett helsicke - "men vi är klara 2015", heter det från byggarna.

Tunneln genom Hallandsås då? Det rör sig om 8,2 kilometer.

Efter 13 år, berättar i ett trevligt mejl Per Olof Apel, informationsdirektör i Banverket i Borlänge, "har vi från söder kommit 2 kilometer in i åsen och från norr 1,2 km. Tunneln beräknas vara klar 2012. Beräknad slutkostnad 7,4 miljarder (i 2003 års penningvärde)."

"Det har varit en tuff resa för oss på Banverket", tillade Apel i telefon.

Okej, Rom byggdes inte på en dag. Men om åtta kilometer genom en 200 meter hög ås ska ta 20 år måste det göra tunneln genom Hallandsås till världens långsammaste bygge.

I den takten åker en snigel i marschfart fast för fortkörning. Och jag kom på mig att undra: Var finns grabbarna som byggde pyramiderna, när vi behöver deras hjälp?

Hjälp? Med facit - allt Banverkets schabbel, all Skanskas inkompetens, Roca Gils gifter - är det lätt att vara efterklok och säga, att vi svenskar i vårt ganska platta land kanske ska hålla oss till att bara bygga typ Botniabanan över myrmarker men kalla på hjälp när det gäller tunnlar.

Hjälp från Alperna. Med höga berg och trånga dalar har ju Österrike, Schweiz, Frankrike och Italien tusentals väg- och järnvägstunnlar.

Vanan att spränga och borra finns. Den gamla S:t Gotthardstunneln är dubbelt så lång som Hallandsås och var klar redan 1882 och Simplon som är två hela mil lång tog bara åtta år.

Jag kan ha fel, men om Banverket hade ringt en schweizisk entreprenör hade jobbet sannolikt varit klart redan i dag.

"Det är", sa min skånske vän

i Förslöv, "nog inte en slump, att av alla ostar är det just schweizerost som har så många hål."

Staffan Heimerson