Här finns de bästa helgerna i världen

KOLUMNISTER

Vilka, frågar jag mig, är de fem bästa helgerna i världen?

1. Kung Hei Fat Choy, det kinesiska nyåret som firas i tre dagar. De är de enda lediga dagarna kineserna unnar sig under ett helt år. De befäster de starka familjebanden. De håller vid liv både fina traditioner, folktro och modernt businesstänkande. Och det festas! Jag säger inte att kineserna sjunger så här. Men det är "Helan går" på mandarin. (Prova i kväll till andra snapsen).

He bei jiu, chang fa la la la la la lei

He bei jiu, chang fa la la la lei

Shei bu he di yi bei jiu

Wo ye bu gei di er bei ju

He bei jiu

(drick)

" Chang fa la la la lei!

2. Thanksgiving i Amerika. En sant religiös högtid. Den enda tidpunkten på året då Amerika stannar av i tempo för eftertanke och familjesammanhållning. Den enda amerikanska högtid som inte exploateras kommersiellt.

3. Karnevalen i Venedig. Det är inte maskerad och tjolahopp och sex i buskarna som karnevaler i Rio och på Trinidad. Den har sitt ursprung i yttrandefriheten (skyddade av masken vågade medborgare säga sanningen till makten, skyddade av masken kunde makten kolla in stämningarna i de djupa leden). Den handlar också om skönhet; fare bella figura gäller. Musiken är glädjeväckande umpa-bumpa.

4. Anzac Day. Australiens och Nya Zeelands sätt att den 25 april varje år hedra sina beundransvärda insatser i främst första världskriget. Massakern vid Gallipoli (i Turkiet) var ögonblicket då aussies stannade upp och insåg att brittiska imperiets och deras egna intressen inte alltid sammanföll. Aussiens speciella respektlöshet och stoiska lugn föddes i detta ögonblick - och det firas med en parad då inte ett öga är torrt. Jag såg den 1999 och då fanns fortfarande tre veteraner från Gallipoli med. Alla var över hundra. Efter paraden slås världsrekord i ölkonsumtion.

5. Julen. Faktiskt - för att den är så mångfacetterad med sin blandning av kristendom, hedniska riter och härlig materialism. Den firas på olika sätt i skilda länder. Kalle Anka här, strumpor över öppna spisen där.

Och denna dag då jag skriver listor frågar jag mig: var i världen är humorn bäst?

1. I England. Engelsmän har självironi. De håller masken, de behärskar understatement. De skriver med större elegans, de kan leverera en punchline. Roliga teve-serier är roligare om de är engelska, politiska cartoons är vassare. Det är inte en tillfällighet att Monty Python och tecknaren Gerald Scarfe är engelsmän. Kulturjournalisten George Plimpton summerade: "Det kan inte vara grundläggande fel att ha kul."

2. I Filippinerna. Filippinare har kreativ humor. De kan göra allting roligt - inklusive vulkanutbrott, eldsvådor, statskupper, gudstjänster och översvämningar. Det märks på deras klubbar, i deras sångtexter och i att alla människor bär smeknamn, Tootie, Dingo och Corie. Framför allt märks det i deras explosivt vanvördiga dagstidningar som ohämmat blandar engelska med lokalspråket tagalog.

3. I Amerika. Förr i tiden tack vare litteraturhistoriens två kvickaste pennor, Mark Twain och James Thurber. Senare genom Chaplin och Bröderna Marx. Numera tack vare talkshow-värdarna Jay Leno och David Letterman. Och skulle ställningarna svikta finns alltid Woody Allen och Emma Brombeck som sagt: "Alla som kan se tre fotbollsmatcher i rad bör förklaras hjärndöda".

4. I Irland. Under trycket av svält och koloniala övergrepp vaskades humorns sälta fram. Det är ingen slump att både Oscar Wilde och George Bernhard Shaw var från Irland. Det är Wilde som sagt: "Livet är alltför betydelsefullt för att tas på allvar." Och Shaw: "Den gyllene regeln lyder: Det finns ingen gyllene regel."

5. I Danmark. Jag säger bara: Bakkepigerne. Elga Olga var stjärnan och ingen var fräckare i mun när hon tog cigarren ur den.

Staffan Heimerson