”I dag får nittiosex svenskar gonorré”

KOLUMNISTER

Hur i himlens namn kunde följande tanke flyga genom mitt huvud?

De här dagarna! I den här miljön!

Jag är i Trinidad, ett välmående men våldsamt välfärdsrike sydligast i Karibiska havet. I tisdags inföll Mardi Gras med karnevalsyra som enligt aficionados överträffar Rio de Janeiros.

Socan sög och suckade sanslöst sexuellt. Karnevalstågets tiotusentals deltagare levde upp till årets tema, Romarriket. I påkostad prålighet satte kreolska flickor på sig minimala gyllene dräkter. De hängde mobiltelefonen i tangatrosan.

Det var Spartacus möter Versace.

Trinin, som öborna kallas, hade var och en i genomsnitt lagt ner 2000 kronor på ett plagg som han skulle bära en enda gång.

Flickorna hade pyntat sig extravagant. Bladguldsströssel flöt över svettiga kroppar. Ibland greppade flickorna tag i ett järnstakets spjälor. Solo rörde de sig i häftiga coitusrörelser.

Den pockande, pumpande socan är öns musik, exekverad på oljefat. Med rapliknande texter har soca tagit över från calypso som Trinidads pop.

Calypso är mera finurlig och balladliknande. I sina texter är den ironisk och rå mot samhällets uppblåsta stöttepelare. Calypson finns kvar i några tält medan paraden rullar på.

Premiärministern skildras som "Mista Nation". Han dricker dyr rom, har psalmbok i knäet och har ögonen på en flicka:

"Hon är Sheila från sydsidan

Hon har satt på sig sin mini

och rött på munnen

Hon röker cigarr

och gör vad hon kan, haha

för att utsöndra synd

Och hon har en häck

som plattar till

den mest hårdkokte, haha"

Det låter som en lokal Magnus Uggla på lata latituder i fuktig tropikhetta.

Hur, frågar jag mig, kunde mitt i detta frustande festande en negativ fråga rusa genom mitt huvud?

Trinidad är ett land som tack vare olja, naturgas, asfalt och bauxit har råd till sin karneval även om turismen går dåligt. Utlänningar skräms bort av förfärliga mord och banala rån. Ungdomar bär pistol. Stadsdelen Morvant går i folkmun under namnet Killing Fields.

Tanken som i karnevalsyran flög genom mitt huvud var: Fy fan vad trött jag är på beskäftig, skattebetald annonsering med viftande pekfinger för att få oss att uppföra oss väl.

Ni känner modellen. Socialstyrelsen med maningen om brödskivorna. RFSU-t-shirten med texten "I dag får 96 svenskar gonorré". Dödsvarningar på cigarettpaketen. (I ärlighetens namn, det var inte Socialstyrelsen som var ute och viftade med fingret. Annonsen var tillkommen för att bagare ville sälja mera bröd.)

I den vanvördiga engelska tidningen Spectator noterades förra veckan det senaste oskicket att sätta upp varningar på pubarnas och universitetens toaletter. På herrtoaletten har hälsodepartementet satt upp en affisch med bilden av en pinkande man med underliv och ben men med en cigarrett där penis ska vara. Texten lyder: "Dåliga nyheter: Rökning gör dig impotent. Ännu sämre nyhet: Den här annonsen hänger på damtoaletten också."

Myndigheterna, noterade Spectator, har äntligen hamnat där de passar. På muggen.

Karnevalsveckan i Trinidad slog rekord i onödiga annonser. På pösiga foton tog landets ministrar på sig rollen som glädjedödare. De satte in konkurrerande helsidesannonser.

Kommunministern Rennie Dumas manade att karnevalen måtte innebära "värdighet, stolthet och reserverat uppträdande". Karneval och värdighet är okompatibla. Var finns calypsoförfattaren som punkterar pösmunken?

I sin annons i Trinidad & Tobago Mirror manar socialminister Anthony Roberts: "Ungdomar, kom ihåg att ni icke har laglig rätt till alkohol och tobak. Droger leder till irrationellt beteende och kan leda er in i oskyddade sexuella förbindelser." (En sponsor hade en underfundigare slogan: "We can stop aids. What"s your position?")

Hälsoministern John Raphael går på en annonshelsida i färg ut och varnar för aids och lanserar en ny målsättning för karnevalen: "Var försiktig! Var ansvarskännande! Låt er inte sköljas med av stundens infall. Ha en trygg karneval."

T r y g gkarneval. Det låter som passagerarens maning till flygkaptenen: "Flyg säkert - lågt och sakta."

Staffan Heimerson