Äntligen ett riktigt proffs efter alla smörgåsnissar

KOLUMNISTER

Inte sedan Hans Blix i slutet av sjuttiotalet har posten som utrikesminister upprätthållits av ett proffs. Från Bodström den äldre och framåt sattes den i händerna på statsministerns smörgåsnissar.

När Jan Eliasson om måndag åtta dagar kommer till Arvfurstens palats, återgår den i kompetenta händer.

Det sker med ett grattis till skattebetalarna: Eliasson reducerar utrikesministerns roll till en halvtidstjänst. (Andra halvan upprätthåller Eliasson galjonsfigurssysslan som ordförande i FN:s generalförsamling. Båda halvtidslönerna betalas av Sverige.)

Det är ett genombrott. I en svullen statsapparat finns stora pengar att spara om fler statsråd sa:

"Vi är statsråd i ett lätthanterligt land. Vi är förbryllande många ministrar. Vi har en regering som med 21 poster är större än många världsmakters, för att inte tala om jämförbara länder som Schweiz. Vi är omgivna av entusiastiska parteigenosse och lojala ämbetsmän - statssekreterare, sakkunniga, handläggare, pressekreterare och utredare. Jag erkänner, att jag har ett glassigt och inte särskilt arbetsbetungande jobb. Jag ska göra som UD-Janne! Jag ska erkänna att det är ett halvtidsjobb och ge tillbaka halva lönen till skattebetalarna. Och med de skatter vi har är det ändå Nuder som får mest."

Vem blir först? Messing? Eller Morgan Johansson?

Det var när jag forskade i svenska utrikesministrars historia, som jag stötte på ett exempel på vår nuvarande utrikesministers allmänbildning och världssyn:

"Vad är ett demokratiskt land?" frågade Carin Jämtin i samband med att hon för tre år sedan utsågs till biståndsminister. "Det är en sådan fråga som även professorerna på de kändaste universiteten tvistar om. De enda demokratier som finns i världen är väl Sverige och Norge och några stycken till."

I fullt vuxen ålder (38 år) var Jämtin så förmäten, omedveten och chauvinistisk att denna groda hoppade ur hennes mun. En koll av hennes CV visar, att hon haft topposter i SSU och varit biståndschef vid Palmecentret. Var det ingen då som märkte att hon sov och inte ens känner igen demokratier?

Såg hon inte vågen av demokratiskt tänkande och styre välla in över världen? I Sydamerika avdunstade generalsjuntorna. I Östeuropa kollapsade kommunismen. I Ostasien blev paternalistiska regimer antikverade. Till del i Afrika också, där Sydafrikas Mbeki - i det goda maktskiftets namn - avstår från att söka en tredje presidentperiod. Bara arabvärlden återstår att tändas av demokratins gnista.

Om Jämtin inte korrigerat sin uppfattning kunde hon den senaste veckan få en intensivkurs i folkväldets utövande.

Italien höll val, sannolikt med maktskifte som följd. I en värld med tynande ideologier söker sig partier i de flesta länder in i mitten. Valen blir därmed jämnare. Precis som Al Gore i Amerika år 2000 har därför Berlusconi begärt omräkning. Demokratiska procedurer sker inte på en höft.

Samtidigt hölls under civiliserade former val i två så skilda miljöer som det dynamiska Ungern och det ulandspräglade Peru. Valsystemen är inte exakt de samma som i Sverige och Norge men inte mindre demokratiska för det. De sker (som presidentval i Frankrike) i två omgångar med toppkandidaterna i ny envig.

Det mest upplyftande är, att sedan åttiotalets mitt har praktiskt taget ingen demokrati detroniserats i statskupp eller inbördeskrig. Jo, i Nepal - och därför går det rakt åt helvete där.

Ohederliga val är ovanliga. De äger rum i länder om vilka vi ändå inte har några illusioner, det marxistiska Zimbabwe och det bedrövliga Burma. Valfusk förekommer bara i det gamla Sovjetväldets omogna statsbildningar som Vitryssland och Azerbajdzjan.

Maktskiften sker odramatiskt. I de flesta miljöer känner regeringspartier när de passerat sitt bäst-före-datum.

Vilken politiskt härlig värld vi lever i! Bara Jämtin har ingenting märkt.

I väntan på Eliassons ankomst är hon nu alltså rikets utrikesminister. Jag föreslår, att hon när hon efter påskhelgen kommer till jobbet ringer lönekontoret och säger:

"Jämtin här. Jag har tänkt efter. Jag är värd max en kvarts lön."

Staffan Heimerson