Ge oss ett konto med röda dagar

KOLUMNISTER

En av mina stiliga svärsöner fyllde år i veckan. Jag ringde och gratulerade.

"Vad gör du?" frågade jag. "Hur firar du dagen?"

"Jobbar. Helst skulle jag velat vara ledig. Min födelsedag borde vara helgdag."

Just det! Varför låter vi i individualismens tidevarv helgdagarna bestämmas centralt?

Mitt förslag: Ge oss ett batteri betalda lediga dagar att använda när som helst under året. Ett röd-dags-konto.

Med en röd-krita gör min svärson enkelt själv sin födelsedag till helgdag. Vi andra skapar våra egna gör-det-själv-almanackor. Någon gör sin bröllopsdag röd, en annan väljer första dagen för älgjakten. Och de allra flesta jag känner vill ha torsdagen den 15 juni till helgdag. Då spelar Sverige andra VM-matchen mot Paraguay - och det är en jävla svart torsdag.

Denna idé dyker upp just när vi noterar att på måndag infaller första maj och att dagen är röd.

Jo, jag vet att just den dagen har symboliska, nästan heliga värden för många. Första maj har traditioner från 500-talets merovinger via 1700-talets skråväsen till den amerikanska fackföreningsrörelsens förslag till Andra internationalens första kongress 1889 om att första maj måtte bli den internationella

arbetarrörelsens manifestationsdag.

Schyst. Men varför ska dagen vara röd för alla? De som inte

firar första maj utan gör den till en vanlig arbetsmåndag bör ha chansen att för eget bruk göra en annan dag röd.

Antalet halvheliga dagar är i Sverige förskräckande många. I en globaliserad tid, när nationalistisk yra anses töntigare än nånsin, ska vi tisdagen den 6 juni bli extra blågula. Den dagen är röd för att kungen under publikt jubel delar ut flaggor till lottakåren i Skövde.

För att inte - i ett avkristnat, sekulariserat land - tala om verkligt heliga dagar som långfredagen och Kristi himmelsfärd. Jag är bosatt i ett katolskt land, Frankrike. Här var nyss långfredagen befriande svart. Likadant var det i Italien, full rulle på arbetsplatser. Låt dem som vill ha Jesus dödsdag som speciell sorgedag ta ut den ur sitt batteri av röda dagar.

I både Frankrike och Amerika är det grundlagsstridigt att fira religiösa helgdagar. Amerika är i den frågan så politiskt korrekt att det inte duger att säga god jul; det ger kristen prägel. Det heter glad helg. Den stora helgdagen - då landet verkligen stannar upp och sänker rösten - är thanksgiving, vilken infaller den sista torsdagen

i november. Thanksgiving har historiska invandrarrötter och är inte främst en bönedag. I Frankrike firas den 14 juli, årsdagen av Bastiljens stormning och franska revolutionen 1789.

Till detta kommer dagar som vi förmodas vara andaktsfulla inför. Internationella kvinnodagen den 8 mars är en. Jordens dag inföll i förra veckan och firades i många länder genom att vi mer än nånsin ojade oss över växthuseffekt och för låga bensinpriser. Vi kan rimligtvis inte göra dessa dagar kollektivt röda. Men de som vill fira dem extra intensivt kan ta ut från sitt röd-dags-konto.

Sunt förnuft säger att vi inte kan fira allt. Jag bodde några år i det mångkonfessionella Libanon. Ville jag vara ledig fanns det varje dag en religion att luta sig emot. Shia och sunni hade olika helgdagar, armenier hade sina egna, de romerskkatolska och maronitiska skilde sig åt och sen var det de grekisk-ortodoxa som har både nyår och påsk

någon vecka efter övriga kristna.

Lata brittiska kolonialofficerare i Palestina på 1930-talet jobbade aldrig på fredagar "av respekt för islam", aldrig på lördagar "av respekt för judendomen" och aldrig på söndagar som ju är kristendomens vilodag.

Men, sorry, vi kan ju inte alltid vara lediga.

Dock vet jag när vi alla vill. Ta juni i år med VM i fotboll i Tyskland.

Jag läste just en undersökning gjord i England. Den fann att en engelsman av sju tänker skubba från jobbet när matcherna går. Det är drygt 14 procent av den arbetsföra befolkningen. Arbetsgivarna får ge sig. De sätter upp storskärmar för teve på arbetsplatserna för att över huvud taget få folk till jobbet.

Jag konstaterar: min revolution med röda-dagar-konto

skulle i detta sammanhang

kunna göra underverk.

Staffan Heimerson