Vill ni se mirakel – kom till Sverige

KOLUMNISTER

Jag hörde bönen och jag trodde att jag hade hamnat i stormens öga av den svenska valrörelsen. Jag hörde: ”Gode Gud, ge oss fler mirakel!”

Hade inte begreppet m i r a k e l just poppat upp i det sekulariserade Sverige?

Jo. Men nu var jag i Lourdes, en stad på Pyrenéernas franska sida. Mirakel är dess födkrok.

Det var nämligen i Lourdes som år 1858 den 14-åriga herdeflickan Bernadette Soubirous i Massabiellegrottan såg jungfru Marias uppenbarelse. Jungfru Maria sa: ”Jag är den obefläckade avelsen.”

Samtidigt sprang på platsen fram en källa. Strax kom uppgiften i svang att källans vatten hade helande verkan. Vatikanen fann att uppenbarelserna var bona fide trots att andra herdar försäkrade att det i alla tider funnits en källa i grottan. Bernadette helgonförklarades 1933.

Lourdes kom för katoliker att bli vad Mekka är för muslimer, Ganges för hinduer och Klagomuren för judar. A must. Pilgrimsresor rullar in och Lourdes är Europas mest besökta vallfartsort med sex miljoner pilgrimer bara i år varav 100 000 sjuka.

Halta och lytta, cancerdrabbade och parkinsonoffer dricker kranvatten från källan, tvättar sig i det tolvgradiga vattnet och bönar om bot.

Många säger sig ha blivit friska. I början inträffade minst ett mirakel om året och de erkändes av katolska kyrkan. Nu inträffar det högst ett mirakel per årtionde. Diskrepansen har vetenskaplig förklaring. En medicinsk auktoritet sa: ”Medan vi läkare talar om oförklarliga tillfrisknanden talar kyrkan om mirakel. Men människor i vår tid frisknar till tack vare forskningens framsteg och de multinationella läkemedelsföretagens välsignelsebringande piller.”

Miraklen kommer för sällan. Det äventyrar Lourdes magi och turistnäringens inkomster. Hotellägare och restauratörer hörs böna: ”Gode Gud, ge oss fler mirakel!” (Bernadette själv hade ingen hjälp av sitt mirakel. Klen och sjuklig avled hon 35 år gammal.)

Biskopen av Lourdes föreslår: ”Vi måste kolla mindre ivrigt och erkänna mirakel så fort något oväntat eller sällsynt inträffat.”

Aha, sänka mirakelribban. Nästa steg blir att Gud Fader avslöjas som dopad.

Nyfiket betraktade jag om aftonen ett märkligt fackeltåg och tittade in i rullstolsbundnas lyckliga ansikten. De hade plastflaskor med bilden av jungfru Maria och källvatten i knäet. Många bar basebollmössa med bilden av Den Heliga Bernadette.

Hokuspokus och tjo och tjim. Som en valrörelse.

Och då mindes jag hur just

m i r a k e l dök upp i utfrågningen av de svenska partiledarna.

”Tror du på mirakel?” frågade radions inkvisitor.

Det var otroligt genomskinligt. Utfrågaren ville locka kristdemokraten Göran Hägglund att göra sig löjlig och säga att han tror att Jesus gick på vatten. Haha, en så hopplöst urmodigt troende figur!

Hägglund svarade i stället: ”Det mirakel jag tror på är att en alliansregering tar över efter valet.”

Utfrågaren pressade på för att locka fram en tönt. Men Hägglund hade huvudet på skaft och humor till hands:

”Den dag jag kandiderar till biskop ska jag svara på den typen av frågor. Det är väl märkligt att ni ställer den frågan endast till mig av alla partiledare.”

För mig var det i det ögonblicket som för Bernadette i Lourdes 148 år tidigare. Ett mirakel inträffade.

Jag – som gick ur statskyrkan i samma ögonblick det 1952 blev lagligt möjligt och som inte hör till något religiöst samfund, jag som är skeptisk till fler religioner än islam och inte är sams med Jesus – fick en uppenbarelse.

Jag sa mig: Den mannen ska jag rösta på. Okej, hans parti har åsikter om abort och homoäktenskap som bjärt skiljer sig från mina.

Men grabben har humor. Han är snabb i huvudet och i repliken. Han låter glad. Till råga på det tar han upp Glesbygdssveriges största problem: bensinpriset. Hägglund vill sänka det.

Vilken välsignelse att åtminstone ha en av den sorten i riksdagen och i den regering som sannolikt bildas efter valdagen.

Till mina vänner i Lourdes ska jag rapportera att vill de se mirakel ska de göra sin pilgrimsresa till Sverige.

Staffan Heimerson