Borat har placerat Kazakstan på kartan

KOLUMNISTER

Alla talar om Kazakstan.

Landet har ju en huvudroll i höstens kulturhändelse, filmen och skrattfesten "Borat: Cultural Learnings of America Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan".

Men ingen har varit där.

Finns Kazakstan på riktigt?

Da! Tillsammans med Sven Hedinforskaren Axel Odelberg campade jag mig under några sommarveckor genom alla dessa Långt-bort-i-stan-länder, som är Asiens kärna. Där finns världens mest oändliga öknar, saltaste insjöar och högsta bergskedjor. Det finns, i Kirgizistan, cowboys i höga Hopalong Cassidy-hattar av filt. De bor i ylletält.

Strax intill, i Kazakstan, finns avskjutningsramperna för Sovjets erövring av rymden. Jag får höra hur Jan Stenbeck i en hemlig odyssé var där. Stenbecks uppdrag var att köpa vetenskapsmän med kunskap i kärnvapen för att hindra att de med sina hemligheter flyttade till Bagdad och Saddam Hussein.

Det är också en värld av våld och brutna löften. I Uzbekistan åker jag genom den stad där sexhundra demonstranter dödades, misstänkta för att vara islamistiska upprorsmän. Sensationellt. Men ännu mera uppseendeväckande finner jag, att i stadens utkant ligger en modern bilfabrik, Daewoo med modellerna Nexia och Tico och en produktion större än Volvos och Saabs tillsammans. Mitt i ingenting.

Det är en värld av storhetsvansinniga diktatorer. Den konstigaste av dem, han i Turkmenistan, odlar en personkult som sätter andras i skuggan. Han har sin bild på bebisarnas puréburkar.

Medan jag under några dagar med tåget Moskva-Tasjkent i 40 kilometer i timmen rullar över tajgan hör jag mig mumla: "Vilken härlig exotism!" Vid större stationer stannar tåget länge. Nix, byarna är inte deprimerande som i Ryssland. Där flyr människor från landsbygden. Alla vill till Moskva. I Kazakstan är det uppåt. Tack vare oljekällor och guldgruvor ligger landet i tredje världens toppskikt - och moderiktigt visar de unga kvinnorna magen.

Men min reskompis, som sitter med näsan i "Sidenvägen", vinkar avvärjande: "Säg inte exotism. Jag läser det här hos Jan Myrdal:

E x o t i s m finns inte. Allt är vanligt om man har rätt perspektiv."

"Ha", svarar jag, "exotism finns i betraktarens öga. Det här ÄR fjärran land. Fjärran land ÄR exotiskt."

Titta på de viktigaste tv-kanalerna i världen. BBC World och CNN lever på länder-annonsering. Långa, Coca Cola-softade, stereotypa reklaminslag för exotiska länder. Kroatien - alldeles nyss ett otäckt krigarland - säljer sig med frasen: "" som Medelhavet en gång var". Venetianska hamnstäder, vita stränder, kristallklart vatten, dykare och vindsurfare i läckra schabloner. Tre minuter senare finns nästan samma scener, kompletterade med långbenta kvinnor i baddräkt och fat fyllda med röda humrar. Nu gäller det Egyptens Röda havskust. Malaysia presenterar sig med danserskor och skyskrapor, Indien med danserskor som strör rosenblad och en elefant som sprutar vatten. Orgier i ord-och-bild, klyschor och klichéer.

Borat (med just nu 97 miljoner träffar på Google) har gratis placerat ett primitivt råskinns-Kazakstan på kartan. Det finns en kossa i sovrummet i en familj, byns bil dras av en häst och Borats syster är prisad prostituerad.

Bra eller dåligt för Kazakstan?

Det var Karl Gerhard som sa: "Det gör det samma vad de skriver om mig. Bara det finns en bild av mig till."

Kazakstan försöker nu korrigera Borats bild. Dess reklamfilm i BBC använder en metod som jag känner igen.

Jag minns nämligen hur jag en gång bjöds in till Nordkoreas ambassad i Stockholm. Innan ambassadören serverade kimche tvangs jag att se en dokumentär. Två timmar med rykande skorstenar och visslande ånglok skulle visa hur Kim Il-Sung skapat ett modernt industrisamhälle. Ju högre skorstenar och ju mera rök, desto bättre.

Nu ser jag Kazakstan presentera sig som något mitt emellan Silicon Valley och Londons finanskvarter.

Rätt perspektiv? Är den bilden sann var det onödigt att skicka Borat ut i världen to Make Benefit of Cultural Learnings. Då är Kazakstan redan Glorious Nation och kan låta non-glorious Malaysia och Kroatien ha reklamtiden ensamma.

Bara en rekryteringsnotis i förbigående. Det nergångna Sveriges radio har just missat en chans till förnyelse. Den kreative, visionäre, olydige Mikael Olsson - som fick sparken som chef från SVT därför att han inte lämnat in självdeklarationen men som sedan producerat "Konflikt" - fanns på en short-list över kandidater till ny chef för Ekot. Men Peter Örn saknade örnblick. Det blev en annan.

Staffan Heimerson