Kolumn

Staffan Heimerson

Tidsandans onormala drift – alla pratar om sex överallt

Sexsnack hör hemma där det händer – i sängkammaren.
Sexsnack hör hemma där det händer – i sängkammaren.Foto: BÖRJE THURESSON
KOLUMNISTER

Sex kan förmodas att ha funnits i alla tider (Adam och Eva står på de misstänkta utövarnas lista).

Sannolikt har sex praktiserats på mer eller mindre samma sätt genom de sju miljoner år som människan funnits.

Enda skillnaden mellan nu och då: Vi snackar in i helvete mycket om sex. Ståuppartister och psykologer, romanförfattare, lärare, och teveproducenter – ja till och med sexualupplysare – får mundiarré när ämnet kommer på tal. Det ska snackas, snackas, snackas. Det var John Updike som sa: ”Sex är som pengar. Bara för mycket är nog.”

Vilken skit som snackas. Bevare mig för alla dåliga skämt. (Förr i tiden kunde en och annan kvickhet formuleras. Groucho Marx sa: ”Den som uppfann sex visste verkligen vad han gjorde”.)

Men för sex, mera än för något annat, gäller: att tala är silver, tiga är guld. Gud vad jag är trött på öppenhet.

Det senaste årtiondet har bara en bra mening om sex yttrats: ”Jag har inte vågat berätta om det.”

Tyvärr tillade personen: ”Jag skäms för mycket.”

Det var den arme katolske församlingsprofilen (han beskrevs så) som polisspanare fann med byxorna nere. Han hade köpt en hora och ägnade sig åt sex i en bil på en p-plats på Blasieholmen. Poliser ”såg hur bilen gungade”. (För liknande skarpögda bragder bör rikspolischefen inrätta en speciell Sherlock Holmes-medalj – storlek sex).

Nyckelmeningen är alltså: ”Jag har inte vågat berätta om det.”

En föredömlig inställning.

Berätta inte jämt och samt allt och för alla om sexprestationer, sexoro, sexkomplex, sexavvikelser – och framför allt inga sexskämt. De är alltid usla. De gånger jag besöker Sverige har jag varit glad om tv-tablån utlyst ”Parlamentet”. Det var fräckt och kul. Men senaste året har jag stängt av. Det har bara varit tröttande under livet-lustifikationer.

En man som sexuellt skandaliserats, Formel 1-bossen Max Mosley – han köpte fem prostituerade, som i klädsel och sadomasochistisk yrkesutövning föranledde rubriken ”Nazi-orgie” – har haft anledning att fundera över öppenhet. ”Sex”, säger han, ”ska alltid vara privat. Om folk hör att den och den gör så och så ska reaktionen inte vara: Oooooh! Den ska vara: För Guds skull, det är sex, för allt i världen diskutera det inte.”

I Tomelilla manade en lärare i ämnet svenska sina elever att skriva en uppsats på ämnet ”Första gången”. Eleverna fick först läsa andra personers berättelser om sexupplevelser och sedan skriva en sexberättelse, påhittad eller självupplevd.

Jag kan bara se det som lärarens försök att få till stånd en Fib-Aktuellt/Junior.

Uppsatsuppgiften luktar perverst snokande – dessutom på handlingar i laglighetens gränsmark.

Eleverna var i många fall fjortonåringar och gränsen för att ge samtycke till samlag eller jämförbar sexuell handling är enligt sjätte kapitel 15 år. Det är svårt att säga nej till skoluppgiften. En vägrande elev skulle kunna misstänkas 1) för att sakna frigjordhet eller 2) (värre) inget ha att berätta. (Genom Ystads

Allehanda har vi fått veta att ”skolledningen har största förtroende för läraren”.)

Jag tror inte att läraren är en dåre. Jag bara tror att han är driven av tidsandans onormala drift att ”vara modern”.

Ett liknande fall av ansträngd käckhet – en 72-årings försök till tidsanpassad ungdomlig ståuppkomik – gjorde sig Annette Kullenberg skyldig till. Den vanligtvis salta, belästa, livserfarna Kullenberg har sedan sextiotalet

varit min favorit i svensk journalistik.

Men nu var hon prisutdelare vid ett evenemang på Södra teatern. Pristagarna hette Rebecca & Fiona, webb-tv-stjärnor och bloggare som röner stor popularitet.

Om pristagarna sa från scenen prisutdelaren Kullenberg att de unga tjejerna hade ”legat med allt och alla på alla kajer” och att de ”horat runt i hela stan”.

Vem vill veta? Tänk om det inte är sant. Och – värre – tänk om det är det.

Nu kommer det värsta.

Kullenbergs tal kallades för ”upptåg” och ”annars var det lyckat, folk skrattade och applåderade”.

Jag rannsakar mig själv: varför är jag så emot snacket? Jag tänker på Henry Miller som sa: ”Jag förstår inte varför så många människor är emot sex. Det är trots allt Guds uppfinning.”

Jag svarar: tack gode Gud för att jag är ateist.

FAKTA

Jag läser just nu ...

... en självbiografi, den nyligen avlidne Ted Kennedys ”Familjen,politiken, kärleken”. Välskriven men omständlig och ljuger inte mycket ens när det gäller Kennedys skändliga beteende i Chappaquiddick, då han körde ner i ett sund och ”glömde” rädda sin passagerare. Min tveksamhet till boken kommer sig mera av: vem bryr sig?

Berättelsen om de tre Kennedybröderna känns rysligt passé.

Hovets presstalesman ...

... Bertil Ternet hotar en liten politisk tidning, Vänsterpress, med en tryckfrihetsrättegång för att denna under rubriken ”En kåt kung” talat om en ”horbock”? ”Jag ska lämna över det här till vår jurist”, säger Ternert. Tror någon att ”kakorna till kaffet” inte på ett eller annat sätt betalades? När får vi veta vad juristen kommit fram till?