Att Berlusconi sover lite är knappast chockerande

KOLUMNISTER

Läs meningen: ”Silvio Berlusconi är fåfäng och ineffektiv som modern europeisk ledare”. Och nästa: ”Hans återkommande sena nätter och förkärlek för festande gör att han inte får tillräckligt mycket vila.”

Erkänn, det anade ni inte!?

Indignerad? Bra, ty det ska ni vara för att vara som alla andra. Chockerad över ett sensationellt avslöjande? Berätta inte för någon att ni, som trogen läsare av såväl Dagens Nyheter som Se&Hör, redan tidigare kände till Berlusconis karaktär och detaljer i hans livsstil.

Spela med. Låtsas som om raderna från Amerikas ambassad i Rom var dynamit och äventyrar världsfreden.

Röj inte, att de diplomatiska rapporter Wikileaks lagt ut på nätet bara innehåller uppgifter som vi känt till i månader. (Som att Gordon Brown är ”instabil, svår att ha att göra med och med dåligt temperament”.)

Eller vetat i åratal. (Som att Ryssland knappast är en demokrati utan styrt av en maffia som har sina rötter i det gamla KGB.)

Eller erfarit för flera decennier sedan. (Som att pakistansk underrättelsetjänst spelar dubbelspel och stöder Afghanistans religiösa krigare.)

Det finns i Wikileaksaffären bara e t t avslöjande värt namnet. Detta avslöjande är: de diplomatiska rapporterna rymmer bara allmängods och truismer, en nypa bondförnuft och banala iakttagelser.

Big deal!

Men för att skapa känslan att världsfreden hotas, bör ni trilla av stolen, när en rapport säger, att Kina ser Nordkorea som ”ett bortskämt barn” och en dag stödjer en återförening mellan de två Korea, Syd och Nord. Sensation. Låt bli att betänka att om detta har det spekulerats sedan 1990, då de två Tyskland, Väst och Öst, återförenades.

Om detta vore heta hemligheter är det begripligt, att utrikesminister Bildt säger, att läckaget ”gör världen mindre säker. Om vi inte har möjlighet att tala förtroendefullt med varandra blir det i stället megafon-diplomati och det kan leda till mer konflikter och problem.”

Förre utrikesministern Eliasson går steget längre: Läckorna kommer att i fortsättningen att ”påverka kvaliteten i rapporteringen”. Som det hittills varit, säger Eliasson, har man skickat ”genomtänkta analyser och bedömningar” i vilka orden ”vägs med guldvåg”.

Oj, oj, det ante vi inte. Men jag tror att upprördheten bara är spel för gallerierna. Det är dags att ett barn säger det uppenbara: ”Kejsaren är naken.”

Sensationellt i Wikileaksaffären är, däremot, att Jan Myrdal har kommit på varför avslöjare försatt sig i situationen att vara jagad världen över: Assange var kåt och det förde honom till Enköping med omnejd.

Myrdal skriver: ”En grundregel inom alla politiska organisationer – befrielserörelsereller partier – jag känt till är att den som är på uppdrag icke fårblottställa sig genom känsloförhållanden... Vederbörandemåste då avhålla sig från varje intim kontakt.”

Jag prövar i historien? Nej, det kan inte vara på sin idol Mao Zedong som Myrdal tänker.

Det är i Maobiografien av Jung Chang och Jon Halliday omvittnat, att Mao under Den långa marschen ”ägnade sig åt att förföra kvinnor mer eller mindre öppet. Han anförtrodde en kollega som var lika intresserad av att flörta med det motsatta könet som att han kunde klara sig utan sex ’på sin höjd fyrtio dagar’.” Där står också hur Maos hustru till Mao hördes skrika: ”Din gris, ditt sköldpaddsägg, du är en vidrig horbock! Hur understår du dig att smyga in hit för att ligga med den där småborgerliga apan.”

Avhållsamhet var inte Maos distans. För att finna en kysk kuppmakare och revolutionärer får Myrdal söka sig till Adolf Hitler, som av sin biograf Bengt Liljegren skildras som ”chevaleresk gentleman i damers sällskap – bugade, kysste på hand” men vars sexliv avfärdas med ”brist på sådant”.

Om femtio år avslöjas detta på Wikileaks.