Valets viktigaste fråga får mig att straffa S och M

HAR HAN EUROPA I SINA HÄNDER? Samtidigt som Rysslands president Vladimir Putin agerar som Hitler 1938 står Sverige utan försvar.
Foto: AP/TT
HAR HAN EUROPA I SINA HÄNDER? Samtidigt som Rysslands president Vladimir Putin agerar som Hitler 1938 står Sverige utan försvar.
KOLUMNISTER

LYON. Jag är i bil på väg till Paris för att rösta på svenska ambassaden.

För att inte stå som åsnan mellan hötapparna kollar jag vilka som är de viktiga valfrågorna – och vilka frågor som är viktiga för mig – och var partierna står i dessa frågor.

Frågorna är enligt Aftonbladet dessa: Skolan. Tryggheten. ­Arbetslösheten. Välfärden.

För Dagens Nyheter är de: ­Äldreomsorg. Skola. Sjukvård. Jobb och ekonomi. Brott och straff. Miljö. Integration och migration.

Viktiga frågor. Som en kompis sa i telefon: ”Det som står på spel i valet är bara vår frihet och vårt välstånd …”

Men är det inte en fråga som saknas på paletten…? Den viktigaste.

Just det. Försvaret!

Det är vår ödesfråga. Om vi inte kan försvara oss är både vinst i vården och kvinnorepresentation i bolagsstyrelserna av ringa värde.

Statens viktigaste uppgift är att skydda nationens gränser. Den uppgiften har staten sedan mitten av nittiotalet gett upp. Skulden för detta vilar lika hos de nya moderaterna som hos de gamla socialdemokraterna.

För detta bör de två partierna be­straffas vid valurnorna.

Fram till Berlinsmurens fall hade vi ett haltande men dock fungerande ­system. I sparsamhetens namn har ­därefter försvaret helt urholkats.
Två skäl gör att situationen nu är ­desperat.

Som granne har, för det första, Sverige den patologiskt nationalistiske ­Vladimir Putin. Denne har de senaste fem-sex åren nafsat landstycken i sina grannländer. Nu smugglar han in soldater i Ukraina, där öppet krig strax blossar upp. I telefonsamtal mellan Putin och EU-kommissionens Barroso sa ­Putin: ”Jag kan ta Kiev på två veckor”.

Andrei Piontkovsky, en rysk analytiker, menar att Putin överväger begränsade kärnvapenanfall mot någon av de baltiska huvudstäderna eller mot en polsk stad. Putins syfte skulle vara att visa att Nato inte förmår försvara sina medlemsländer.

Likheterna med Hitler 1938 är iögon­fallande. Annekteringen av Krim motsvarar Tysklands pretentioner på ­Sudetenland. Söndringspolitiken i sydöstra Ukraina (som ryssarna redan kallar Novorossija) liknar Österrikes Anschluss. Försöken att erövra vägen vid Mariupol är den strävan att skapa en korridor, typ Hitlers till Danzig, som ­utlöste andra världskriget.

Det är ett chicken race i vilket Europa, EU, Nato är kycklingen. Med de åsikter som förenar Europas yttersta höger och Sveriges intellektuella vänster är beundran för den iskalle, fisk­ögde imperialisten Putin självklar. De beundrar styrkan. Det är inte ovanligt att i dessa dagar höra människor i svart ironi nynna temat ur filmen ”Det våras för Hitler”. Det är lätt att säga, att dessa månader är de farligaste vi upplevt ­sedan andra världskriget.

Samtidigt spelar svenska ryssexperter ner farorna. Svenska Dagbladets kremlolog hade rubriken: ”De är tvärsäkra och vi osäkra”.

I detta läge har, för det andra, i praktiken Sverige inget försvar. När överbefälhavare Sverker Göransson sa att vi kan hålla stånd i en vecka överskattade han enligt många av sina officerskolleger våra resurser och vår för­måga.

Sverige är åtråvärt. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön. De svenska flygfälten är för ryssarna en nödvändig framflyttad position om de ska föra ett europeiskt krig.
Vad säger de nio politiska partier som aspirerar på platser i den svenska riksdagen? På deras hemsidor med dess A-Ö-register kollar jag om det över huvud taget finns ­någon svensk försvarspolitik, en månad när vi borde lägga allt annat åt sidan och ta itu med vad vi gör om det värsta händer.

Socialdemokraterna utstrålar defaitism inför Ukraina och IS-­terror. De bara maler att ”Sverige ska vara militärt alliansfritt”. Det är Moderaternas fel att ”insatsorganisationen är kraftigt försenad, avhoppen från soldatutbildningen är höga och tilltron till det svenska försvarets förmåga har sjunkit”.

Moderaterna står för en ansvarslös optimism. De skriver att ”ett militärt väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid”. Finns det ingen i partihögkvarteret som ögnar tidningarna och kan berätta för ­Reinfeldt viket dagsläget är?

De fyra extremistpartierna - V, MP, FI och SD - skulle jag lämna därhän om inte Miljöpartiet sannolikt hamnar i regeringen. Då är det bra att veta att partiet ”vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet före territoriell. Fred är inte bara målet utan vägen dit.” Partiet har denna vecka klandrat ”EU för att lägga mycket möda på att utveckla sin militära kapacitet. Det tycker vi är fel väg att gå.” MP vill lösa problemen ”med en civil fredskår”. Har programförfattaren rökt hasch?

Jag går till de tre resterande allianspartierna. C säger inget konkret, KD bara truismer. Det är först med Folkpartiet som det blir klarspråk:

Vi ska ”fortsätta förstärka försvaret. Försvarsanslagen behöver höjas”. ”Sverige ska söka medlemskap i Nato”. ”Förbättra närvaron på Gotland. Sveriges mest strategiskt utsatta ö behöver permanent närvaro av militära förband.”
Jag är normalt inte för Folkpartiet (det är för lite liberalt). Men raderna får mig att bestämma mig:

Världsläget och försvaret är valets enda viktiga fråga. Folkpartiet har ­bättre svar än de andra. Därför får FP min röst.

Sverige är åtråvärt. Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön.

Jag läser just nu…

… något som får mig att fundera över ”Nordic noir”. Svenska deckare är pressande samhällstillvända, norska för våldsamma och danska tradiga. Finländska då? Finemang. Jag har Staffan Bruuns ”Brutale Burt” i min hand om livet på en tv-kanal. Lätt handlag. Dialog. Och – viktigast – humor.

Alla tippar…

… hur den nya regeringen ska se ut. Den välinformerade tanke­smedjan Arena spår att Löfvéns regering får 26 ministrar. 26! Redan Reinfeldts med 24 är för stor. Ett välordnat, modernt, industrialiserat, demokratiskt land, som har nio gånger större befolkning än vår, Tyskland, klarar sig med 16 ministrar. Banta!

Nästan alla blev arga…

… när jag skrev om tiggeriet på ­gatorna: Skänk en slant i stället för att vara hårdhjärtade snåljåpar. Män var argare än kvinnor. Av kvinnorna ville färre än tio skicka mig ”till helvetet - och ta tiggarna med dig”. Rarast var Katarina Salén i Göteborg: ”Hej Heimerson. Hörde en dam som ringde in till Ring P1 med denna devis angående tiggare: Se (titta dem i ögonen). Le (mot dem). Ge (dem en slant). Be (för dem och att de ska få det bättre).”