Det är inte Sverige det är synd om

KOLUMNISTER

Upp med handen, finns det nå’n ­Wallenberg med tåga här?

Och Bernadotte!? Finns det någon av rätta virket?

Jag väntar mig att på båda frågorna blir svaret ”ja”.

Med den nya tidens Raoul ­Wallenberg nedsänd till Aleppo skulle några av ­stadens 250 000 omringade och instängda människor med hjälp av snabbtillverkade svenska pass kunnat räddas undan Vladimir Putins precisions­bombningar av sjukhus och skolor. Men för att ge hjälp krävs ­samma mod som Raoul W visade i ­Budapest, då han vintern 1944-1945 självsvåldigt utfärdade svenska pass och därigenom räddade tiotusentals ­judar från att skickas till Auschwitz.

Med en vår tids Folke Bernadotte som transportgeneral, med sina Vita bussar redo strax utanför krigsområdet skulle han kunna forsla bort 25 000 krigsoffer till säkerhet i Sverige. Folke B:s bussar rullade med befriade fångar genom det krigshärjade Tyskland redan två månader innan freden nått kontinenten.

Med liknande initiativ och mod i dag skulle den värsta epidemi det svenska folket utsatts för sedan digerdöden 1350 drabbade vårt land kunna botas.

Den nya pesten yttrar sig i känslokyla och snålhet, rasism, misstänksamhet och framtidspessimism, brist på empati, ren elakhet och avsaknad av skamkänslor.

Den visar sig i stort och smått.

1) Rasister rasade när Åhléns på ­Facebook visade sin Lucia, en ljuvligt söt ­liten svart pojke.

2) En i journalistiska ideal underutbildad tv-stjärna, Marcus Oscarsson, publicerade på Facebook ett politiskt fempunktsprogram, egna åsikter i brännande frågor. Hans åsikter var variationer på Mein Kampf: Vi ska säkra Europas gränser med full kraft och stoppa all islamism inom Europa. Det blev ingen debatt om Oscarssons barbariska åsikter, bara om TV4:s ”policy för sociala medier”.

3) Den välorkestrerade förföljelsen av ledarskribenten på en västsvensk lokaltidning, Alice Teodorescu, beror naturligtvis till en del på att hon är ung (32 år), välutbildad (jurist), kvinna och konservativ. Men framför allt på efternamnet; ännu en utlänning (född i Rumänien) som gör sig bred. Hon mopsar sig i stället för att vara det invandrare ska vara: tacksamma offer.

Illa.

Än värre blir det, när så kallat ansvarskännande politiker tar till orda. De kapplöper bort från medkänsla.

Tobias Billström var migrationsminister i regeringen Reinfeldt.

Statsministern ville i en tid av oro och katastrofer stå för en generös flykting- och invandringspolitik. Han sa: ”Öppna era hjärtan!”

Den 42-årige riksdagsmannen Billström, som nu har posten första vice talman, kritiserar i en färsk intervju sin gamle partiledare: ”Jag hade inte formulerat mig på det viset. Det man måste rikta kritik emot är att vårt parti inte förmådde att ta den oro som fanns bland medborgarna på allvar.”

Hur vore det om Billström i stället tog Aleppos invånare på allvar?

Det är som om Billström missat att Aleppo nu ser ut som Dresden efter bombningarna i mitten av februari 1945. Det är gräsligt. Han har kanske heller inte förstått att Syriens diktator Assad besvarat en folkresning med att ha ihjäl 600 000 av sina medborgare. Det är de som fortfarande lever som söker sig till Sverige. Aleppo är förlorat, speciellt ­efter säkerhetsrådets fiasko. Angela Merkel: ”Det är en skam.”

Så uppfattas det inte i Sverige. För svenskar är det Sverige som är drabbat. Inte Aleppo. Det är här de akuta problemen finns. Inte i Syrien.

Den bilden förstärktes när jag kom över ett dokument, ”De goda föresatserna och haveriet utan återvändo”, skrivet av Reinfeldts statssekreterare, den tidigare riksdagsmannen Mikael Sandström.

Sverige är offret: ”Vi kan inte återgå till den tidigare ordningen (generös flyktingpolitik) och de problem vi står inför kommer att ta decennier att hantera.” Att dom i Aleppo inte förstår vilken skada de tillfogar oss …

Men det kan avhjälpas: ”Om vi inte vill acceptera att det skuggsamhälle som redan finns ytterligare växer”, skriver den 49-årige byråkraten och partiarbetaren Sandström, ”måste vi vidta åtgärder för att hindra människor från fattiga länder att komma hit.”

Ja, fy fan för fattigt folk. Om de sen kommer från polisstater (Eritrea), länder där folkmord förbereds (Sydsudan) eller områden där IS och al-Qaida har makten (Syrien, Irak, Somalia) spelar ingen roll.

De måste förstå att de tillfogar Sverige skada. De måste förstå att det är bättre att de dör än belastar svensk välfärd. Sandström vet botemedlet: ”Familje­återförening måste bli svårare för den som fått uppehållstillstånd i Sverige.”

Precis. Familjesammanhållning är nå’t sentimentalt tjafs som bara lämpar sig för högt civiliserade varelser som svenskar, inte för packet från Långtbort­istan.

Sandström varnar: ”Vi kommer att se ökad trångboddhet, nödbostäder, och kanske även slumområden av ett slag som vi varit förskonade från under större delen av ett sekel.”

Kära Aleppobor, ni ser, va? Vi har det värre än ni.

Eller ska vi tro på den sjuåriga flickan Bana al-Abed, som för någon dag sedan på sitt Twitterkonto rapporterade. ”Vi är säkra på att armén kommer att fånga oss nu. Vi ses en annan dag kära värld. Adjö.”

----------------------------------

Jag läser just nu...

...två små snygga, praktiska, elementära guider till två ­ledande vin­distrikt, Bourgogne resp, Piemonte ”Vinerna, distrikten, producenterna”. Författare är det Paris­bosatta paret Britt och Per Karlsson. Kapitlet om Barolo fick mig att genast sätta mig i bilen och åka dit.

De svenska tågen...

… står ofta still. Felet är inte vårt, säger SJ. Det är Banverkets. Förslag till lösning: Gör som i Storbritannien, sparka Banverket och ta in en ny entreprenör.

Arbetaren är sin lön värd...

… men kan den ibland vara i högsta laget? Vi häpnade när vi veckan hörde, att Linda Bengtzing, en schlagersångerska, av Försvarsmakten till en ­personalfest ­hyrdes in för ett 50 minuters uppträdande. Hennes gage: 75 000 kronor. Men vad är det mot Göran Persson som fick 140 000 kronor för ett 45 ­minuters föredrag. Dock - den före detta statsministern var tvungen att åka till den norska staden Porsgrunn, var den nu ligger, för att dra sin jackpot.