Talibanerna tillbaka igen

Extremister har bränt ner 19 flickskolor

NYHETER

Flickskolor bränns ner.

Biståndsarbetare mördas.

Två år efter regimens fall är talibanerna på väg tillbaka.

Tanken på att det ska hållas fria val i Afghanistan nästa sommar känns skrattretande.

FLICKSKOLORNA ATTACKERAS Okända män slår till mot skolorna på nätterna och häller bensin över inredningen för att allt ska brinna upp. Flickorna tvingas hålla sin undervisning ute.
Foto: RATHAVARY DUONG/REUTERS
FLICKSKOLORNA ATTACKERAS Okända män slår till mot skolorna på nätterna och häller bensin över inredningen för att allt ska brinna upp. Flickorna tvingas hålla sin undervisning ute.

Om Afghanistan i dag ger en fingervisning om läget i Irak om ett år så bör USA och omvärlden bäva.

Den av västvärlden tillsatte president Hamid Karzai kontrollerar i praktiken bara Kabul och ett fåtal andra städer. Att resa i landet är förenat med livsfara på många håll.

Situationen förvärras hela tiden.

Den Nato-ledda fredsstyrkan opererar bara i huvudstaden. De 11 000 amerikanska soldater som är kvar i landet ägnar sig huvudsakligen åt att jaga al-Qaida- och talibansoldater i gränsområdena mot Pakistan.

Lokala krigsherrar

I maktvakuumet som bildats har lokala krigsherrar återtagit kontrollen över stora områden.

Allra mest oroande för utvecklingen: talibanerna ser ut att vara på väg tillbaka.

Deras närvaro blir alltmer påtaglig i framför allt de sydöstra delarna av landet. Ledaren mulla Omar är på fri fot.

Precis som i Irak har lokalbefolkningens irritation över att ha ockupationsmaktens soldater på sin mark växt. Stockkonservative krigsherren Gullbudin Hekmatyar har proklamerat jihad, heligt krig, mot utländska trupper i Afghanistan.

Nya rekryter är lätta att värva. Fundamentalismen i både Afghanistan och Pakistan vinner terräng på grund av USA:s krigföring.

Vreden riktas mot allt utländskt. Biståndsarbetare är ett högriskyrke i Afghanistan. Utlänningar kan knappt röra sig utanför huvudstaden men även lokalanställda dödas därför att de samarbetar med fienden. Från någon attack per månad för ett år sedan är det nu våldsdåd i snitt varannan dag.

Kan fria val värda namnet hållas under sådana omständigheter?

Bortglömt misslyckande

Medan den förlorade freden i Irak får all mediebevakning är misslyckandet i Afghanistan bortglömt.

Afghanistan är åter världens största producent av opium. Knarkhandeln omsätter långt större summor än regeringens statsbudget.

Under talibanregimens dagar fördes jag av nervösa lärare bakvägen in i en villa i Kabul där en grupp flickor satt hopträngda i ett fönsterlöst rum och fick undervisning i hemlighet.

Lärarna varnas

I dag kan flickor åter gå i skolan utan att gömma sig. Detta faktum plockas ofta fram för att visa att positiva framsteg ändå görs. Långt mindre skrivs om de återkommande attackerna mot landets flickskolor. Okända män slår till nattetid. Häller bensin över bänkar och väggar och tänder på.

Efter sig lämnar de flygblad med hot. Lärarna varnas för att undervisa flickor. Minst 18 skolbränder har inträffat de senaste 18 månaderna. Talibanerna eller andra konservativa grupper som ogillar moderniseringen av landet misstänks ligga bakom.

Afghanistan är de brutna löftenas land. Av de dryga 40 miljarder kronor som utlovades vid en givarkonferens i Tokyo i januari 2002 har mindre än hälften betalats ut. En fjärdedel av de pengarna har gått till akut katastrofhjälp i stället för det återuppbyggnadsprojekt de var tänkta till.

När talibanregimen föll lovade president George W Bush och premiärminister Tony Blair att de inte skulle överge det afghanska folket.

Undrar hur många afghaner som tycker att de hållit löftet.

Attackerna mot biståndsarbetarna har ökat kraftigt

Wolfgang Hansson