Deras lyckorus kan förvandlas till bitter besvikelse

Wolfgang Hansson om Sjevardnadzes fall

NYHETER

Det omedelbara hotet om ett blodbad är undanröjt.

Men lyckoruset på gatorna kan snart förvandlas till bitter besvikelse.

Situationen i Georgien är fortsatt labil.

Oppositionsledaren Michail Saakasjvili får ett styvt jobb att infria folkets förväntningar om han får ta över makten efter nyvalen om 45 dagar.

Eduard Sjevardnadze gav precis som kommunistregimen i dåvarande Tjeckoslovakien och Serbiens Slobodan Milosevic upp när militären inte längre var beredd att lyda order.

Sjevardnadze sa i går att han inte ville ställa till med ett blodbad. Sanningen är snarare att han inte kunde det. Militären bytte sida och vägrade rikta sina skarpladdade vapen mot folket.

Ändå tycker jag att Sjevardnadze ska hyllas för att han tog nödutgången som erbjöds honom. Vi ska inte glömma hans roll i avslutningen av det kalla kriget. Michail Gorbatjov var arkitekten men som Sovjetimperiets siste utrikesminister spelade Sjevardnadze en viktig roll i utförandet.

Tacksamheten för det visas av den tyske förbundskanslern Schröders gest att erbjuda Sjevardnadze en fristad i Tyskland. Jag tror att han avböjer.

Sjevardnadze är 76 år och uppvuxen i Georgien. Om oppositionen håller sitt löfte att garantera hans säkerhet finns det inget skäl för honom att bryta upp.

Ingen Milosevic

Sjevardnadze är trots alla sina fel och brister ingen Milosevic eller gammal kommunistdiktator. När han tog över Georgien 1992 och satte stopp för anarkin blev han hyllad som en hjälte.

En ödets ironi är att det var den avgångne presidenten själv som erbjöd ledaren för den folkliga revolutionen, Michail Saakasjvili, en plats i georgisk politik. Saakasjvili var då, 1995, ung och framgångsrik advokat på Manhattan i New York.

De som nu tar över efter Sjevardnadze är en del av samma politiska etablissemang som presidenten de just störtat. Snart kan de själva vara i samma situation.

Lång väg

Georgien har alla förutsättningar att bli ett skyltfönster för de hittills så vanstyrda f d Sovjetrepublikerna. Ett sammetsrevolutionens andra Tjeckien.

Men vägen dit är lång och svår. Det visar alla erfarenheter från de forna öststaterna.

Oppositionen kunde enas i sin vrede över valfusket den 2 november. Att rycka upp det en gång välmående Georgien ur sitt förfall är en helt annan sak. Vem som än vinner presidentvalet i början av nästa år får en tung börda.

Georgierna är trötta på fattigdom och korruption. Men de lever i en splittrad nation där flera regioner står utanför centralmaktens kontroll.

Djupare i USA:s klor

Landets välsignelse - eller är det förbannelse? - är dess strategiska attraktivitet. Oljeledningen som ska förbinda Kaspiska havet med Medelhavet löper genom Georgien. Därför har USA pumpat in minst åtta miljarder kronor i bistånd de senaste tio åren.

Ryssland måste se med oro på att ytterligare en av de forna Sovjetrepublikerna hamnar djupare i USA:s klor.

Wolfgang Hansson