Tummen upp för diktatorn

Khadaffi har blivit Bushs nye kompis

NYHETER

Mohammar Khadaffi och George W Bush behöver varandra.

Libyen vill in från kylan.

Bush måste visa att hans tuffa attityd mot skurkstater ger resultat.

Man frestas nästan säga att Khadaffi blivit snäll på gamla dar. Mer korrekt: snäll och smart.

Bush gjorde stor sak av att Libyen gått med på att skrota sina massförstörelsevapen.

Jättebra, visst. Utmärkt att vapeninspektörer släpps in och får se på när vapnen förstörs. Men har Khadaffi egentligen några vapen att tala om?

Hans Blix smålog diplomatiskt i tv-rutan när han fick frågan.

När Bush efter den 11 september skulle peka ut länder som kunde tänkas förse terrorister med massförstörelsevapen myntade han begreppet "ondskans axel".

Där ingick Irak, Iran och Nordkorea.

Inte ett ord om Libyen.

Två tänkbara förklaringar finns.

"Khadaffi hade lurat USA och i hemlighet utvecklat massförstörelsevapen.

"Libyens vapenprogram är inte på långa vägar så avancerat som Bush nu försöker få det att framstå som.

Till och med CIA har på senare år hävdat att Libyen gjort få framsteg i försöken att skaffa sig kärnvapen. Kapaciteten att tillverka kemiska vapen har man känt till men inte känt någon större oro för.

Snarare är det annat som ligger bakom.

Efter årtionden som sponsor av internationell terrorism har Khadaffi på senare år ansträngt sig för att åter bli accepterad av väst och bli av med de ekonomiska sanktionerna mot Libyen.

Ett rejält kliv i den riktningen var när Libyen tidigare i höst betalade höga skadestånd till de anhöriga till offren för sprängningen av Pan Am-planet över skotska Lockerbie 1988. FN lyfte sina sanktioner.

Lydig medlem i samfundet

Löftet att skrota sina massförstörelsevapen fullbordar förvandlingen från terrorstat till laglydig medlem av det internationella samfundet. Libyen hoppas belöningen blir att USA lyfter sina sanktioner mot landet. Först då kan Khadaffi modernisera sin oljeindustri.

Khadaffis övergripande syfte är att sitta kvar vid makten. Även en diktator måste i dagens värld bry sig om ifall ekonomin brakar ihop och folk blir missnöjda. Annars kan det gå som för Slobodan Milosevic eller Nicolai Ceausescu.

Libyens ledare har börjat tillämpa marknadsekonomi utan att lätta mer än nödvändigt på det politiska förtrycket.

Avskräckande exempel

Jag tror att Khadaffi gjorde en enkel överlevnadskalkyl redan efter terrordåden den 11 september 2001. Bättre stå på USA:s sida i kriget mot terrorismen än att agera måltavla.

Titta på Syrien som nu utsätts för amerikanska sanktioner.

Irak är det yttersta avskräckande exemplet.

President Bush behöver visa att hans handgripliga krig mot terrorismen ger resultat. Att Libyen kastar in handduken är givetvis en fjäder i hatten. Framför allt på hemmaplan stärker det Bushs aktier. Att det skyler över det faktum att inga massförstörelsevapen hittats i Irak är ingen nackdel i presidentens ögon.

Budskapet till Iran och Nordkorea är att det lönar sig att göra bot och bättring.

Länderna som USA hoppas ska följa Libyens exempel

Andra farliga nationer med kärnvapen