Oljan är deras vapen

NYHETER

Maktbalansen i världen är rubbad.

De nya makthavarna är här för att stanna.

Deras vapen: olja och gas.

USA är fortfarande världens enda supermakt. Men en supermakt som utmanas från oväntat håll.

Medelstora länder som tack vare det höga oljepriset kan utnyttja sina energitillgångar som politiskt vapen.

Chávez förödmjukar Bush

Tydligaste exemplet är Venezuela, under vänsterpresidenten Hugo Chávez. Med ett oljepris på runt 70 dollar fatet använder han rikedomarna till att förödmjuka Bush (genom att erbjuda städer i USA olja till kraftigt sänkt pris) och bygga upp ett nytt vänsterblock i Latinamerika (hjälpt till att betala av Argentinas statsskuld).

2004 översteg Venezuelas oljevinster 200-miljardersstrecket räknat i kronor.

Ryssland skrämmer Europa

Ryssland gav Europa kollektiv skrämselhicka genom att strypa naturgasen till Ukraina och därmed också till Europa. President Putin ville straffa Ukraina för att man vill gå med i EU och Nato i stället för att stanna i den ryska björnens famn.

Och Europas ledare är numera påtagligt försiktiga i sin kritik av Putins odemokratiska tendenser.

Med energin som vapen försöker Ryssland väcka nytt liv i den avsomnade sovjetiska stormaktstiden.

Iran utmanar världen

Iran utmanar en hel värld med sina kärnvapenambitioner och tal om att utplåna Israel, väl medvetet om att oljeinkomsterna gör landet så gott som osårbart.

När oljan kostade 20 dollar fatet för något år sedan stod länderna upp till midjan i skulder och hade politiskt inflytande i samma nivå.

Med stigande pris har följt en ny medvetenhet om att oljan kan vara en bristvara redan om några år. Storkonsumenter som USA blir oerhört sårbara. Omsvängningen i maktbalansen är här för att stanna.

Kina jagar nya oljeavtal

Konkurrensen om olja och naturgas är i dag så hård att stora konsumentländer köper oljerättigheter direkt av de oljeproducerande länderna.

Därför far Kinas utrikesminister runt i Afrika som en skållad råtta och skriver avtal på avtal. Indien gör samma sak. De vill försäkra sig om framtida leveranser utan avbrott.

Vissa oljeländer har hittills avstått från att använda det svarta guldet som politiskt vapen men behandlas istället med silkesvantar.

Kuwait och Saudiarabien slipper mycket kritik för sin bakåtsträvande kvinnosyn och diktatoriska styre därför att de har buken fylld av olja.

Som oljeexperten Kjell Aleklett uttrycker det.

-Skulle president Bush omfamna Saudiarabiens kung Abdullah om han inte var USA:s viktigaste oljeleverantör?

Med de starka fundamentalistiska strömningarna i dessa länder är radikala islamiska regimer i framtiden ingen omöjlighet.

Wolfgang Hansson