De rika sviker nästan alltid

Wolfgang Hansson: Stolta löften om bistånd inte mycket värda

NYHETER

Vem kan man lita på om man är fattig?

Inte de rika länderna i alla fall. De sviker nästan alltid.

I april satt jag på G20:s toppmöte i en hangar i Londons östra utkanter. Framför mig lovade Storbritanniens Gordon Brown på sin avslutande presskonferens att världens ledande industriländer skulle hjälpa de fattigaste nationerna att mildra följderna av finanskrisen. Han betonade särskilt "de fattigaste".

Totalt avsatte G20 över tusen miljarder dollar till ett krispaket för att sparka igång världsekonomin.

Nu visar Forum Syds genomgång att mindre än tre procent av den summan hamnar hos världens 60 fattigaste länder som totalt står för nästan hälften av världens befolkning.

I det ljuset man kan lugnt säga att det inte ens bidde en tumme av Browns löfte. Det lät bra men saknade substans.

Som så många gånger tidigare när världens mäktigaste samlats för att lösa världsproblemen. G8-mötet i Skottland för två år sedan är ett annat exempel. 50 miljarder dollar ytterligare utlovades i bistånd till Afrika. Av detta har bara en mindre summa betalats ut.

Att utfärda generösa och högtidliga löften är ren rutin. Sedan verkar de inblandade hoppas att ingen ska kontrollera vad som händer i slutändan.

I morgon kliver världens ekonomiska giganter återigen ut i rampljuset. G20-mötet i Pittsburgh i USA med president Obama som värd är en uppföljning på Londonmötet.

Och ännu en chans för ledarna från världens 20 största ekonomier att sola sig i glansen på världsarenan Höja sin status inför sina hemmaopinioner. Framstå som handlingskraftiga och mäktiga.

Jag påstår inte att de här toppmötena är värdelösa. Tvärtom var G20-mötet i London psykologiskt oerhört avgörande för att häva förlamningen i världsekonomin.

Däremot är mötena ofta oärliga mot världens fattiga. De som inte har någon röst på toppmötena kan inte gärna klaga.

De 7 000 miljarder kronor som utlovades i London var en närmast ofattbar summa som imponerade. Meningen var att länder som behövde stimulera sin ekonomier men inte hade råd skulle kunna få förmånliga lån från Internationella Valutafonden, IMF och Världsbanken. Världens rika sköt till pengarna.

Men världens fattigaste länder är inte ens kvalificerade att ansöka om merparten av dessa lån. Rika länder vill inte låna ut sina pengar till länder med dålig säkerhet och som har svårt att betala sina räntor.

Istället för att låna ut till Mocambique, Afghanistan och Rwanda går lånen till medelinkomstländer i Östeuropa och Latinamerika. Mexiko ensamt har fått låna nästan lika mycket som alla u-länder tillsammans.

Ändå är det dessa som i många fall drabbats värst av höjda priser på mat och bränsle.

Om det inom några dagar kommer stolta deklarationer från Pittsburgh om hjälp till världens fattiga så tänk på den gamla låttiteln "Vem kan man lita på?".