Från hotad till hatad på tio år

När Israel inte agerar som en rättstat förlorar landet sitt moraliska övertag

NYHETER

Aktivister som gripits på internationellt vatten och med våld släpats till Israel åtalas för att illegalt ha tagit sig in i landet.

Nej det är inget skämt – det är israelisk logik. En maktens arrogans som på tio år förvandlat Israel från en hotad stat till en hatad.

Genom dimman av massiv propaganda från båda sidor går det att urskilja en sak som både israeler och fredsaktivister är överens om. Fartyget bordades på internationellt vatten.

Aktivisterna greps och fördes av den israeliska militären till hamnen i Ashdod och vidare till fängelse. De israeliska myndigheterna ställer dem inför ett val. Antingen låter de sig deporteras – då sätts de på första bästa plan ut ur landet. Nekar de deportation åtalas de för att illegalt ha tagit sig in i Israel.

För vem som helst med minsta känsla för rättsäkerhet framstår det som en orimlighet. För Israel är det ett helt naturligt sätt att straffa någon som kan misstänkas försöka skada den israeliska staten.

Israel är en demokrati. Världen förväntar sig att landet ska uppträda på ett juste sätt. Hårt kanske men juste.

Använder övervåld gång på gång

Varje gång Israel avviker från den linjen genom att använda övervåld, bryta mot de mest fundamentala mänskliga rättigheterna eller på annat sätt uppenbart avvika från det vi förväntar oss av en rättsstat så eroderas omvärldens förtroende.

För 10–15 år sedan hade Israel det moraliska övertaget i konflikten med palestinierna. En position som engelskan fångar så träffsäkert med uttrycket "the moral high ground".

Israel var i omvärldens ögon en stat som hotades av sina grannar och militanta palestinier. Med förintelsen i färskt minne försvarade de sig för att överleva.

Sakta med väldigt säkert har Israel på grund av sitt eget handlade förlorat den position. Processen inleddes på allvar när Israel under Benjamin Netanyahus styrelse lät bli att förverkliga fredsavtalet med palestinierna från 1993. På den vägen har det fortsatt.

Många döda

* Ariel Sharon tog sin berömda provocerande promenad upp till Tempelberget 2000. Istället för det fredsavtal som låg inom räckhåll blev resultatet en andra intifada (palestinskt uppror).

* Sharon låter den israeliska militären gå bärsärk på Västbanken våren 2002 som ett svar på det palestinska upproret. De lämnar efter sig en enorm förödelse och många döda.

* Palestinierna kidnappar sommaren 2006 en israelisk soldat, Gilad Shalit i Gaza. Israel svarar med ett flera veckor långt angreppskrig. Strax därpå kidnappar Hizbollah två israeliska soldater i norra Israel. Svaret från Tel Aviv blir ett månadslångt bombkrig mot Libanon där delar av Beirut och andra städer jämnas med marken. Minst tusen människor dödas, majoriteten oskyldiga civila.

* I december 2008 går Israel in i Gaza med full kraft som svar på palestinieras raketbeskjutning av södra Israel. Bombkrig från luften följs av en markoffensiv. Skolor, sjukhus, media. Allt attackeras. 1400 palestinier dör. 13 israeler. Hela världen skriker övervåld.

Ovilja att nå fredsuppgörelse

Till detta kan läggas en våldsam utbyggnad av judiska bosättningar på ockuperad mark, en ökad medvetenhet i omvärlden om hur palestinier trakasseras, bland annat vid vägspärrar. En uppenbar ovilja att nå en fredsuppgörelse.

Allt ett uttryck för en ökad israelisk självrättfärdighet. Inför omvärlden kan Israel försvara nästan vilken gärning som helst med motiveringen att de har rätt att försvara sin stat mot yttre och inre hot.

På ett sätt kan man förstå dem. Hamas vägrar erkänna Israels rätt att existera. Iran tycker Israel ska utplånas. Palestinierna skulle fortsätta med sina självmordssprängningar om de kunde.

Israel är hotat. Men det är inget akut militärt hot. Ändå agerar Israel allt oftare med extremt övervåld. Som om varje dag riskerade att bli statens sista om de inte plockade fram järnnäven.

Varumärkesexperter måste vrida sig i plågor när de ser hur Israel undergräver sin internationella ställning. Israelhatet breder ut sig i världen i samma takt som det moraliska övertaget försvinner.

Hur mycket mer av israelisk aggression är världen beredd att stå ut med innan den fått nog?