Hela världen håller andan

USA och Israel bävar mest för vad som kommer att hända i Egypten

NYHETER

Egyptierna fruktar för framtiden.

Hela arabvärlden håller andan.

Men räddast av alla är USA och Israel. Faller Mubarak ritas den maktpolitiska kartan om i hela Mellanöstern.

Att se de modiga och arga människorna möta tårgas och stridsvagnar utan andra vapen än talkörer känns häftigt och hoppfullt. Jag är inte ensam om att önska att de ur kaoset ska belönas med ett nytt Egypten som innehåller vad de riskerar sina liv för; frihet, demokrati och ekonomiskt välstånd.

Tyvärr är det inte alls säkert. Ingen vet vad som kommer i stället, ifall Hosni Mubarak störtas. En ny militärdiktatur är lika trolig.

Låt mig omformulera.

Av alla alternativ är en demokrati av västerländskt snitt det minst troliga.

Scenerna på Kairos gator väcker till liv minnen av en annan frihetsvåg, den i Östeuropa hösten 1989. Minnen av när jag korsade Berlinmuren omgiven av östtyskar som nöp sig själva för att fatta att det var sant. Minnen från tjecker som stack röda rosor i kravallpolisens gevärsmynningar i Prag och av hur vi hukade för krypskyttar i Bukarest.

Den gången slutade det lyckligt. Kommunismen föll i en i det närmaste oblodig revolution. Människor som i åratal arbetat underjordiskt i en mer eller mindre demokratisk opposition kunde ta över makten.

Jag kan givetvis ha fel men min känsla är att det inte slutar lika lyckligt i Egypten.

Landet har ingen demokratisk tradition. Mubarak har styrt med järnnäve i 30 år. Före honom Anwar Sadat, en annan auktoritär ledare.

Även om Mubarak faller är risken uppenbar att någon annan av samma sort tar makten. Någon självklar demokratisk kandidat finns inte hos oppositionen även om förre chefen för FN:s atomenergi-

organ Muhammed ElBaradei skulle kunna bli det.

Vad säger att inte det islamistiska Muslimska brödraskapet kan utnyttja situationen och ta över? De är bäst organiserade av alla.

Allt detta vet egyptierna och därför är de mitt i all adrenalinstinn segervittring oroliga för vad som händer när tårgasröken lagt sig.

De är inte ensamma.

Egypten är arabvärldens folkrikaste nation och en stormakt. Ett moderat arabland som först av alla bröt isen och slöt fred med Israel. Vad händer med den freden om nya makthavare intar presidentpalatset?

I Tel Aviv är man skräckslagen.

Egypten har hållit koll på radikala element åt Israel, tryckt på den palestinska ledningen för att göra eftergifter i fredssamtalen, hjälpt till att hålla Hamas i schack.

Därför ligger Israel lågt. Premiärminister Benjamin Netanyahu lär ha gett order till sina ministrar – och särskilt ultrakonservative arabhataren Avigdor Lieberman – att hålla tyst.

Eftersom Egypten har varit USA:s fot i arabvärlden, supermaktens ögon och öron, har amerikanerna sett genom fingrarna med Mubaraks tortyr och förtryck av oliktänkande. Obama försöker nu undvika att välja sida mellan regimen och folket.

Egypten är livsviktigt för hela säkerhetspolitiken i regionen. Långt betydelsefullare än Tunisien, folkrevoltens första ”offer”.

Hela den maktpolitiska balansen i Mellanöstern kan rubbas om Mubarak faller och i sin tur drar med sig regimerna i Libyen, Algeriet, Syrien eller Jordanien i fallet. I Libanon har Iranstödda Hizbollah precis tagit makten utan någon revolt.

Ett islamistiskt regimskifte över arabvärlden är Israels och hela västs värsta mardröm.

Hur påverkar det situationen i de oljerika länderna Iran och Saudiarabien där folket gärna skulle ge makthavarna respass?

Utvecklingen är på en gång skrämmande och hoppfull.

Men osäkerhet och maktvakuum är aldrig bra. Säkert finns det många utanför Egypten som hoppas att Mubarak ska rida ut stormen för att alternativet känns ännu farligare.

Situationen står och väger. Ett lyckligt slut som det i Östeuropa är långt i från garanterat.

FAKTA

Historiska revolter

Ungernrevolten 1956

Mellan 23 oktober och 4 november 1956 reste sig folket i Ungernrevolten. Upproret ledde till väpnad kamp mellan säkerhetspolis och sovjetisk militär och var till en början framgångsrikt. Enpartisystemet upphävdes och en koalitionsregering bildades under reformkommunisten Imre Nagy.

Med ungerska säkerhetsstyrkor lyckades den sovjetiska armén ta över makten igen. 10 november upphörde motståndet och Nagy dömdes till döden.

Pragvåren 1968

Under parollen ”socialism med ett mänskligt ansikte” ville politikern Alexander Dubcek göra Tjeckoslovakiens politik öppen. Samhällskontrollen lättades, kulturlivet blommade. Sovjet och de konservativa kommunisterna i landet anade faran . 21 augusti 1968 rullade Warszawapaktens stridsvagnar in i Prag. De demokratiska krafterna tystades.

Himmelska fridens torg 1989

”Leve demokratin, leve friheten”, ropade kinesiska studenter till minne av reformpolitiken Hu Yaobang. Året var 1989 och miljoner kineser samlades under en tid på torget för att demonstrera för demokratisering av landet.

På morgonen den 4 juli fick militären order om att med skarpladdade vapen och stridsvagnar storma torget och kväsa upproret. Tusentals människor dog i den blodiga attacken som sedermera har blivit en symbol för kritik mot regimen.

Murens Fall 1989

Efter andra världskriget delades Tyskland upp. För att hindra medborgare att lämna Östtyskland beslutade kommunistregimen att uppföra en mur genom Berlin. Den blev en symbol för den linje som skilde västvärlden från kommunistiska Sovjetunionen. 1989 reste sig den östtyska befolkningen mot regimen och startade upplopp i flera städer.

Östtyskland lyckades inte stå emot upproret och redan ett år senare var muren nermonterad och det uppdelade Tyskland ett minne blott.