”Bildtleaks” – en läcker pr-kupp

LYFTER HEMLIGSTÄMPELN Carl Bildt släpper UD:s rapportering från Sovjetunionen åren 1989–1991. En charmoffensiv och reaktion mot ”Wikileaks”
LYFTER HEMLIGSTÄMPELN Carl Bildt släpper UD:s rapportering från Sovjetunionen åren 1989–1991. En charmoffensiv och reaktion mot ”Wikileaks”Foto: Foto: AP
NYHETER

Wikileaks fick diplomatkåren att framstå som ett gäng skvallerkärringar.

Nu försöker utrikesminister Carl Bildt återupprätta anseendet – med en helt egen variant av ”Bildtleaks” .

En pr-kupp signerad Arvfurstens palats.

Att en utrikesminister frivilligt lyfter hemligstämpeln hör inte till vanligheterna.

På stående fot kan Anders Jörle, presschef på UD, bara påminna sig ett fall efter andra världskriget. Efter kriget släpptes en vitbok med den diplomatiska rapporteringen om invasionen av Danmark och Norge den 9 april 1940.

Då handlade det om valda utdrag ur rapporterna.

Alla som någon gång begärt att UD ska sudda bort hemligstämpeln på enskilda dokument vet hur hårt motståndet brukar vara. Oftast med motiveringen att det skulle ”skada relationerna till främmande makt”.

Nu släpper UD i stort sett all rapportering under åren 1989-91 från de svenska beskickningarna i dåvarande Sovjetunionen. Normalt hade materialet varit hemligstämplat i 50 år, det vill säga fram till 2039.

När jag frågar Carl Bildt varför han tar detta unika initiativ till öppenhet blir svaret lite svävande.

– När vi diskuterade Sovjetunionens fall så kom idén upp; varför inte publicera hela materialet? Sovjetunionen finns ju inte längre.

En idé jag knappast tror Bildt fått om inte Wikileaks i höstas släppt stora mängder dokument med amerikanska UD:s rapportering om andra länder. Dokument som blev politiskt besvärande och pinsamma för USA, men också för länder som omfattades av rapporteringen, däribland Sverige.

Huvudintrycket var att diplomaterna pladdrade och förde vidare rykten från cocktailpartyn med samma brist på källkritik och analys som ett gäng tanter på konditori. Att man sa en sak offentligt och en helt annan bakom stängda dörrar.

UD fick på pälsen och Bildt fick gripa in och försvara sina medarbetare och sig själv när den amerikanske ambassdören i Stockholm i en depesch refererade till honom som ”a mediumsized dog with a big dogs attitude”. (”En mellanstor hund med en stor hunds attityd.”)

Den nu släppta rapporteringen är spännande för den historiskt intresserade, men innehåller garanterat inga pinsamheter för UD. Tvärtom.

I Carl Bildts ögon är den i stället ett lysande exempel på den svenska utrikesförvaltningens stora kunnande.

– Sammantaget vill jag påstå att vi förmedlade den bästa bilden av det pågående skeendet. Bättre än USA och Storbritannien.

Bildt sticker inte under stol med att ett av skälen till att släppa hemligstämpeln är att låta UD glänsa. Som främsta syfte anger han att låta allmänheten ta del av ett dramatiskt och spännande material om nutidshistorien.

Är publiceringen ett sätt att försöka återupprätta diplomaternas förtroende?

– Nej, säger Bildt. Jag tror inte vi tappat förtroende på grund av Wikileaks. Däremot ett inlägg i debatten som visar vikten av att diplomatisk rapportering kan vara hemlig.

Kan vi nu förvänta oss att UD tar bort hemligstämpeln i andra spännande händelseförlopp?

– Nja. Jag har svårt att se andra skeenden som skulle kunna jämföras med detta.

Inga fler ”Bildtleaks” med andra ord.