Frihetsrevolten rullar vidare

Men nu är regimerna förberedda – risken för blodbad ökar

NYHETER

Frihetsrevolutionen i Mellanöstern rullar vidare.

En lika lycklig utgång som i Egypten är inte trolig.

Nu är regimerna förberedda och svarar med brutalt våld.

Det rent militära tillslaget mot Pärltorget i Bahrains huvudstad Manama är ett exempel på den nya taktiken. Regimen vill till varje pris hindra demonstranterna från att etablera en central bas från vilken de kan regissera sitt uppror efter modell från Tahrirtorget i Kairo.

Men de styrande vacklar. Så sent som i går gav kungen Hamad bin Isa al-Khalifa order om att polisen skulle låta folket som höll till på torget vara ifred. När de förvandlade Pärltoget till ett tältläger såg de styrande risken för en Egyptensituation som överhängande och ändrade taktik.

De slog till utan förvarning och med en stor portion våld. Dödsoffren är troligen högre än de tre regimen anger.

Våldet kan ha förvärrats av det faktum att säkerhetsstyrkornas personal importerats från Pakistan, Jemen, Syrien och Jordanien och därför inte har samma spärrar mot att öppna eld mot "det egna folket".

Stridsvagnar

Torget har inringats med taggtråd vaktad av stridsvagnar för att hindra demonstranterna från att inta det igen.

Frågan är om det räcker för att skrämma demonstranterna som sedan början av veckan hållit dagliga protester. En indikation får vi i dag när några av de dödade ska begravas. Det kan utvecklas till demonstrationer.

Konflikten har en religiös dimension. Bahrain styrs av sunnimuslimer som är i minoritet. Men även unga sunnis går i demonstrationerna sida vid sida med shiamuslimer och kräver frihet och demokrati.

Bahrain är ett litet land med under en miljon invånare. Det är svårt att få ihop samma folkmassor som i Kairo. Ju större folkmassor desto svårare är det för staten att svara med kulor.

Huvudvärk för Obama

För president Obama innebär upproret i den lilla Gulfstaten ytterligare huvudvärk. USA har sin femte flotta stationerad i Bahrain med främsta uppgift att hålla koll på Iran. Om shiamajoriteten tar över makten kan USA gå miste om baserna.

Precis som i Egypten har USA blundat för brott mot mänskliga rättigheter för att nå säkerhetspolitiska fördelar.

Även i Libyen slår regimen ner protesterna med våld. Flera tusen människor har marscherat i ett antal olika städer med krav på att diktatorn Moammar Khadaffi ska bort.

Landet är extremt slutet med hård kontroll av mobilnät och internet. Därför är det svårt att bedöma omfattningen av protesterna. Källor inom oppositionen uppger att flera människor dödats.

Värsta polisstaten

Libyen är kanske den värsta polisstaten i hela Mellanöstern. Khadaffi har styrt i över 40 år.

Ingen tvekan råder om att en majoritet av befolkningen är emot regimen men det finns ett stort problem. Folk är oerhört rädda. Denna rädsla måste brytas innan tillräckligt många människor vågar gå ut på gatorna för att utgöra ett hot mot Khadaffi.

Men börjar regimen rämna kan det gå fort just därför att Khadaffi saknar folkligt stöd.

I både Bahrains och Libyens fall är det väldigt tydligt hur de som organiserat protesterna inspireras och kopierar erfarenheterna från framförallt Kairo men även Tunis.

Chansen att de ska lyckas måste ändå bedömas som mindre och risken för blodbad – särskilt i Libyen – som större.