Kolumn

Wolfgang Hansson

Nyheter

Armé av trashankar utmanar Gaddafi

Stark vilja och motivation men sämre med vapen och militärt kunnande

Rebeller attackerar Gadaffis fästen i Libyen. Men hur rustade är de egentligen?
Rebeller attackerar Gadaffis fästen i Libyen. Men hur rustade är de egentligen?

Att kalla de unga outbildade men skjutglada anti-Gaddafistyrkorna för en armé är en våldsam överdrift.

Vilja och motivation att besegra diktatorn har de.

Men hur är det med vapen och militärt kunnande?

Muammar Gaddafi förfogar över en armé med tillgång till både stridsflyg och helikoptrar.
Muammar Gaddafi förfogar över en armé med tillgång till både stridsflyg och helikoptrar.

Deras så kallade offensiv mot Tripoli och Gaddafis hemstad Sirte verkar mest bestå av en karavan med pick-up bilar som kör längs kustvägen och skjuter i luften för att peppa sig själva. Deras utbildning har bestått i att hitta säkringsspärren som gör att det går att avlossa automatvapnet.

Avhoppade armégeneraler som befinner sig i det befriade Benghazi vill konsolidera rebellernas ställning innan de utmanar diktatorns styrkor men de har inte en chans att hindra de överentusiastiska unga männen som vill störta Gaddafi snarast möjligt.

Senaste dagarna har vi sett hur det blir tvärstopp när de stöter på verkligt motstånd i form av Gaddafis reguljära armé. Staden Bin Jawad övergavs bara någon dag efter att rebellerna påstod sig ha intagit den.

Det nu av allt att döma uppblossande inbördeskriget kan ta en ände med förskräckelse.

Överlägsen

Inte nog med att Gaddafi fortfarande förfogar över en stor och delvis välutrustad armé som åtminstone på pappret är vida överlägsen rebellernas transhanksstyrkor. Tyrannen har tillgång till helikoptrar och stridsflyg.

I dag har han använt dem för att attackera oljestaden Ras Lanuf som rebellerna intog för några dagar sedan. Här går frontlinjen just nu. Men det kan ändras snabbt. Rebellerna har inga försörjningslinjer och riskerar snabbt att få brist på både bensin och andra förnödenheter.

De är hjälpta av att minst hälften av Gaddafis 500 stridsflygplan och helikoptrar på grund av sanktionerna mot landets fram till 2004 inte fått service eller reservdelar och inte kan flyga, enligt nyhetsbyrån AP. De plan som funkar törs Gaddafi inte använda fullt ut eftersom risken då är överhängande att omvärlden inför ett flygförbud över landets territorium. Vilket i praktiken innebär att det libyska flygvapnet slås ut helt.

Missar

Frågetecken finns också för piloternas lojalitet. Påfallande många av attackerna har missat sina mål med råge. Kanske med flit?

Att situationen är så oklar och osäker beror också på att Libyens just ser ut som en schweizerost.

Oppositionen behärskar Benghazi och öster därom mot den Egyptiska gränsen. Men i väster är läget mycket mer flytande.

Gaddafis hemstad Sirte behärskas av regimen medan Misrata som ligger längre västerut uppges hållas av oppositionen. Även fler städer väster om huvudstaden Tripoli ska behärskas av oppositionen men hårda strider pågår i vissa av dem, exempelvis Zawiya.

Skenbart

Flyktingar jag för några dagar sedan träffade vid den tunisiska gränsen - som bara ligger två timmars bilresa från Tripoli - berättade hur regimens stridsvagnar blockerat infarterna till många av städerna för att hindra oppositionen från att få in förstärkningar.

I stadskärnorna kunde oppositionen ta över men det var ett delvis skenbart övertag eftersom armén behärskade tillfarterna.

Avgörande för utgången av striderna blir hur länge en majoritet av armén fortsätter att vara lojal med Gaddafi. I samma stund som de byter sida är diktatorns saga all. Men utan en sån utveckling blir det mycket svårt för att inte säga omöjligt för oppositionen att besegra Gaddafi.

Trashanksarmén räcker helt enkelt inte till.