Seg historia störta Gaddafi

Nato tar större risker och sätter in attackhelikoptrar

NYHETER

Hur lång tid ska det ta att störta Gaddafi?

Två månader har gått sedan bombningarna inleddes men diktatorn visar inga tecken på att ge upp.

Ett otåligt Nato tänker nu ta större risker.

I natt utsattes Gaddafis starkaste fäste, huvudstaden Tripoli, för några av de mest omfattande bombningarna sedan operationen inleddes. Ännu en gång var det ett av Gaddafis så kallade residens som var målet. Residens som enligt Nato fungerar som stridscentraler. Man kan undra hur många det finns eller om det rent av är så att Nato trots löften om motsatsen nu försöker döda Gaddafi.

För trots 2 500 bombräder under två månaders tid har Nato inte lyckats slå ut regimens alla tunga vapen. Gaddafi har framgångsrikt lyckats gömma och dölja en ansenlig del av sin arsenal.

Falla sönder

President Barack Obama, Frankrikes Nicolas Sarkozy, Storbritanniens David Cameron och många andra västledare hade kallt räknat med att deras bombräder snabbt skulle få Gaddafis regim att falla sönder. Förhoppningen var att det skulle handla om veckor snarare än månader.

Skälen var främst två.

Nato hoppades att rebellerna snabbt skulle kunna avancera mot huvudstaden när de slapp tampas med Gaddafis stridsflyg och tunga artilleri. På den punkten blev alla besvikna. Rebellarmén visade sig vara modig men oduglig i strid. De flesta soldaterna har ingen utbildning alls.

Omvärlden utgick också ifrån att folket i och runt Tripoli skulle resa sig mot diktatorn när bomberna började falla. Istället verkar många ha slutit upp bakom envåldshärskaren. Om det är av rädsla för att Gaddafi i slutändan ska gå segrande ur striden eller av ilska för att omvärlden blandar sig i är svårt att säga. De västerländska journalister som befinner sig i Tripoli är extremt styrda i vad de kan göra och vem de kan prata med.

Otålighet

Helt klart har Gaddafi bjudit starkare motstånd och haft mycket mer vapen än någon trodde på förhand.

En tilltagande otålighet kan märkas i Europas huvudstäder. Frankrike och Storbritannien ska nu sätta in attackhelikoptrar i Libyen. De flyger betydligt lägre och kan på ett mycket effektivare sätt än stridsflygplan spåra upp och oskadliggöra stridsvagnar och artilleri som göms inne i städerna.

Men de utsätter sig också för större risker. Ännu har Natos styrkor inte en enda stupad i kriget. Det kan snabbt ändras med den nya taktiken som är så nära ett markkrig det går att komma.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton vädjar till fler av Nato:s medlemsländer att ställa upp med operativa stridskrafter. Ett tydligt tecken på att Nato är tänjda till bristningsgränsen. USA som egentligen vill dra sig ur flyger fortfarande en fjärdedel av överflygningarna.

På marken råder i stort sett dödläge.

Gaddafiland

Oppositionen behärskar de östra delarna med Benghazi som huvudstad plus staden Misrata i väster och fickor av Nafusabergen, nära den tunisiska gränsen. Resten är Gaddafiland.

Lyckas inte Nato helt slå ut Gaddafis tunga vapen så kan det hålla på så i månader. I värsta fall år.