Kan Putin kontrollera krigets krafter?

Sensation ifall diplomatiska samtal ger någon enighet

NYHETER

Kan president Putin kontrollera de krafter han satt i rörelse?

Nattens dödsskjutningar i Ukraina visar att det är lätt att krigets egen logik börjar styra utvecklingen.

Trots samtalen i Geneve är förhoppningar om ett diplomatiskt genombrott avlägsna.

Med tanke på det enormt höga tonläge konflikten i Ukraina hittills åstadkommit i världspolitiken har den hittills varit förvånansvärt oblodig. Men striderna i natt vid en militärbas i Mariupol visar att det inte är givet att detta varar för evigt.

När stora grupper av tungt beväpnade soldater konfronteras med varandra är det mer regel än undantag att det kommer till skottlossning. Att det så här långt krävts få dödsoffer beror bland annat på den återhållsamhet regeringen i Kiev visat med att använda våld för att försvara sitt territorium.

Även det ryska agerandet präglas av att man vill undvika direkt krig.

Men frågan är om president Putin kan kontrollera de krafter han släppt loss i östra Ukraina. De ryssvänliga separatistgrupperna sköter grovjobbet åt honom. Men det är inte nödvändigtvis detsamma som att de lyder varenda vink från Moskva.

Tvinga regimen

Putins mål är att destabilisera Ukraina så mycket att det blir omöjligt att hålla ett demokratiskt presidentval i landet den 25 maj. Därmed får landet inte den folkvalda ledning det behöver och det osäkra läget fortsätter.

Mål nummer två är att hindra Ukraina från att närma sig EU och Nato. Putin hoppas att allt det kaos Ryssland nu lyckats skapa i Ukraina ska tvinga regeringen i Ukraina att gå med på hans krav. För Putin är det bättre än att landet delas och att västra Ukraina blir en del av Västeuropa.

Men bland de väpnade grupper som ockuperat myndighetsbyggnader i Donetsk och ett tiotal andra städer i östra Ukraina finns de som vill ha en delning av landet.

Otänkbart

Under de dryga två decennier som Ukraina varit självständigt har landet levt med sina inneboende motsättningar utan att de slitit sönder landet. Den västra halvan har alltid blickat mer åt Europa, där talar man ukrainska framför ryska. Östra Ukraina har alltid känt mer samhörighet med Ryssland. Ryskan har en starkare ställning är ukrainskan men utan att en majoritet för den sakens skull vill tillhöra Ryssland.

Nu är anden ute ur flaskan. Extremister på båda sidor vädrar morgonluft. De tidigare kontrollerade motsättningarna mellan den västra och östra halvan av landet riskerar nu att föra landet mot ett inbördeskrig. En otänkbar tanke bara för några månader sedan.

Även om ingendera sidan egentligen vill ha krig så är det inte säkert att någon kan stoppa det när dödandet väl satt igång. Ingen såg ett inbördeskrig vid horisonten när de fredliga protesterna började i Syrien. Nu är 150 000 döda och miljoner på flykt.

Vägrat förhandla

En diplomatisk lösning verkar oerhört avlägsen. Visserligen är det bra att Ryssland och Ukraina i dag för första gången sätter sig vid förhandlingsbordet när deras utrikesministrar träffas i Geneve. Med vid bordet finns också USA och EU.

Ryssland har hittills vägrat förhandla direkt med Ukraina med motiveringen att man anser att regeringen i Kiev är illegitim. Men det är nog det enda skälet till att kalla samtalen i Geneve för ett genombrott.

Risken är uppenbar att de två parterna kommer pratar förbi varandra i en de dövas dialog. Det vore sensationellt om de lyckades nå enighet på någon väsentlig punkt.

Men samtal är i alla fall bättre än krig.