Kolumn

Wolfgang Hansson

Nyheter

Fler länder måste ta emot Syrienflyktingar

Många rika på ”skammens lista”

En pojke nära räddningen, vid gränsövergången mellan Syrien och Turkiet.
En pojke nära räddningen, vid gränsövergången mellan Syrien och Turkiet.Foto: AP

I den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget finns det rika länder som vägrar ta emot en enda flykting från Syrien.

Sverige är inte med på denna skammens lista.

Däremot är det obegripligt att svenska politiker inte drivit på hårdare för att EU måste dela bördan.

EU-ledarna uppträder som de tre aporna. Man vill inget se och inget höra.

De blundar för de tusentals människor som drunknar i usla båtar i Medelhavet i sina försök att fly kriget. De vill inte lyssna när Syriens grannländer stänger sina gränser därför att de helt enkelt inte klarar fler än de 3,8 miljoner flyktingar de redan tagit emot. Libanon har fyra miljoner invånare och en miljon syrienflyktingar.

De bryr sig inte när FN tvingas slopa matransonerna till hälften av flyktingarna eftersom de rika länderna inte vill bidra med tillräckligt med pengar.

De lyssnar inte när organisation efter organisation slår larm.

Bland syndarna finns många fler än bara EU-länder. Med torr statistik pekar Amnesty ut ett antal länder i en skammens lista. Nu talar vi om länder som inte vill ta emot offer från ett krig som FN pekar ut som de mest sårbara och behövande och som transporteras genom FN:s försorg, så kallade kvotflyktingar.

Oljerika länder tar inte emot

De oljerika Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Oman som alla ligger hyfsat nära Syrien och talar samma språk har inte åtagit sig att ta emot en enda flykting. Inte en.

Däremot har Kuwait åtminstone lämnat rejäla ekonomiska bidrag till den humanitära insatsen.

I Europa är det Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Estland, Lettland, Grekland, Italien, Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien som inte tar emot en enda kvotflytking.

Ryssland, Kina, Japan, Singapore, Chile och Sydkorea är andra som helt vägrar hjälpa till. Däremot säljer Ryssland mängder av vapen till den syriska regimen och bidrar på så vis till att förlänga kriget och öka flyktingströmmen.

Vid sidan av de flyktingar som FN placerar så finns den spontana flykten över Medelhavet och på andra vägar. Här fungerar urvalet på ett annat sätt. Majoriteten flyktingar vet vilka länder som är mer generösa och vilka man absolut inte ska söka asyl i eftersom man nästan garanterat får nej.

Enorma skillnader mellan länder

Följden blir enorma skillnader i flyktingmottagande. Sverige är det land i världen utanför Mellanöstern som tagit emot flest spontanflyktingar från Syrien de senaste tre åren. 50 235 enligt Amnesty. Tyskland ligger tvåa med 46 265.

Sen är det ett långt hopp ner till trean Holland som tagit emot 10 000.

Skillnaderna är enorma mellan de nordiska länderna. Finland har tagit emot 440 syrienflytkingar. Norge 2 855 och Danmark 7 985.

Bilden ser inte annorlunda ut även om man lägger till kvotflyktingar med den skillnaden att Tyskland åtagit sig att ta emot 20 000 kvotflyktingar mot Sveriges 1 200 och därför totalt sett tar emot flest.

Tillsammans har de två länderna ensamma tagit emot 64 procent av alla asylansökningar inom EU.

USA har gått med på att ta emot cirka 10 000 kvotflytkingar men har tagit emot få spontanflyktingar.

Vänder Syrien ryggen

Sammantaget avslöjar Amnesty en bild av en omvärld som är extremt ovillig att hjälpa människor i nöd, inte ens de som har störst behov. Världen har vänt Syrien ryggen.

– Apatin hos många av världens rikaste länder överträffas bara av de flyktingfientligas skrämselpropaganda, säger Amnesty.

I ord artikulerar EU-ledarna ofta hur hemsk situationen är och att världen måste hjälpas åt. Men i praktiken gör de väldigt lite. Många är rädda för att främlingsfientliga opinioner ska rösta bort dem i nästa val.

En så stark organisation som EU som gärna detaljreglerar vilka typer av snus som Sverige får sälja borde rimligen kunna samla sig för ett gemensamt flyktingmottagande. Det är inte rimligt att ett fåtal länder tar på sig en stor börda medan andra medvetet gör allt för att slippa undan.

Sverige borde höja sin röst mer för att få till en förändring.