Australien - föredöme eller avskräckande exempel?

Foto: AP
NYHETER

Australien har framgångsrikt löst problemet med båtflyktingar på sitt alldeles egna sätt.

Nu drunknar nästan inga på havet längre.

Men betyder det att Australien är ett föredöme för EU eller tvärtom ett avskräckande exempel?

Precis som flyktingar från Afrika flyr till Europa har människor från Sydostasien länge flytt i båtar till Australien.

Dagligen kom nya flyktingbåtar. Tusentals drunknade på vägen.

I juli 2013 la Australien helt om sin politik. Militära fartyg stoppar numera alla flyktingbåtar på väg till Australien.

Båtarna bogseras tillbaka till det lands territorialvatten varifrån de kommer, mestadels Indonesien.

Kan landet inte identifieras bogseras båtarna till Papua och Nya Guinea där särskilda mottagningsläger byggts upp.

Vill sända signal

Här låses flyktingarna in innan de får sin sak prövad. Men inte ens de som anses ha tillräckliga asylskäl släpps in i Australien.

De tvingas välja mellan att åka tillbaka till sitt hemland eller att bosätta sig på fattiga Papau och Nya Guinea.

Exakt hur många båtar som avvisas vill Australien inte uppge av "operationella skäl".

Signalen Australien vill sända är att det inte är lönt att försöka fly till landet sjövägen. Inte ens om du har asylskäl släpps du in. Liknande signaler skickar många EU-länder ut för att avskräcka flyktingar som redan tagit sig till Europa, från att komma till just deras land och söka asyl.

Drastisk minskning

På ett plan har Australiens nya taktik varit lyckad. Väldigt få flyktingbåtar har under de senaste 18 månaderna försökt ta sig till Australien. Därmed har också antalet flyktingar som drunknar till havs minskat drastiskt.

Efter den tragiska olyckan på Medelhavet i helgen då många hundra flyktingar dränktes när en båt kapsejsade har Australiens premiärminister Tony Abbott uppmanat Europa att lära av Australiens exempel.

Så är det här Europas ledare kan hitta lösningen på sitt moraliska dilemma inför det EU-toppmöte som ska hållas på torsdag?

Fullt så enkelt är det inte.

Australien utgår från att nästan alla båtflyktingar ”bara” är på jakt efter ett bättre liv utan att ha några asylskäl. Vad händer med dem som trots allt har verkliga flyktingskäl?

Vid Europas gränser pågår en rad väpnade konflikter som skapat den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget. De som tar sig från Syrien, Somalia, Eritrea och Sudan har ofta genuina asylskäl.

Flyktingsmugglare

Rätten att söka asyl finns lagfäst i Internationella flyktingkonventionen från 1951 som även Australien skrivit på. Det går utan problem att argumentera för att Australien bryter mot lagen när man hindrar flyktingar från att utnyttja denna rätt. Något människorättsorganisationer och FN inte varit sena att påpeka.

Vill EU verkligen gå den vägen?

En positiv bieffekt av det australienska systemet är att det blir väldigt svårt för flyktingsmugglare att marknadsföra sin produkt, drömmen om att få starta en ny framtid i ett rikt land. Om inga båtflyktingar når sin slutdestination minskar givetvis efterfrågan på dessa riskfyllda resor drastiskt.

En tänkbar följd är att dessa människor istället dör i sina hemländer av krig och förtryck. 

Dödat drömmen

Att så många trots att de är medvetna om riskerna försöker ta sig sjövägen till Europa beror på att det trots allt fungerar. Många når Europa. De får sin sak prövad. Eller så kan de åtminstone försöka hanka sig fram på svartjobb som illegala emigranter. Drömmen hålls vid liv.

Australien har effektivt dödat drömmen.

På en punkt har Abbott rätt. Det gäller att få stopp på smugglingsligorna som sköter den smutsiga hanteringen. Men så länge folk har skäl att fly sina hemländer så kommer de att göra det. Enda sättet att minimera riskerna är att Europa och övriga västländer tar emot så många kvotflyktingar att marknaden för båtresor försvinner.

Chansen att det ska ske är ungefär lika stor som att inga fler båtar kommer att kapsejsa i Medelhavet.