Mer än bomber behövs för att besegra IS

Sveriges bidrag är försiktigt. Vissa skulle säga fegt.

1 av 2
IS.
NYHETER

Man kan tycka att det svenska bidraget till Frankrike är väldigt försiktigt. Vissa skulle säga fegt.

Men det är inte givet att Jas-plan skulle göra så mycket nytta i Syrien.

Det behövs mer än bomber och andra militära insatser för att besegra Islamiska staten.

Vi vet inte exakt vad Frankrike begärt så det är svårt att värdera hur väl det svenska bidraget uppfyller förväntningarna från president Hollande. Jas fanns med bland en rad andra önskemål.

Ännu är det få av EU:s övriga 28 medlemsländer som lämnat klart besked om vad de ska bidra med så det är också svårt att jämföra den svenska insatsen med andra länders bidrag.

Insatsen gör att Frankrike kan frigöra resurser från bland annat Nordafrika för att istället använda dem mot IS. Sveriges bidrag lättar också på den ekonomiska bördan för Frankrike.

Hjälpen till Frankrike är viktigt framförallt på ett symboliskt plan. EU visar en annars sällsynt enighet i kampen mot IS. Militärt finns redan gott om resurser i den 60 länder starka USA-ledda koalitionen mot IS. Militärt är IS ingen mäktig fiende.

Sveriges bidrag är på en rimlig nivå utan att sticka ut. Typiskt svenskt lagom. Det innebär inga direkta insatser i Syrien och andas därmed traditionell svensk försiktighet att använda svenska militära resurser utomlands.

Gråzon

Regeringens främsta argument för att inte bidra med spaningsflyg i form av ett antal Jas Gripen är att omvärldens krig i Syrien förs i en folkrättslig gråzon. Den enda nation som bombar i Syrien på laglig grund är Ryssland som fått en begäran från Syriens regering.

IS är i juridisk mening ingen stat, även om man utropat sitt kalifat, vilket folkrättsligt gör det svårt att förklara krig mot.

När Sverige ställde upp med Jas Gripen i Libyen för att upprätthålla en flygförbudszon så var den insatsen baserad på ett FN-mandat. Folkrättsligt fanns det inga tveksamheter.

Även om det kan kännas självklart att bekämpa en terroristorganisation som IS som genomför summariska avrättningar, säljer kvinnor som sexslavar och bryter mot krigets alla regler så finns det folkrättsliga frågetecken.

Jag misstänker att regeringen också gjort bedömningen att svenska stridsflyg i Syrien vore en mer högprofilerad svensk insats som samtidigt skulle öka hotbilden mot Sverige. Ju mer under radarn som Sverige hamnar desto mindre risk för att IS centralt planerar några dåd mot Sverige eller att IS-anhängare i Sverige agerar på eget bevåg.

Ont om bombmål

En annan fråga är hur stor nytta Jas-planen egentligen skulle kunna göra i Syrien. Redan i dag bombar USA, Frankrike, Storbritannien, Ryssland med flera mål i IS-kontrollerade områden. Snart får piloterna ta kölapp.

Det finns ingen flygförbudszon över Syrien som ska upprätthållas. Jas-planen skulle möjligen kunna hjälpa till att hitta fler bombmål. Men det skulle vara en insats på marginalen. USA har redan dammsugit de IS-kontrollerade områdena efter bombmål som inte innebär en stor risk för civila offer.

Terrordåden i Paris och Frankrikes begäran om hjälp har skapat ett enormt fokus på den militära insatsen. Men för att besegra IS militärt krävs enligt all expertis marktrupper som ingen är villig att ställa upp med.

För att besegra IS på alla plan krävs mer än bara militära medel. Inte minst förebyggnande insatser för att motverka radikaliseringen av unga människor i Västeuropa och Arabvärlden och utrota IS våldsideologi.

Där lyser miljonerna med sin frånvaro.