Har Putin blivit snäll?

Eller försöker han bara rädda sig kvar vid makten?

1 av 2
NYHETER

Har Putin blivit snäll?

Det var en mycket försonlig rysk president som framträdde inför världspressen.

Han vill bli kompis med både USA och Georgien och ha fred med Ukraina.

Bara Turkiet fick honom att avlossa det riktigt grova verbala artilleriet.

Den ryske presidenten gick inte riktigt att känna igen när han under mer än tre timmar tog emot frågor från vanliga människor, internationell och lokal media.

Visserligen utstrålade hans kroppsspråk som vanligt en aura av maskulin aggressivitet. Men tonen var mer försonlig än på länge.

Han erkände för första gången att rysk militär befinner sig i Ukraina för att "utföra vissa speciella uppgifter".

Han poängterade sin vilja att jobba ihop med USA för att få ett slut på kriget i Syrien, till och med inom ramen för FN där Ryssland tidigare ständigt hotat med sitt veto.

Putin försäkrade att han kunde arbeta ihop med vem som än blir USA:s nye president. Men efter maratonpresskonferensen hyllande han Donald Trump. En indikation på att han gärna ser att fastighetsmiljardären flyttar in i Vita huset. Trump är en man som talar Putins språk.

Gräva ned stridsyxan

Presidenten sa sig också vara villig att gräva ned stridsyxan med Georgien som Ryssland invaderade 2008 för att stoppa den forna Sovjetrepubliken från att glida in i Nato-sfären.

De mer försonliga tongångarna är uppenbarligen ett led i Putins strategi att åter bli accepterad som en partner på den internationella arenan. Genom bombningarna i Syrien är han redan på väg att bli en del av den internationella koalitionen som bekämpar IS med det förbehållet att Rysslands första prioritet är att rädda kvar Assad vid makten.

Men Putin hade inte varit Putin om han inte också visat sin tuffa och självständiga sida. Att han minsann inte går i västs ledband. Uttalandet att den korruptionsanklagade Fifa-ordföranden Sepp Blatter borde få Nobels fredspris kan sättas upp på det kontot.

"Slickar USA"

Tuffheten fick Turkiet känna på, som i mitten av november sköt ner ett ryskt stridsflygplan. Något som fortfarande retar Putin enormt. Här tog han till ett språkbruk som annars lämpar sig mer för gatans flåbusar än för de politiska salongerna.

– Turkiet slickade USA på ett särskilt ställe, sa Putin hånfullt. Jag vet inte om amerikanerna behövde det.

Han riktade också en direkt känga mot Turkiets president Tayyip Erdogan när han sa att den islamisering som pågår i Turkiet skulle på landsfadern Kemal Ataturk att vända sig i sin grav.

Putin avfärdade alla tankar på en förbättring i relationen så länge de nuvarande turkiska ledarna sitter kvar.

Putin annars något mildare framtoning har också ha en ekonomisk förklaring.

För första gången sedan Putin valdes år 2000 har ryssarna i år tvingats se sina lönekuvert krympa. Det är potentiellt väldigt farliga nyheter för Rysslands starke man. Han popularitet bygger till mycket stor del på att han fram till nu levererat ständigt ökande levnadsstandard för majoriteten av folket.

Oljepris hot

Tack vare det har han kommit undan med att inskränka de demokratiska friheterna, politisera domstolarna och trixa med grundlagen så att han kunnat sitta längre vid makten.

De internationella sanktionerna ihop med ett kraftigt sjunkande oljepris har förstört Putins ekvation. När han invaderade Krim var oljepriset över hundra dollar per fat. Nu har det rasat till under 40 dollar. Rysslands ekonomi är helt beroende av sin gas- och oljeexport.

Ryska folket har varit beredda att dra åt svångremmen som ett pris för att kunna hålla kvar Krim. Men tålamodet med ett militärt äventyr i Syrien är inte i närheten lika stort.

Putin behöver inte oroa sig för några hot från utlandet. Han är på god väg att återupprätta Rysslands status som stormakt. Men om han inte håller sitt välståndskontrakt med det ryska folket så kan han ryka.