Turkiet blir aldrig medlem av EU

NYHETER

Turkiet kommer aldrig att bli medlem av EU.

Oavsett vad president Erdogan hotar med.

Allt färre medlemsländer går att övertyga om att landet hör hemma i Europa.

Att Turkiet skulle kunna bli medlem av EU har alltid varit ett långskott. Landet med sina 80 miljoner invånare är en viktig handelspartner för Europa men kulturellt skiljer sig landet markant och geografiskt ligger stora delar i Asien.

När militärdiktaturen i början av 2000-talet ersattes av Tayyip Erdogans då tillsynes demokratiska ambitioner fanns det en liten chans. Erdogan drev på hårt för att anpassa Turkiet efter EU:s krav när det gäller demokrati, rättsäkerhet och mänskliga rättigheter.

I dag föser han Nato-landet Turkiet i en helt annan riktning.

På pappret låtsas båda parter fortfarande att ett turkiskt EU-medlemskap är målet. Men spelet framstår alltmer som en dålig fars. En charad som hålls vid liv därför att båda parter har intresse av det.

EU är livrädda för att Turkiet ska riva upp flyktingöverenskommelsen med EU och åter skruva på kranen med flyktingar på väg till Europa. Alla vet att en flyktingström av förra årets proportioner kan hota att bryta sönder unionen.

Blockera medlemskap

Men med den auktoritära riktning som president Erdogan driver Turkiet i ökar motståndet mot ett turkiskt medlemskap hela tiden. Ett antal länder, som Österrike och Frankrike, kommer att blockera varje godkännande av en medlemsansökan från Ankara.

Omröstningen i EU-parlamentet i går med kravet på att tillfälligt frysa medlemsförhandlingarna visar att det finns gränser för vad Europa kan acceptera. Omröstningen är inte bindande men beslutet togs med stöd av hela det politiska spektrat i parlamentet vilket säger en del om djupet av oron som Europa känner över utvecklingen i Turkiet.

Turkiets ledare skulle gärna vilja bli medlem av EU men på sina villkor. Han vägrar dansa efter unionens pipa.

Ännu en del av den demokratiska fernissan skrapades bort efter kuppförsöket i juli. Erdogan har låtit sparka över 100 000 statligt anställda på grund av påstådda kontakter med den islamistiska Gülenrörelsen som Erdogan anklagar för att ligga bakom kuppen. Över 30 000 människor har gripits på lösa grunder. Medier har stängts. Fortfarande är bevisen för vem som låg bakom kuppen i bästa fall bristfälliga.

Dödsstraff

I kölvattnet har Erdogan hotat att återinföra dödsstraffet vilket vore ett garanterat sätt att krascha alla planer på ett EU-medlemskap.

Enda skälet till att Erdogan fortfarande driver på frågan om ett medlemskap är att han vet att många turkar drömmer om Europa. Plus att det vore illa för Turkiets ekonomi om dörren stängdes. Erdogans egen popularitet riskerar att drabbas ifall hoppet om medlemskap slutgiltigt begravs.

Samtidigt måste presidenten begripa att han själv undergräver Europadrömmen. Hans personliga maktambitioner verkar vara viktigare. Det verkar som han kan ha fått Nationalistpartiets, MHP:s, stöd för långtgående ändringar av landets konstitution som gör presidenten mer allsmäktig. Reglerna är skrivna för att göra det möjligt för Erdogan att sitta i två femåriga mandatperioder från 2019, enligt läckor i turkiska medier. En Erdogan med ännu mer makt fram till 2029.

I ett försök att visa att Turkiet minsann inte behöver EU blickar Erodgan istället österut och vill bli medlem av den rysk- och kinesiskledda säkerhetsalliansen Shanghai Fem.

Invasion

Aldrig är ett starkt ord. Erdogan kommer inte att styra Turkiet för evigt. Kanske får han en på riktigt demokratiskt sinnad efterträdare som kan försöka reparera landets svårt sargade förtroende i Europa. På pappret skulle både Europa och Turkiet ha mycket att vinna på ett EU-medlemskap. Men motståndet i Europa är helt enkelt för stark, både det folkliga och hos alltfler medlemsregeringar. Där finns rädslan för att öppna Europas arbetsmarknad för 80 miljoner turkar och rädslan för en invasion av muslimer.

Det kommer att krävas någon form av mirakel för att ändra på det.