Lagt kort ligger i Högsta domstolen

KOLUMNISTER

D

et är fjorton år sedan "allmänläkaren" och "obducenten" åtalades, fälldes, friades men likväl fälldes för mordet på en 28-årig prostituerad kvinna och styckningen av hennes kropp.

Fortfarande plågar fallet den svenska rättvisan och mångens samvete, bland annat mitt. Därtill har naturligtvis läkarna och deras anhöriga plågats - skyldiga eller oskyldiga har de fått genomlida en undermålig rättsprocess.

Under två rättegångar i Stockholms tingsrätt och en i kammarrätten i Stockholm lät jag mig bergfast övertygas om de tilltalades skuld och drog mig inte för att låta det skina igenom i de texter jag skrev.

Efter att ha läst Per Lindebergs tegelsten "Döden är en man" som utkom för två år sedan och ytterst kritiskt granskade bevisningen mot de två läkarna är jag inte fullt så säker längre. Jag vill inte påstå att jag har låtit mig övertygas om att läkarna är oskyldiga, men det minsta man kan säga efter att ha läst Lindebergs bok är att det finns en hel del tveksamheter i de centrala bevisen som åberopades när domen föll i kammarrätten (läkarna ansågs överbevisade om styckningen och de avlegitimerades för gott).

Per Lindebergs bok är obehaglig. Den är obehaglig därför att den faktiskt tvingar en att omvärdera sådant som man har varit tvärsäker på vad styckmordet beträffar. Man tvingas till det samtidigt som man blir rasande på den insinuanta, arroganta och kvinnoföraktande ton som genomsyrar Lindebergs text. Man önskar att han hade fel men man kan dessvärre inte vara helt säker på det.

Sedan Högsta domstolen nu avslagit läkarnas ansökan om att få sitt legitimeringsärende prövat på nytt har flera upprop skrivits till förmån för dem. Jag har skrivit under ett som inte tar ställning i skuldfrågan men som sätter fingret på att den laga rättsprocessen mot de tilltalade havererade. Slutresultatet blev att de både friades och fälldes för det som lades dem till last och de saknade varje möjlighet att överklaga.

Om detta har jag faktiskt själv skrivit för många år sedan ehuru på ett något bakvänt sätt. Jag talade inte om läkarnas rättssäkerhet utan om offrets, offret vars mördare Stockholms tingsrätt inte vågade fälla fast den i domen smög in en formulering som klart tydde på att den ansåg läkarna skyldiga:

De hade styckat kroppen! Att de inte fälldes för mord berodde på att man inte kunde bevisa mord eftersom herrarna hade sett till att huvudet aldrig återfanns.

Ja, så stod det inte men det var andemeningen. Jag var upprörd över att rätten inte löpte linan ut och fällde. Jag tänkte inte på att läkarna aldrig kunde överklaga det fällande omdömet i domskälen eftersom de formellt var friade.

Men varför överklagade inte åklagaren Anders Helin den friande domen?

Därför att han visste på förhand att domen skulle bli friande också i hovrätten.

Hur kunde han veta det? Jo, därför att hovrätten hade signalerat att den inte ansåg bevisen räcka. När hovrätten underkände den fällande domen i den första rättegången mot läkarna på grund av rättegångsfel släpptes läkarna ur häktet vilket sa allt om hovrättens inställning till bevisningen.

På så sätt blev den utomordentligt anmärkningsvärda domen i Stockholms tingsrätt aldrig överprövad. Men läkarnas legitimationer drogs in på grund av vad som stod i domskälen.

Läkarna överklagade indragningen och efter diverse turer hamnade deras fall en andra gång i kammarrätten för en mycket märklig process. På uppmaning av Regeringsrätten skulle kammarrätten själv ta ställning till styckningsbevisen. Det innebar att hela brottmålsprocessen togs om - i en förvaltningsdomstol!

Ingen reagerade. I varje fall inga jurister och vi andra förstod nog inte att höja på ögonbrynen.

Jag minns att vi vissa rättegångsdagar skojade, skojade om de stackars domarna som var vana vid att döma i frågor som exempelvis servitut med mulbete och liknande och som nu satt till halsen i dr Jekyll och mr Hyde, sadomasochism och annat smått och gott ur vårt mänskliga sinnes kloaksystem.

Ja, vi skojade men vi ställde aldrig frågan: Kan detta vara rimligt?! Nu har Högsta domstolen sagt att lagt kort ligger. Och så är det naturligtvis rent juridiskt. Men är det rätt?

Yrsa Stenius