Mina tikar kan hålla på i timmar – med varann

KOLUMNISTER

Att homosexualitet – eller snarare kanske bisexualitet – förekommer i djurvärlden vet de flesta som ägt två eller flera hundar av samma kön samtidigt. Huruvida det förekommer bland alla däggdjur vet jag inte men redan innan jag läste Dagens Nyheter i lördags visste jag att apors sexualitet kan vara högst flytande.

Nu lär en grupp oliktänkande biologer göra en stor affär av sina iakttagelser beträffande en japansk ras inom apsläktet, vars honor ofta föredrar varandra framför hanarna och vars sexuella beteende överlag jävar självaste Charles Darwins berömda evolutionsteori.

Riktigt hur de nya rönen kring djurens kärleksliv kullkastar Darwins teori om arternas uppkomst, eller ”att de mest lämpade överlever – the fittest survive”, blev jag inte riktigt klar över. Det har gått cirka 150 år sedan Darwin lade fram sin forskning och hans teser har självklart underkastats allehanda modifieringar. Därmed har dock inte själva grundtanken om evolutionen förklarats ogiltig. Och jag kan inte se att upptäckter som visar att även djurens sexualitet är mångfacetterad – och att könsrollerna inte är så givna som vi har trott – ogiltigförklarar evolutionslärans grunder.

Vare nu därmed hur som helst, mina iakttagelser av hundars sexuella beteende har lett mig fram till tanken att sex tjänar många syften även i hundarnas liv, från fortplantning till lustupplevelse, från tvingande driftstillfredsställelse över tidsfördriv till maktmanifestation.

Ter sig bekant eller hur?

Det är vanligare att tikar förlustar sig med varandra än att hanar gör det. Men äldre hanar kan bli tända på juniorhanar på väg att bli könsmogna (klart fall av pedofili) och en hane kan välja att bestiga en annan hane för att kväsa honom.

Precis som aphonorna kan tikhundarna hålla på i timtal med varandra – ibland är den ena mycket aktiv, ibland den andra. Om någon av tikarna har löptid är intresset ännu mer brinnande från båda tikarnas sida.

Eftersom jag inte har upplevt mer än tre valpkullar med mina tikar, har jag inte systematiskt kunnat iaktta hur honorna under höglöp väljer mellan uppvaktande hundar av samma och av olika kön. De gånger tikarna har blivit betäckta har de inte haft något val – de har fått hålla till godo med den partner matte har utsett åt dem. Emellertid vet jag att det händer att vissa tikar aldrig släpper fram någon hane och det händer därtill att en hane helt kan låta bli att tända på en höglöpande tik.

En sak är dock konsekvent: När tiken inte löper vill hon inte ha hanar klättrande på sin rygg – hon biter bestämt ifrån. Däremot kan hon tycka det är kul med andra tjejer.

Sedan finns den sexuella varianten som min förtjusande lilla tik Taiga ägnar sig åt. Hon bestiger min hane Index, gärna i fel ände, alltså över huvudet, medan den ödmjuke kavaljeren snällt lägger sig ned och låter det hela ske. Gnidandet och gnuggandet kan pågå rätt länge innan Index till sist reser sig med ett trött stön och Taiga ramlar av. Efter en stund är hon där igen.

Index är rätt markerat heterosexuell. Men även han gör små avvikelser. Ofta när han har spöat upp sin halvbror Chili kliver han upp på dennes rygg och stöter frenetiskt några gånger. Jag är övertygad om att det är avsett som förnedring.

Vad jag vill ha sagt med denna lilla utflykt i hundarnas sexualliv är att bisexualitet är en organisk del av all sexualitet och att heterosexualitet och homosexualitet är två olika manifestationer av samma urkraft: Livets fysiska gnista, den gudomliga sensualiteten och vitaliteten som är en förutsättning för att släktled ska följa på släktled men som inte är till enbart därför utan för att utgöra livet självt med dess längtan till liv.

Senare tids forskning på embryon och deras utveckling till fullgångna foster visar hur starkt könen liknar varandra när de först anläggs i den blivande människan (och i däggdjuren överlag, får man anta). Blygdläppar och clitoris, penis och pung ser ut att vara utvecklade ur samma urkön.

Differentieringen till hane och hona sker successivt men det är inte svårt alls att tänka sig att något grundläggande könsligt förblir gemensamt, gränslöst.

Yrsa Stenius