Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Vem har sagt att man måste lyda röster?

   Högsta domstolen (HD) ska i en ny rättegång pröva hela målet mot Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailovic inklusive frågan om påföljden: Var det rätt att som Svea hovrätt döma Mijailovic till sluten rättspsykiatrisk vård - eller tolkade Stockholms tingsrätt lagen riktigare när den dömde livstids fängelse?

HD:s beslut är välkommet. Vare sig man håller med hovrätten eller tingsrätten i deras avgöranden råder det inget tvivel om att hovrättsråden på Riddarholmen i Stockholm slarvade ihop en underlig motivering till sin överraskande ändring av tingsrättens dom.

 

Hovrättsråden förklarade - enkelt uttryckt - att det saknades anledning att inte tro på Socialstyrelsens (oeniga) rättsliga råd och dess vetenskapliga expert, professor Anders Forsman. Han ansåg att Mijailovic led av en sådan allvarlig psykisk störning som avses när lagen säger att man inte får döma till fängelse.

Kanske det. Men eftersom överläkare Eva-Marie Laurén och hennes team vid Huddinge sjukhus kom till en helt annan slutsats, nämligen att Mijailovic inte är sjuk på det sätt lagen avser, borde man ändå ha redovisat argumenten för varför man valde att stödja sig på den ene men inte på den andra.

 

För mig ter det sig som om Svea hovrätt undermedvetet hade uppfattat rättsliga rådet med dess expert som överprövningsinstans i förhållande till Laurén och Huddinge. Det är de inte. Den enes utlåtande upphäver inte den andres.

Hovrättens uppgift var att leverera en juridisk analys av hur gällande lag bör tillämpas i ett fall som detta, när experterna är oense om den skyldiges psykiska status. Någon sådan analys utfördes aldrig. I stället kröp hovrätten ur hela frågeställningen genom att hålla med den doktor som talade senast.

Jag är varken doktor eller hovrättsråd men jag har följt de rättspsykiatriska diskussionerna genom åren så som de har krumbuktat sig genom tidsandans växlingar, och jag är mäkta förvånad över Svea hovrätts val av påföljd. Domen kan säkert vara bra för Mijailovic förutsatt att han får ambitiös vård under lång tid, den kan också ses som en human dom, men jag tror inte att den överensstämmer med vad som avses i den stränga lag som stiftades i början av 1990-talet under ledning av justitieminister Gun Hellsvik.

Mijailo Mijailovic är psykiskt sjuk, därom råder inget tvivel. Experterna är ense på den punkten. De är ganska långt också ense om diagnosen. Mijailovic är en borderline-personlighet, han balanserar på gränsen till psykos. Det händer att inre och yttre verklighet rör ihop sig för honom och då hör han bland annat "röster."

 

Mijailo Mijailovic lider av depression och ångest och har av allt att döma blivit mer eller mindre söndermedicinerad av psykiatrin, där den ena läkaren inte har vetat vad den andra har ordinerat. Mijailovic har knaprat i sig det mesta.

Naturligtvis har allt detta varit av avgörande betydelse för att Mijailovic gav sig på Anna Lindh. Men som jag förstår gällande lag så räcker inte detta för att man ska bli dömd till vård. Att man hör röster är inte nog för att man ska anses så psykotisk att man helt saknar kontroll över vad man gör. Vem har sagt att man måste lyda rösterna?

 

Detta är knäckfrågan. Var Mijailovic så i sina "rösters" våld att hans medvetande var helt förmörkat av deras inre tvång? Var han förlorad någonstans i sig själv fast han till synes handlade målmedvetet på varuhuset NK?

Om jag jämför med den man som alldeles ostridigt dödade i ett tillstånd av akut psykos, mannen i Arvika som dödade ett barn den 11 september i fjol, så ter sig Mijailovic väl verklighetsförankrad.

 

Mannen i Arvika agerade som en avskärmad robot både i gärningen och efteråt. Mijailovic har en helt annan mental rörelsefrihet i förhållande till de krafter som driver honom: han beräknar, planerar, sopar igen spår. Han vet vad han gör och har gjort även om han har företagit sig något fullkomligt vansinnigt. Om han hör röster förefaller dessa röster ändå att ge honom rätt lång lina att bestämma hur han ska förfara.

 

För mig ter sig överläkare Lauréns uppfattning om Mijailovic, att denne ändå är något sånär herre över sina handlingar, som den rimligaste. Men det innebär naturligtvis inte att professor Forsmans uppfattning är orimlig.

Frågan HD ska lösa lyder: Kan man döma till vård även om den skyldiges psykiska status är föremål för denna häftiga diskussion?

Yrsa Stenius
Senaste TV-klippen

Yrsa Stenius

Visa fler
Om Aftonbladet