Jag är orolig för politikernas moralpanik

KOLUMNISTER

Är det rasism att ställa sig kritisk till den omfattande invandringen av människor från fjärran länder och kulturer till Sverige?

Det beror på vilka argument man använder.

Säger man nej till invandrare därför att man anser dem vara sämre människor än svenskar är det utan tvekan en rasistisk hållning.

Likaså är det rasistiskt att hävda att invandrare utgör främmande element i vår gemenskap och därför inte hör hemma här eller att påstå att Sverige bör vara ett

etniskt enhetligt land.

I och för sig är sådana här uppfattningar främst främlingsfientliga men de är i överförd bemärkelse också rasistiska: människors ursprung diskvalificerar dem för en plats i vårt samfund.

Säger man nej till fler invandrare och är negativ till den invandringspolitik som har bedrivits därför att man anser att allvarliga sociala spänningar har uppträtt i det svenska samhället i invandringens spår, är detta inte nödvändigtvis rasism.

En sådan inställning kan och bör naturligtvis diskuteras och bemötas ur många synvinklar. Den som driver sådana argument måste självfallet utveckla dem. Men om kärnan i resonemanget tar fasta på svårigheten att få stora mängder immigranter att smälta in i samhället snarare än på att invandrarna i sig själva vore ett problem, så kan jag inte tycka att synsättet är rasistiskt, skamligt eller på annat sätt illegitimt i den politiska debatten.

Att sverigedemokraterna håller sig med en rasistisk undertext i sitt politiska budskap är klart. Element av "bevara Sverige svenskt" och liknande tankar kring etnisk enhetlighet finns kvar i partiets politiska föreställningsvärld även om de raka budskapen under valrörelsen undvek sådan materia och fokuserade på uppenbara missförhållanden i lokalsamhällen där "de nya svenskarna" är många.

Sverigedemokraterna putsade bara upp sin fasad, i grunden är de inte ett dugg förändrade, har partiets vedersakare sagt i eftervalsdebatten. I kommuner och regioner där sd blev stora bereder sig rentav ärkerivalerna s och m på att samarbeta för att utestänga sd från inflytande.

Jag är litet bekymrad över moralpaniken som breder ut sig i det politiska etablissemanget och som

mynnar ut i axiomet att sd inte ska släppas in i den demokratiska stugvärmen. Inget samarbete eller annat bemötande som kan skänka partiet politisk och representativ legitimitet får komma ifråga, sägs det.

Är alla de väljare som fann att sverigedemokraterna artikulerade något av deras egen oro inför vad som sker i deras samhälle så värdelösa att man inte ska låta deras valda representanter få något inflytande över några beslut?

Just det faktum att sd inte gick till val på ett rasistiskt program utan på mer populistiska förespeglingar om enkla lösningar på svåra problem ger oss anledning att tro att partiets väljare tillhör de befolkningsgrupper som är svårt frustrerade på grund av brist på inflytande. De saknar inflytande samtidigt som de dagligen hårdhänt törnar mot samhällsproblem som förpestar deras vardag.

Många människor i Landskrona vittnade efter valet om de kriminella gängen som har tagit över deras stad, om att det var uteslutet att röra sig ensam i stadens centrum till och med mitt på dagen, om rädsla och otrygghet som gör att butiker stänger och om all annan otrivsel som väller upp ur ett nytt klassamhälles djupa motsättningar.

Klyftan som spjälkar detta nya klassamhälle itu ställer inte nödvändigtvis fattig och rik mot varandra. I stället går sammanstötningsfronten mellan de socialt illa integrerade - en grupp där svenskar med utländsk bakgrund är starkt överrepresenterade - och en bättre integrerad medelklass som dock inte är så välbärgad att den fritt kan välja var den bor.

När människor som stått maktlösa inför dessa konfrontationer röstar på ett parti som fångar upp deras ängslan och vrede ska vi lyckligare lottade inte straffa dem genom att via våra ombud vända dem och deras ombud ryggen. Om de är beredda att samarbeta på ett anständigt sätt om anständiga ting ska vi på allvar resonera och samarbeta med dem.

Yrsa Stenius