Livet är en räkmacka ombord på min färja

KOLUMNISTER

Det snackas alldeles för mycket skit om färjor.

Frågan är om det inte för länge sedan borde ha kopplats in diskrimineringsombudsmän för att nysta i den här långdragna mobbningen som färjorna har fått utstå. För det här hånandet, de här i system satta trakasserierna, de här FÖRFÖLJELSERNA, det kan jag som van ­passagerare säga­ att det ska ingen som helst färja behöva tolerera.

Jag kommer från en ö. För mig har färja varit ett lika ­naturligt färdmedel som tåg är för någon som bor i säg, Karlstad. Och det har varit nemas problemas, easy peasy, glada miner under ­hela min färjburna uppväxt.

Sedan flyttade jag till Stockholm.
 

”Åland…måste man åka FÄRJA dit?” sa folk och ut­talade färja med samma avsmak som om jag skulle­ ­hoppa in i en nerspydd container för att ta mig över Ålands hav.

Man märker att fördoms­floran kring färjkulturen ­växer och frodas och det gjorde­ väl inte direkt saken bättre­ att ”Färjan”-Håkan och hans vänner, vilt påhejade­ av ­Kanal 5, porträtterade ­livet på sjön som en ständigt pågående­ muppshow för alla med en promillehalt över 1,5.

Så farligt är det faktiskt ­inte. Alls.

Färjor är havsutsikt och frihet att röra sig fritt ombord. Färjor är taxfree-öl och räkmackor och buffé och choklad i alla möjliga former och annat härligt som man in­billar sig att det ska serveras den dagen man kommer till himlen.

Jämför med flyg till exempel. Du sitter inträngd bredvid någon överviktig flåsig snarkbenägen svettmaskin, du får inte äta vad du vill, utan är likt nån annan krigssoldat hänvisad till den ”kost” som är förutbestämd av ­någon ­jubelidiot som på allvar tror att en fullvuxen människa blir mätt på två skedar ris och en kycklingvinge.

Eller tåg. Du är återigen hänvisad till en liten fåtölj i en vagn tillsammans med en hop människor du aldrig ­någonsin skulle ha fått för dig att bjuda­ in till den här resan om du haft ett val. MEN DET HAR DU INTE. Du får nöjt kuska­ genom landet med oavbrutet­ hostande astmatiker och ­tvillingföräldrar med svaga nerver.

Eller för all del, jämför med att färdas långa sträckor med bil.

Någon stackare måste ­sitta med blicken fastnaglad på en väg, annars går det åt helvete.­ Roligare kan man faktiskt ha det.

Äh, folk kan ta sina unkna färjfördomar och dra åt helvete.

Och där kommer det inte att finnas räkmackor, det är ett som är säkert.