Blev utdömd av Christianson: ”Kändes fruktansvärt”

KRIM

När Emma Jangestig vaknade upp efter tio dagar fick hon tillbaka minnesbilder av attacken där hennes barn blev mördade.

Men psykologiprofessor Sven Åke Christianson ansåg att hon hittade på - och henne vittnesmål underkändes.

– Det kändes som att någon trampade på en, det var fruktansvärt, säger Emma Jangestig i dag nio år efter dådet.

1 av 2 | Foto: privat
Emma Jangestig.

När Kevin-fallet blivit aktuellt igen har Sven Åke Christiansons roll hamnat i ny blixtbelysning. Bland annat drev han trots protester igenom att en docka skulle läggas ut vid mordplatsen för att få pojkarna att berätta.

Det var Christianson som lanserade teorin att pojkarna inte bara blivit vittnen utan att de också sannolikt medverkat i brottet, något pojkarna nu berättar att de alltid tvivlat på.

Och bara sex dagar innan de sista vallningarna genomfördes i Arvika kritiserades Christiansons vallningsmetod i ett annat fall, mordet på 16-åriga Malin i Örnsköldsvik. Den misstänkte mördaren där gick fri och de anhöriga blev bedrövade, något som DN rapporterade först om.

Christianson underkände offer

Emma Jangestig, 33, är en annan person som nu blir smärtsamt påmind om sina kontakter med minnesforskaren Sven Åke Christianson.

2008 blev hon attackerad i sitt hem. En kvinna beväpnad med hammare slog ner henne, och mördade hennes barn Max och Saga, tre respektive två år.

På grund av skadorna i huvudet hölls Emma Jangestig nedsövd. Tio dagar senare väcktes hon och omgivningen upptäckte snart att skadorna inte var så genomgripande som befarats. Hon kunde berätta fragment om attacken, bland annat att det var en kvinna som ringt på dörren och sagt ”Hi I´m Tine”. Det var så tyskan Christine Schürrer kallade sig, kvinnan som senare skulle dömas till livstid för brotten.

Inte riktiga minnen

Inför rättegången i tingsrätten hade Emma Jangestig genomgått ett minnestest hos Sven Åke Christianson. Som sakkunnig framhöll han sedan, som det beskrevs i domen, att ”uppgifterna som Emma Jangestig lämnat om vad som omedelbart föregick händelsen inte är tillförlitliga.”

– Han var väldigt nonchalant, han uttalade sig om mitt fall, inhyrd av dem som skulle döma mig, utan att ens ha läst förundersökningen, säger Emma Jangestig. Han hade inte ens läst om mina skador.

Hur kändes det att inte bli trodd?

– Det var fruktansvärt, som om någon trampade på en, jag blev jättejätteledsen och upprörd.

– Jag trodde ju att han var minnesexpert men han hävdade att jag absolut inte kunde ha några minnen, utan att det jag sa var något jag hade hittat på själv.

Vändning i hovrätten

Innan fallet togs upp i hovrätten gjorde Christianson ett nytt minnestest.

– Men då krävde jag att få ha en av ”mina poliser” med mig. Då frågade den polismannen honom om han nu hade läst förundersökningen, det hade han fortfarande inte.

Emma Jangestig berättar hur polismannen då tog fram utredningen och slängde på Christiansons bord och sa:

– Då har du en del att läsa innan vi ses i rätten.

Sven Åke Christianson säger till Aftonbladet att han visst tog del av de förhör som hållits med Emma Jangestig samt de medicinska protokoll och journalanteckningar som rörde hennes skador.

– Det var bland annat hennes medvetandenivå som var viktig för mitt utlåtande. Det finns inte ett enda fall beskrivet i forskningslitteraturen där något sådant fall som hennes står beskrivet, säger han till Aftonbladet.

Emma Jangestig berättar att andra gången Christianson uttalade sig, i hovrätten, var han mer neutral och hänvisade mera till vad forskningen säger allmänt. Han kunde dock inte utesluta att det fanns kvar öar av minnen. Enligt domen stod han fast vid sin tidigare uppfattning, bland annat att ”mycket begränsade möjligheter att någonsin kunna minnas skadetillfället i sig”.

Hovrätten trodde mer på offret

Men hovrätten ansåg att Emmas berättelse, med fragment från händelsen, tvärtemot visst var tillförlitliga.

Att hon till sist blev trodd kändes som en sorts seger.

– Kanske inte en egentlig seger, men det kändes som att jag kunde göra en sista sak för Saga och Max, att mina minnen faktiskt hade betydelse och vägdes in i domen. Det var så skönt!

Sven Åke Christianson säger att han fortfarande står för sitt utlåtande.

– Jag säger samma sak i hovrätten som i tingsrätten, men neurologen som också står där säger något annat, men jag pratar utifrån vad forskningen säger, säger han.

Lever ett nytt lyckligt liv

Nu nio år senare är Emma Jangestig fysiskt helt återställd, förutom tinnitus och hörselnedsättning.

– Psykiskt känns det tufft ibland. Vi har nyss flyttat till nytt boende och där fanns inte titthål i dörren. Det såg jag till att det installerades för att jag ska känna mig trygg.

Hon berättar att förlusten av barnen är tuffare att bära än rädslan och osäkerheten. Men hon är småbarnsförälder på nytt, Julia är sju och Caspian fyller två i augusti. Hon säger att hon inte låter något som har med barnen att göra vänta till i morgon.

– Jag njuter av varenda sekund med dem, jag tror jag är en mer närvarande mamma.