Färre personer sitter i fängelse

KRIM

Allt färre personer sitter bakom lås och bom.

De senaste tio åren har antalet intagna personer i svenska fängelser minskat med 24 procent.

– Nedgången beror helt enkelt på att färre begår brott, säger Henrik Tham, professor emeritus vid Stockholms universitet till nyhetsbyrån Siren.

1 av 2 | Foto: Eric Tagesson
Norrtäljeanstalten, norr om Stockholm

Det är nyhetsbyrån Siren som gått igenom Kriminalvårdens statistik från landets anstalter. 2006 var antalet anstalter 58, i dag är de 47.

Kraftig minskning

Och antalet fångar har minskat kraftigt. För tio år sedan satt 5 533 personer i fängelse. Samma siffra för 2016 är 4 231.

– Sedan 90-talet har man försökt plocka ut personer som döms för mindre brottslighet från fängelserna och istället ge dem elboja eller samhällstjänst, säger Henrik Tham, som forskar om svensk kriminalpolitik, till nyhetsbyrån Siren.

En annan del av förklaringen är att den slutna ungdomsvården tagit en del från fängelserna, enligt Henrik Tham.

– Men den stora minskningen av antalet fångar beror på att de brottstyngda generationerna som föddes på 40- och 50-talen nu börjar åldras och inte längre tar plats på anstalterna.

Högre genomsnittstid

Henrik Tham säger att Sverige 2006, alltså för tio år sedan, hade det högsta antalet intagna sedan sekelskiftet.

– Kriminalpolitiken har svängt mycket under efterkrigstiden. På 70-talet ansågs det positivt att mildra straffen så att färre satt inne. Men på 80-talet vände det. Sedan dess har vi sett en tydlig politisk vilja att skärpa straffen för narkotika-, vålds- och sexualbrott. I dag är genomsnittstiden en fånge tillbringar i fängelse dubbelt så hög som på 80-talet, vilket till stor del beror på längre straff och mindre villkorlig frigivning, säger Henrik Tham.

Men trots detta har alltså antalet intagna på fängelserna minskat.

– Varje generation som fötts efter 50-talet har färre brottslingar jämfört med tidigare generationer. Det är framför allt det som förklarar nedgången av antalet fångar. Den minskade uppklaringsprocenten har en obetydlig del i det här, säger Henrik Tham.