”Jag sov i soprummet för att slippa festerna”

1 av 3
NYHETER

Samtidigt som Aftonbladet i går började publicera artiklar om #medberoende började Trygga Barnens jourtelefon att ringa oavbrutet.

Och Aftonbladets mejlkorg medberoende@aftonbladet.se fylldes med läsarnas egna berättelser.

Problemet med medberoende är stort. Du som lever i missbrukets omedelbara närhet är inte ensam.

Här är några av läsarnas berättelser.

”Jag har en syster som är yngre än mig, henne försökte jag så ofta jag kunde skydda mot alla otäckheter som drabbade oss. Allt för att undkomma stryk.

Idag när jag är vuxen så ser jag på detta på lite olika sätt beroende på hur jag mår. Mår jag bra så ser jag det som att jag har klarat mig rätt bra ändå, jag har vanligt Svenssonliv. Tyvärr gick det inte lika bra för min syster.

När jag mår dåligt så känner jag mig otroligt sviken av samhället. Men jag har försökt få folk att uppmärksamma detta under alla åren, dels i skolan. Ja, de gjorde hembesök men vad hjälper det när morsan vet när de ska komma. Och i efterhand så har min dagmamma berättat att hon kände till detta, hon hörde ju hur vi skrek hemma hos oss när vi blev slagna. Hon säger att hon inte visste vad hon skulle göra.”

■ ■ ■

”Har under hela min uppväxt haft en alkoholiserad pappa. Drack i smyg men vi märkte det så klart ändå. Vi var en medelklassfamilj med bra med pengar. Han lyckades sköta jobbet och skenet hölls uppe.

Varje dag smögs det ner i källaren och så fort man såg att det var tänt där så visste man och klumpen i magen gjorde så ont. Har i vuxen ålder träffat många som just växt upp med ”smygalkoholiseringen”. Pappor eller mammor i familjer som har det gott ställt.

I dag har jag ingen kontakt med min pappa alls nästan. Under hela min uppväxt så var han småfull. Jag vet egentligen inte vem han är och känner inte honom.”

■ ■ ■

”Jag är uppvuxen med 2 missbrukare till föräldrar. Jag har bott på ett antal barnhem. Sett människor dö framför ögonen på mig när jag var liten.

Jag själv har aldrig rört någon alkohol tobak eller dylikt och ska aldrig göra. För den misär jag har levt i önskar jag inte någon.”

■ ■ ■

”Jag har vuxit upp med alkoholister omkring mig. De var alltid viktigare än vad jag och min syster var. När min syster sa till vår far att ”nu flyttar jag till mormor, om xx kommer hit full fler gånger” då insåg far att vi for illa. Mamma fattade aldrig. Det var ju hennes älskade lillebror. När mamma och far bråkade handlade det alltid om mammas lillebror som var full, behövde hämtas eller ha pengar. Detta höll på under hela barndomen och tonårstiden.

Idag har jag valt bort spriten och min far.

Idag lever jag ett liv helt utan blodssläktingar mer än mina två döttrar. Vill hellre vara utan den biologiska familjen än ha den med missbruk, medberoende, oro och kontroll. Sorglig ja. Tragiskt?  Ja. Men jag mår bättre utan dem än med dem och deras missbruk.”

■ ■ ■

”Jag är en kvinna som är nykter och drogfri sedan snart 18 år.

Jag har ett medberoende eftersom jag växte upp med en aktiv pappa, farfar, mormor, morfar, morbröder, farbröder och senare i livet klev min mamma in i ett beroende.

Jag anser att även medberoende nu i mitt nyktra liv speglas av min historia och min uppfostran.

Jag ”såg” hur vuxna tacklade saker i livet.

Söp när det var tråkigt, roligt, soligt eller regn. Detsamma gällde min medberoende mamma. Som lite iakttog jag min omgivning hur jag skulle göra/säga.

Problemet är stort och samtidigt ”skämmigt” att ta i eller belysa, fast vi är många och vi har inte bett om att få drabbas av detta.”

■ ■ ■

”Jag har vuxit upp med en alkoholiserad mamma. Utan en pappa i bilden och inga släktingar på nära håll har det varit fruktansvärt. Alla missbruk ser olika ut, och min mamma kunde i perioder sköta dig och sitt jobb. Vilket har gjort det svårt att få hjälp och bli tagen på allvar. Kommunen har aldrig gjort något för mig. Jag har sovit i soprum för att slippa festerna uppe i lägenheten. Då kunde jag höra när det lugnade ner sig och jag kunde gå upp igen.

Jag sökte hjälp när jag var 27 år. Då fick jag lära mig att släppa taget och inse att den enda jag kunde förändra var mig själv. Jag slutade försöka rädda mamma. Vilket har varit så skönt. Idag är jag 37. Mamma dricker fortfarande men det kan jag inte förändra.”

■ ■ ■

”Jag växte upp som äldsta barnen i en familj på senare fem stycken. Jag minns inte min far som nykter när jag växte upp...

Min mor har berättat att jag redan som 2-åring gick hemma själv bland spritflaskor, cigaretter och tändstickor när hon kom hem från ett helgjobb, min far var ibland stupfull i sängen eller inte hemma alls, utan hade dragit i väg och druckit...

När jag var 8 år hade jag sagt till min mor att om du inte lämnar fyllot så rymmer jag, äntligen tog hon steget att lämna honom, men felet hon gjorde var att flytta till hyreshuset bortanför bara... första halvåret tittade vår far knappt på oss ute, han sa ibland "jävla horunge" när han gick förbi, men inget mer. Vid det här laget, så hade min lågstadielärare frågat ut mig om mina hemförhållande, men hon spred bara ut allt och hjälpte mig inte o vände sig inte till socialen heller fast hon visste vad jag gick igenom. Alla tisslade o tasslade bakom våra ryggar, men ingen slog larm om det hemskheter vi sen fick utstå... min far började terrorisera oss, han kunde ringa typ 50 gånger varje dag/kväll/natt och 50 signaler gick fram, om jag svarade så skrek han bara jävla horunge och att det var mitt fel att morsan lämnat honom... Om morsan drog ut jacket, så kom han och kastade saker på våra fönster och skrek utanför och kastade sönder våra utemöbler och blommor. Morsan ringde polisen flera gånger, men när dem kom gömde hans sig in sin lägenheten.

I mellanstadiet fick jag prata med en psykolog i skolan, men mer hjälp till min familj fick vi inte...”

■ ■ ■

”Jag lyckades få två föräldrar som fann annat intressantare än mig. Folk brukar säga ”tur jag hade min mamma”. Men det hade inte jag. Liksom för många andra barn var det ingen som tog tag i det och nu är jag helt slut då jag tvingats isolera mig från släkten för att inte gå under.”

■ ■ ■

”Jag växte upp med en pappa som var alkoholist, som jag skyddade och ljög om för att mamma inte skulle få reda på hur illa det var. Var hos honom varannan helg, ändå påverkade han hela mitt liv eftersom allt jag kunde tänka på när jag inte var där, var vad som skulle hända. Jag var hans kurator som barn och han hotade ofta med att ta livet av sig om vi inte stannade. Detta har gjort mig väldigt otrygg. Han dog för några år sedan i sviterna av det, ensam, de hittade honom halvdöd två dagar efter en stroke vilket blev dödligt. Efter detta började jag få panikattacker, förmodligen eftersom traumat vaknade till liv.”

■ ■ ■

”Jag, min bror och min mamma har blivit fysiskt och psykiskt misshandlade i alla år fram till dess att mina föräldrar skilde sig när jag var 16. Min pappa är alkoholist. Något som var svårt att förstå när jag var yngre var att han var omtyckt av alla andra han var i kontakt med. Fast utomstående såg ju inte vad han gjorde mot oss i hemmet och som barn förstår man nog inte att de inte ”ser” sådant.

Varje gång jag ser mig i spegeln när jag rakar mig påminns jag om min hårda uppväxt. Då ser jag ärret från när han slog mig med ett glas i ansiktet. Anledningen till att han slog mig den gången var att jag försökte försvara min mamma när han sparkade på henne. Jag berättade inte för någon om detta. Jag kände att det fanns en skam att bli slagen av sin förälder så jag ljög och sa att jag hade åkt på stryk ute på stan.

Jag har ifrågasatt min mamma varför hon inte lämnade min pappa när vi var små. Varför stannade hon kvar hos någon som slog hennes barn? Jag tror att hon hoppats på att denna fråga aldrig skulle komma, för det finns inget bra svar. Hon gav mig heller inget svar.”

Medberoende? Här kan du få stöd

Hit kan du vända dig för att få stöd:

Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.

När du behöver prata med någon:

Jourhavande medmänniska: 702 16 80

Jourhavande präst: 112

Sjukvårdsrådgivningen: 1177

Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60

För anhöriga till alkoholister:

Alkohollinjen: 020-844448

Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/

Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se

För anhöriga till drogmissbrukare:

Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/

Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/

För anhöriga till spelmissbrukare:

Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/

För anhöriga till sexmissbrukare:

PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88

DBK - behandlingsklinik för sexberoende  och anhöriga http://dbksverige.se/

På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:

Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister: 

Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/

Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer: 

ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/

Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:

Naranon http://www.nar-anon.se/

Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:

CoDa http://www.coda-se.se/

För barn:

Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:

* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.

* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.

Bra sajter för barn:

Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org

Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/

Bris  http://www.bris.se/

Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/

UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/

Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla

Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss

Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.

Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.

Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?

Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.

Har du erfarenheter av medberoende?

Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.