Christer Fuglesang intervjuas i rymden

Följ intervjun - fråga för fråga - på aftonbladet.se.

Programledarna Lasse Bengtsson och Annika Hagström inleder rymdkvällen. Kronprinsessan Victoria, rymdminister Maud Olofsson, Erik Djurklou, Clara Sörås och ESA:s avdelningschef för bemannad rymdfärd, Scott Hovland, är på plats.

– Det har engagerat väldigt många, det är fascinerande att se att alla får ett intresse även om man inte innan haft det, säger Victoria.

Rymdminister Maud Olofsson var närvarande vid den första, misslyckade, uppskjutningen.

– Det var spännande att ha fått vara med om förberedelserna så länge - men det var en annan sak att se det på tv sen. Det kändes lite surt att missa uppskjutet, säger Maud Olofsson.

– Jag hoppas att intresset för naturvetenskap ökar.

Christer anropas

Hur har du det där uppe?

– Jättekul. Välkomna alla som är här.

Christer Fuglesang presenterar sin kollega, tyske Thomas Reiter som bott på rymdstationen ett halvår. Dags för kronprinsessan Victorias fråga.

Gratulerar till den speciella händelsen. Hur har det varit i förhållande till förväntningarna?

– Det har varit över förväntan. Jag har ju väntat länge. Tyngdlösheten, att se ut över jorden, hur fort det går, att cirkla runt utanför rymdstationen. Igår såg vi ett vackert norrsken över jorden.

Det ser skönt ut att guppa upp och ned?

– Det är väldigt behagligt. Men det är svårare att sova när man inte har någonstans att ligga ned i början.

Vad upplever du som starkast respektive jobbigast?

– Starkast - hur man kan åka runt jorden på 90 minuter och hur tunn atmosfären verkar vara. Det är en stark känsla av gemenskap här uppe. Det känns som om hela jorden är ett. Jobbigast - man får tänka till ordentligt hela tiden. Det är komplicerat att leva i tyngdlöshet, att äta och gå på toaletten.

Frisbee-kast

Nu ska världsrekordförsöket genomföras. Fuglesang svävar runt med frisbeen. 20 sekunder - det blev rekord!

Maud Olofsson:

Hur kändes det i kroppen när du startade?

– En fantastisk känsla inombords och man visste att nu bär det av. Det skakade väldigt mycket i början. Sedan drogs g-kraften upp, det var jobbigt att andas och så. Sen plötsligt stängdes allt av och det blev lugnt. En eufori.

Vad var skillnaden från förberedelserna?

– Det var lättare på riktigt. Man flyter lättare. I vattnet vill man ha en viss ställning, här kan man ha vilken position som helst.

Har du bjudit dina kompisar på älgkött?

– Ja, efter den första rymdpromenaden. Jag bjöd på älgkorv, det var mycket uppskattat. De frågade efter korv till frukosten imorse.

Klara:

Smakar maten annorlunda i rymden?

– Den smakar nästan bättre än när jag provsmakade den på jorden. Vi har lite geléhallon här.

Christer demonstrerar - gelehallonen svävar och han äter dem i luften.

Erik:

Nu när du är där, längtar du inte tillbaka till jorden?

– Nej, inte ännu. Men jag kan frågar Thomas som varit här ett halvår.

– Ja, vi saknar våra familjer, våra hem och favoritmat.

Scott:

Du hade ju en bra resa, ni var glada - hur var det att komma upp och träffa vänner du inte mött på länge?

– Det var skönt att komma upp och veta att jag skulle träffa en gammal vän. Det var mycket glada leenden. Mycket speciellt.

Victoria:

Pappa kungen hoppas att vi får ett besök av dig när du kommer tillbaka till jorden?

– Självklart. Tack så hemskt mycket. Det ser jag fram emot. Jag har en speciell present till kungen.

Pappa glädjer sig åt den svenska flaggan i bakgrunden

– Ja, vad kul, säger Christer och viftar.

Victoria:

Det blir ett spejsigt kalas!

Christer skrattar.

– Jag hoppas verkligen att jag kan stimulera till att ungdomar läser mer naturvetenskap, säger Christer.

Erik:

Du har väntat så länge, var det värt besväret?

– Ja, det var värt all väntan. Jag har jobbat med mycket under tiden. I Tyskland, Ryssland och USA. Alla som jobbar med det kommer ju inte upp i rymden. Men det blir fler. Att jobba mot målet har varit roligt.

Annika:

Hur ser du på hemfärden?

– Det blir ytterligare en upplevelse, landningen är ju ett event i sig. och att träffa familjen och få berätta för dem.

Välkommen tillbaka då!

– Tack så mycket.

Eftersnack

Kronprinsessan är inspirerad av Fuglesang, men avböjer en rymdresa som 30-årspresent nästa år.

– Jag tror inte jag skulle kunna tacka nej. Jag tror jag skulle bli åksjuk, men det skulle vara kul, säger Maud Olofsson.

Men har vi tagit ut glädjen i förskott - hemresan kan vara svår.

– Christer ska koppla bort dem och flyga sakta bort från rymdbasen ISS, säger Scott.

– Atmosfären bromsar dem från 28 000 km/h till 300 km/h. Thomas Reiter kommer få en speciell stol att sitta i och det kommer att ta sex månader för honom att bli sig själv igen.

– Vi har en duktig rymdindustri i Sverige och vi får mycket ut av det, arbetstillfällen till exempel, sa Maud Olofsson.

Vad betyder det här för Sverige?

– Intresset väcks hos unga. Nu gäller det att skolorna utnyttjar och förvaltar intresset, säger Victoria.

När kommer den första svenska kvinnan i rymden?

– Snart tror jag. Vi kommer att arbeta för det, säger Maud Olofsson.