Dödade soldat - dömdes för oaktsamhet

Läs en förkortad version av artikeln ur Novaja Gazeta

NYHETER

Underrättelseofficeren sköt ihjäl menige Denis – på fyllan.

Men han dömdes inte för mord eller vållande till annans död, utan för oaktsam hantering av vapen.

– FSB-folket åker aldrig fast, de kan döda våra barn utan att det händer någonting, säger Denis mamma Natalja till Novaja Gazeta.

Här kan du läsa en förkortad version av artikeln om Denis Zjarikov ur Novaja Gazeta.

Denis Zjarikov föddes i Rjazanprovinsen i byn Kiptjakovo. Han gick ut skolan och studerade vidare på tekniskt gymnasium, arbetade som chaufför, gav fosterlandet ett år av sitt liv och dödades av sitt eget befäl – FSB-översten Sergej Stolba. Inte av någon särskild orsak, bara så där, i fyllan och villan.

I samband med detta väcktes åtal. Sergej Stolba dömdes för att ha mördat en av sina egna soldater till sex år i förvisning.

Utdrag ur rättsfallet:

Den 26 november, 2005, vid kl. 22.15 på kvällen befann sig befälet för militärenhet 38783 – överste Stolba, i sitt arbetsrum. Han var kraftigt påverkad av alkohol. Genom oaktsam hantering av ett vapen – ett automatvapen AKSU orsakade han att menige Zjarikov, som också befann sig i rummet, träffades, och skadades svårt i halsen av kulorna från eldvapnet. Den sjunde halskotan skadades och ryggraden krossades ?

Den här dagen började överste Stolba att dricka redan vid lunchtid. En före detta soldat till honom – Nikitenko – kom förbi och hälsade på och översten bjöd honom med sig in på sitt arbetsrum. De småpratade om ditt och datt, om livet och kärleken, om jobbet, översten har senare vittnat om att han drack 350 gram vodka och lika mycket champagne den här dagen. Något som knappast är troligt, med tanke på att han, till och med tolv timmar senare, hade över tre promille alkohol i blodet. Kanske bör påpekas att en koncentration av fem promille brukar räknas som dödlig.

Tog fram ett automatvapen

När Nikitenko hade åkt kallade Stolba till sig två andra – Zjarikov och Fedjevitj. Även de satt och pratade om ditt och datt. Denis Zjarikov skulle bli befälets private chaufför, så att han ville lära känna översten bättre var förståeligt.

Zjarikov och Fedjevitj satt på stolar med ryggen mot dörren. Stolba satt bakom sitt skrivbord. Plötsligt reste han på sig, öppnade ett skåp och tog fram ett automatvapen och en låda patroner, som han kastade till Fedjevitj: ”Ladda!”. Fedjevij laddade och säkrade vapnet, och räckte över det till översten. Stolba tog vapnet. Med ena handen höll han den kring pipan, andra handens finger låg på avtryckaren. Sedan osäkrade han vapnet och sköt. Kulan gick rakt igenom halsen på Zjarikov och krossade ryggraden på honom. I nästan ett helt dygn försökte man återuppliva Denis på militärsjukhuset i Tula. Därefter förflyttades han till Moskva, till det största militära sjukhuset – Burdenkokliniken. Men hans tillstånd förblev kritiskt.

Sex års förvisning

Den 2 januari, en månad efter olyckan, avled menige Zjarikov. Överste Stolba arresterades ett halvår senare, i april. Rättegången inleddes i juni, på initiativ av åklagarmyndigheten i Moskvas militära distrikt.

Statlige åklagare Viktor Masjuk åberopade grovt vållande till annans död och hävdade att överste Stolba skulle fråntas grad och förtjänsttecken och förlora rätten att inneha statliga ämbeten, samt dömas till 12,5 års frihetsberövande i hårdbevakad straffkoloni.

Med Sergej Stolbas många militära insatser i minnet, och med den anklagades vilja att släta över det inträffade, lyckades garnisonsdomstolen i Tula med domaren Pavel Jevlanov i spetsen till slut att få anklagelsen omformulerad till ”oaktsam hantering av vapen”. Stolba dömdes till sex år i förvisning och blev skyldig att betala soldatens föräldrar 60 000 rubel i böter som ekonomisk kompensation och 200 000 rubel för sveda och värk.

Vill inte vara ensam

Jag träffar Natalja Ivanovna, Mamma till Denis, hemma i byn Kiptjakovo. Hon har ett stort fint hus. Köket har Denis gjort i ordning. Där finns ett badrum med gasuppvärmning och rinnande vatten. Det är bara det att Natalja Ivanovna inte bor här längre. Hennes andre son – Ilja har flyttat in till stan och hon vill inte vara ensam i huset. Hon sover över hos olika grannar.

Vi sitter och pratar vid levande ljus. Hela byn är utan el. Därute på de mörka gatorna hörs skall av hundar. På bordet finns späck, potatis och färsbiffar. Teet kallnar. Visarna tickar. Jag kedjeröker. Natalja lutar sig fram med armbågarna på bordet.

- FSB-folket åker aldrig fast, hör jag ur dunklet.

- De kan döda våra barn utan att det händer någonting. Det var inte mycket till straff han fick ? snart är han ute igen, helt oskyldig. Han har kvar sin grad, sina medaljer, sina privilegier och han kan börja tjänstgöra igen. Han är ute villkorligt om två år, och snart tillbaka vid samma enhet, på samma ställe, och kan fortsätta att döda.

Arkadij Babtjenko , Översättning: Lina Björkegren