Krönika

Lena Mellin

Äntligen gör någon något

SAMHÄLLE

Som vanligt är Moderaterna och Socialdemokraterna överens. Det ska bli svårare att tigga.

Äntligen tar någon ett folkligt problem på allvar.

I närheten av mitt jobb har en kvinna, med ett kort undantag under julen 2015, suttit på samma plats och bett om pengar i två år. Hon sitter där varje vardag oavsett hur uselt vädret är.

Det är ovärdigt. För henne, för det samhälle hon kommer ifrån och för oss som passerar förbi. Vi är alla fångade i samma otrygghetsspiral som ingen kan råda bot på egen hand.

Men politikerna har stått handfallna inför problemet. Trots att det vid det här laget pågått i rätt många år.

Sommaren 2015 föreslog Moderaterna bland annat att Ordningslagens bestämmelser om penninginsamling skulle förändras. Detta för att kommunerna i sina lokala ordningsföreskrifter skulle kunna säg att det är förbjudet på vissa platser. De ville också att kommunerna skulle kunna anställa personal för att avhysa tiggare från de läger där de ofta bor. I dag är det bara polisen som kan göra det.

I en debattartikel skrev kommunstyrelsens förre ordförande i Sigtuna, David Lundqvist (S), för 1,5 år sedan att EU:s fria rörlighet kom till för att medborgarna skulle kunna söka och ta arbete i andra länder än sitt hemland. Det kom inte till för att man skulle livnära sig genom tiggeri.

Redan då förslog han att det måste bli möjligt att kunna förbjuda tiggeri på vissa platser, exempelvis i närheten av entréer till gallerior, affärer och järnvägsstationer.

I ett hittills opublicerat förslag till partikongressen i april är nu Socialdemokraterna inne på samma linje. De vill ändra Ordningslagen, sannolikt för att det ska bli möjligt att lokalt förbjuda tiggeri och avhysa personer som bor i tiggarläger. De vill också att det ska bli förbjudet att tjäna pengar på andras tiggande.

Det är en nödvändighet för det politiska systemet att ta itu med tiggeriet. Alternativet är att förtroendet för att politiken kan förändra får en kraftig törn. Det är trots allt inte raketforskning det handlar om utan fattiga människor vars försörjning deras hemländer struntar i. Ett handfast problem.

Invändningarna mot att förbjuda tiggeri är att man inte kan förbjuda fattigdom. Och det går naturligtvis inte. Men man kan förbjuda att människor sitter på ställen där de är en uppenbar risk både för sig själv och andra. Till exempel mitt framför dörren till en livsmedelsaffär.

Det viktigaste argumentet för att göra något åt tiggeriet är uppenbart. Att tigga löser inga som helst problem annat än för stunden. Fattigdomen och utanförskapet permanentas och går dessutom i arv.

Ska de, oftast, rumänska och bulgariska romer som sitter i våra gathörn få ett bättre liv måste deras hemländer agera. EU måste dra åt tumskruvarna mot den solklara diskriminering de utsätts för på hemmaplan.

LÄS OCKSÅ:

BÅDA SIDOR: Borde tiggeri förbjudas? Bästa argumenten – för och emot