Sju år senare – inget har hänt

Regeringens stora fiasko – självmord i anslutning till vården minskade inte

1 av 3
Dog några dagar efter besöket i öppenvårdspsykiatrin Kenny Svensson, 21, tog sitt liv tre veckor efter att han sökt akut hjälp inom psykiatriska slutenvården – samt några dagar efter sitt sista besök i öppenvårdspsykiatrin. Han hittades den 2 juli 2012.
NYHETER

30 procent. Så mycket skulle självmorden minska under pågående vård­kontakt.

Det var målet för regeringens stora psykiatrisatsning 2007-2011.

Men regeringen misslyckades. Självmorden minskade inte

Alla vårdgivare måste ­sedan 2006 Lex Maria-­anmäla alla självmord, som skett i samband med vård eller inom fyra veckor ­efter vårdkontakt.

Aftonbladet har berättat om Kenny Svensson, 21, ­Melinda, 16, och Ellinore Ölmerud-Jonasson, 19, som alla dog i självmord – trots att de på olika sätt desperat hade sökt hjälp i vården kort tid före självmordet.

Kenny, Melinda och Ellinore var tre av dem som varje år tar sitt liv i nära anslutning till vården.

Detta ville regeringen ändra på. Självmorden skulle minska.

Det skulle ske ­genom den stora psykiatrisatsningen.

Satsade inte specifikt

Så när regeringen sjö­satte psykiatrisatsningen 2007–2011 var det konkreta målet: Att självmorden under ­pågående vårdkontakt ­skulle minska med 30 procent.

Genom ökad tillgänglighet, aktivt patientsäkerhetsarbete och tillsyn.

Men självmorden minskade bara marginellt. Det visar Statskontorets slutrapport från 2012.

– Vi bedömer att målet nåtts i liten utsträckning. Vi har inte kunnat se någon skillnad mellan 2006 och 2010, säger utredaren ­Ulrika Strid på Statskontoret.

 2006 hade 38 procent – 457 personer – av dem som tog sitt liv haft kontakt med vården inom fyra veckor ­före självmordet.

Fyra år senare – 2010 – var siffran 40 procent. ­Totalt 451 personer.

Varför misslyckades ­regeringen med sitt mål att minska självmorden?

– För att man inte hade satsat några medel på ­specifika projekt med ­syftet att minska självmorden under pågående ­vårdkontakt, ­säger Ulrika Strid.

Har det skett några förbättringar över huvudtaget?

– Patientsäkerhetsarbetet har enligt vår utvärdering förbättrats när det gäller självmordsriskbedömningarna. Det har gått från ­ganska stora brister till bra eller i vissa fall mycket bra bedömningar, säger hon.

Två rapporter från Socialstyrelsen från 2010 respektive 2013 bekräftar bristerna i vården av självmordsnära patienter.

Felbedömningar

2010 granskade Socialstyrelsen alla Lex Maria-­anmälda självmord som ­begåtts 2006–2008  i anslutning till vårdkontakt. Det rörde sig om 992 ­patienter, varav 31 var inneliggande för tvångsvård.

 Var femte patient vårdades i sluten­vården.

 75 patienter tog sitt liv inne på vårdavdelningen och 14 på annan plats på sjukhuset.

 I hälften av fallen saknades riskbedömningar för självmord.

 Bara sju procent hade fått en strukturerad risk­bedömning.

 Självmordsrisken hade felbedömts hos nästan alla. Endast 14 patienter hade ­bedömts ha hög självmordsrisk.

Brister i över hälften

Socialstyrelsens granskning visade att det i 62 ­procent av fallen fanns ­systembrister i vården och att olika faktorer i vården kunde kopplas till själv­morden.

Enligt Social­styrelsen visar detta hur svårt området är och hur viktigt det är att kunskaperna om självmordsriskbedömningar ökar inom vården.

Blev det bättre sedan?

I Socialstyrelsens senaste tillsynsrapport av hälso- och sjukvården från 2013 granskades alla självmord som anmälts av psykiatrin enligt Lex Maria under 2012.

Totalt 373 självmord.

Socialstyrelsen identifierade totalt 517 brister.

I 74 fall fanns beslut med krav på åtgärder och återrapportering.

Dåliga på rutiner

Kritiken mot vården är stort sett densamma som ­tidigare.

 Brister i journalföringen (i 28 procent av fallen)

 Strukturerade bedömningar för självmordsrisk saknas (26 procent)

 Psykiatrin följer sina egna rutiner dåligt, som vårdprogram för suicid­nära patienter (20 procent).

Socialstyrelsen betonar i sin tillsynsrapport hur oerhört viktigt det är för ­patientsäkerheten att vårdgivarna gör systematiska självmordsriskbedömningar, att dessa journalförs samt att vårdplaner upp­rättas.

Hit kan du vända dig

 Vårdcentral eller annan läkarmottagning.

 Psykiatrisk mot­tagning.

 Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.

 Ungdomsmot­tagning.

 Präst, diakon.

Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.

SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06

Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06

BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22

BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13

Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30

Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.

Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.

RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se

Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se

Så kan du hjälpa

Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand.

Så tveka inte att försöka tala med den som har självmordstankar.

Genom samtal kan du få personen att söka hjälp.

Varningssignaler för självmord och självmordsförsök är bland andra:

Förändringar i beteendet. Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är sig lik eller om du oroar dig för personen.

Om personen är lynnig, ledsen, tillbakadragen, talar om hopplöshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte bryr sig om sitt utseende, uttrycker dödstankar – exempelvis genom teckningar, berättelser och sånger – tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

 Ibland kan en självmordsnära person upp­levas som ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på detta då det kan tyda på ett tyst ­beslut att fullfölja sin självmordsplan.

Källa: NASP