Han förändrades när brodern dog

Under Matti Saaris barndom bodde Niskanen vägg i vägg i den röda arbetarlängan i Pyhäjärvi – ett samhälle med några tusen invånare, beläget runt en koppargruva i mellersta Finland.

Militär och städerska

Matti Saaris far är militär och arbetar på ett vapenförråd. Hans mor är städerska. Familjen är skötsam, berättar grannen:

– Det är en helt vanlig, ärlig finsk familj. Matti är lite tyst, men inte den som dödar.

För fem år sedan inträffade katastrofen. Matti Saaris storebror var 19 år. I månad-er hade han arbetat med att renovera en bil. Dag och natt hade han lackat och bytt motordelar, satt på spoiler och vingar.

Knappt hade bilen – hans stora dröm – rullat ut ur garaget förrän den blev stul-en.

Chocken blev för stor för brodern, som hade hjärtfel.

– Han sjönk plötsligt

ihop och dog, säger Keijo Niskanen.

Tog det hårt

Utåt visade familjen inga större känslor. Men 17-årige Matti tog det hårt, enligt grannen:

– Han kunde inte förstå varför polisen inte hade hjälpt till när bilen blev

stulen. Jag tror han valde att rikta sin ilska mot samhället.

Några hundra meter bort, i sina föräldrars hus, sitter Matti Saaris vän Marjo

Lehtomäki, 18.

”Kunde prata om allt”

Hon berättar om första gången de träffades. Om promenaderna de brukade gå tillsammans. Längs sjöarna, genom skogarna.

Matti Saari var inte alls blyg, säger hon.

– Vi kunde prata om resor, drömmar, livet. Om allt.

För en vecka sedan fick hon ett mejl från Matti Saari med några länkar. När hon klickade på filmerna såg hon honom på skjut-

banan, med vapnet i hand.

– Jag tyckte han verkade lite konstig.

I helgen var Matti Saari tillbaka i Pyhäjärvi. Både i fredags och lördags gick de ut tillsammans, till en pub på orten. Hela tiden var Matti Saari upprörd, liksom irriterad över något. När Marjo Lehtomäki frågade vad det var ville han inte berätta.

– I stället drack han sig full. Han brukade kalla sig själv ”vän av öl”, men nu drack han mer än vanligt.

Trodde han skadats

I söndags for Matti Saari tillbaka till Kauhajoki, trettio mil bort. När Marjo

Lehtomäki hörde om massakern på radio i tisdags blev hon rädd.

– Jag trodde att Matti kanske hade skadats.

Hon står tyst i träd-

gården, utan ord för vad hon känner. Ryser till, när höstkylan tränger genom hennes tunna kläder.

Inne i en villa, några hus bort, har Matti Saaris familj samlats. De flyttade dit förra hösten.

Ett modernare hus, med mer plats och gräsmatta för de tre yngre barnen.

På infarten står familjens husvagn. Framför fotbollsmålet ligger bollen kvar.

”Vill inte säga något”

En kraftig man i svarta kläder öppnar dörren – Matti Saaris pappa.

Ögonen är stilla.

– Jag vill inte säga något. Inte i det här läget.

Han nickar, ursäktar sig. Stänger dörren.

Ute på gatan vinglar några barn fram på sina cyklar.

En äldre kvinna passerar, på väg hem från en helt vanlig promenad.

Som om inget hade förändrats i Pyhäjärvi, som om allt ännu kunde bli som förr.