Talar ett eget språk

18-årige Stefan och 5-årige Felix hölls inlåsta i källaren av Josef Fritzl, mannen som gång på gång våldtog deras mor och som var både deras pappa och deras morfar.

De två bröderna sägs kommunicera med varandra på ett mycket ovanligt sätt. Språket är begränsat och präglat av de få intryck de fått under hela sina liv i fångenskap.

– De tycks inte ha talat så mycket med varandra. Kontakten med språket kom mestadels från tv:n som fanns i källaren, säger Berthold Kepplinger, överläkare på sjukhuset där bröderna vårdas, till The Independant.

Likbleka

Polisinspektören Leopold Etz var den första personen som träffade de två pojkarna.

– Att påstå att barnen talar är en överdrift. De kommunicerar sinsemellan med ljud som är en blandning av grymtningar och gurglingar. Om de vill säga något till utomstående måste de anstränga sig för att att göra sig förstådda, säger han till Daily Mail.

Etz berättar om pojkarnas första timmar utanför murarna.

– När vi kom ner i källaren såg de skräckslagna ut och var helt likbleka.

De två pojkarna fördes försiktigt uppför trappan. Skräcken tycktes blandad med nyfikenhet när de för första gången i sina liv fick se dagens ljus, berättar Etz för tidningen The Independent.

– Allt är helt nytt för dem och man märker att de är förundrade, det var som de hade landat på månen, säger han till The Independent.

Vitaminbrist

Stefan, som snart är fullvuxen, har en framåtlutande gång på grund av den låga takhöjden i det fängelse som Josef Fritzl skapat åt dem. Liksom sin mor och sina syskon är hans immunförsvar starkt nedsatt och han lider av vitaminbrist.

När sönerna skjutsades från skräckhuset på Ybbstrasse 40 satt de för första gången i en bil.

– De har sett bilar på tv, men att åka i en på riktigt var en verkligen en överväldigannde upplevelse. Specielt Felix var utom sig av upphetsning, berättar Leopold Etz.

Såg månen första gången

När de lämnade sjukhuset med syskonen var det mörkt och då var pojkarna helt fascinerade av lyktorna på de mötande bilarna.

– Men det bästa var när de fick se månen. De var förstummade, nöp varandra och pekade. Under mina år som polis har jag sett mycket, men aldrig något som påminner om det här, säger Leopold Etz.

Bröderna bor nu tillsammans med sin familj i en separat lägenhet på sjukhuset. Allt för att inte omställlningen att leva i frihet ska bli för stor.