Anna har inte råd att jobba

Anna glömmer aldrig dagen då hon skrev ett brev till socialförvaltningen.

”Tack för att ni har hjälpt mig, men nu klarar jag mig själv.”

Det har gått tio år sedan hon la det där brevet på lådan. Efter en tuff start fick hon jobb inom industrin och pluggade sedan tre terminer för att kunna arbeta som undersköterska. Hon har lyckats hålla löftet till sig själv att vara självförsörjande.

Fram till den 18:e september i år. Då hade hon plötsligt inte råd att jobba längre.

Allt beror på regeringens beslut 2008 att strypa möjligheten att stämpla upp till heltid i mer än 75 dagar.

För Annas del innebär det att hon blev tvungen att säga upp sig från jobbet som timanställd undersköterska vid kommunen.

– Jag har två barn att försörja så jag har inget val. Det känns sjukt att a-kassan ska vara min trygghet när jag skulle kunna jobba, säger hon.

Hennes timanställning är för osäker. Vissa veckor kan hon jobba 50 timmar, andra veckor blir det bara fem timmar.

– Det kändes så hårt att säga upp mig. Jag trivdes med jobbet men vad ska jag göra?

Drygt 160 000 svenskar är deltidsarbetslösa.

De försämrade villkoren för dem ska ge ett tillskott i statskassan på 3,9 miljarder 2009 och 4,1 miljarder 2010, enligt regeringens budget.

Annas budget ser annorlunda ut. För henne innebär det en förlust på 5 000 kronor i månaden.

– Det är ett dråpslag mot vår ekonomi i familjen.

Hon kunde knappast vara mer kritisk till reglerna som enligt regeringen är tänkta att ”minska överutnyttjande av a-kassan och minska risken för att människor hamnar i permanent inlåsning i deltidsarbete.”

– Nu har jag hamnat i en inlåsning i arbetslöshet istället eftersom det inte finns några jobb att söka. På vilket sätt är det bättre?

Nu gör hon ingenting. Inte maken Johan heller. Han blev av med jobbet på ett gjuteri i våras.

Familjens fyrarummare i Eskilstuna kostar 6 500 kronor i månaden.

– Det är exakt lika mycket som jag förlorar på att gå på a-kassa i stället för att jobba, säger Johan.

De försöker att lösa situationen så gott det går.

I praktiken innebär det att de inte kan unna sig någonting utöver det vanliga.

– Jag tycker att det har ­varit svårast att förklara för barnen. När vi båda jobbade fanns det alltid lite pengar över, men nu måste vi ­lära dem att det inte är så längre.

Anna och Johan har bestämt sig för att inte flytta. De. Ska. Bara. Klara. Det.

– Vi älskar den här lägenheten och ska göra allt vi kan för att kunna bo kvar.