Norrmännen – de strongaste människorna i hela världen

NYHETER

OSLO. Karl Johan är världens bästa storstadsströg, pampigt som Champs Elysées i Paris, mysigt som Ströget i Köpenhamn.

Det går i en knapp kilometer lång rät linje mellan Slottet och National­teatern, Folketinget och Domkyrkan. Grundpelare i det stabila norska samhället med en säkrare monarki än den svenska, ett land med kultur, en demokratisk klippa och varmare religiöst än många andra moderna länder.

I trottoaren finns i glänsande metallbokstäver inlagt citat från den bitske nationalskalden Henrik Ibsen. Jag promenerade i kvällssolen vid niotiden i går förbi följande mening, som ­Ibsen 1882 skrivit i ett brev till författarkollegan Olaf Skavlan (ja just det, Skavlan): NORGE ÄR ETT FRITT LAND BEFOLKAT AV OFRIA MÄNNISKOR.

Jag skulle, om jag i går kväll mött Ibsen sagt: Titta dig om, gubbfan! Det du ser är de strongaste människor vår jord kan uppvisa.

Det är i en katastrofsituation för en reporter slentrian att beskriva stämningen i orden c h o c k  och  s o r g.

Men Karl Johan, som är mycket mera än en gata, det är ett sinnes­tillstånd och symbol (tänk bara på 17 maj), visade i går kväll starka drag av normalitet. Jag tror att de rätta orden för att beskriva stämningsläget är: 

a l l v a r  och  s a m l i n g.

Det fanns i går i Oslo inget av det kaos som den 1 mars 1986 präglade Stockholm efter mordet på Olof Palme. Hos oss var det förvirrade presskonferenser, hastiga och hafsiga ­politiska beslut, hysteriska spekula­tioner, upplösningstillstånd.

Jag kom i samtal med bokhandlaren Öivind Augen, 41, när denne gjorde sig besvär att visa mig till ­regeringskvarteren, där dagen innan en bombsmäll var startskottet för ultranationalisten Anders Behring Breiviks gigantiska terror­dåd.

Vi stod på Akers Gate, där människor lade ner blommor, tände ljus och skrev den amerikanska kondoleansen R. I. P. (Rest in Peace).

Augen sa: ”Vi gör som vår stats­minister i går sa till oss: De – han menade terroristerna – får inte tysta oss. Vi ska visa öppenhet men inte naivitet.”

Öppenheten syns för blotta ögat. Terror­brottet, som ju sannolikt grundar sig i Euro­pas ­nymornade främlings­fientlighet, där nationalism står mot internationalism och mångkultur, skrämde inte ­Norges många invandrare.

På Karl Johan, längs de eleganta trottoarkaféerna och de tjoiga sportbarerna, prome­nerade, till synes obekymrat, många pakistanier. (De flesta norska invandrarna kommer från Pakistan; det anses finnas 40 000 av dem). Jag samtalade med Raja Zahid, 45, en servitör från Drammen som varit i Norge i sju år:

”Jag trivs. Ja, naturligtvis var det en lättnad för mitt folk att ­dådet inte har med isla­mism att göra. Men det sista jag vill tala om är religion …”

Jag hade redan tidigt av auktori­teten Magnus Ramstorp i radio fått höra: ”I detta dåd finns inget inslag av islam.”

Mindre normalt är att sam­tidigt finna Folketinget avspärrat och bevakat av soldater med automatvapnet HK 416 över bröstet. Jag har sett hundratals flaggor på halv stång, och när jag tidigare på ­dagen bortom Töcksfors bilade in i Norge, stod politibetjent Björnar Haugen på gränslinjen och kollade utgående fordon i händelse Behring Breivik haft en kumpan, och denne skulle försöka ta sig ut ur Norge.

Behring Breivik före­faller att ha handlat helt solo, men tanken på en eller fler kumpaner är ­inte helt uppåt väggarna. En svensk säkerhets­expert, statsvetaren Magnus Christiansson, som utbildar officerare på Karlberg, ringde mig och påpekade: ”Det kan inte uteslutas att han är en del av ett nätverk. Fri­kårerna rör på sig igen. Breivik kan ha haft hjälp över gränserna.”

”Du menar av en holländare eller belgare …”, frågade jag.

”Varför inte Sverige… ”, sa Christiansson.

I frikårernas trångsynta värld ses invandrare som ett hot mot den norska identiteten och väcker till kamp för ett traditionellt samhälle. Liknande ­stämningar finns i Ryssland, Ukraina, Ungern, Polen, Frankrike, Sverige, Finland och fler länder till.

Det var om hotet från dessa grupper den populäre men ­slitne Kung Harald talade i tv:

”De riktar ett angrepp på vårt norska samhälle och hotar vår norska demokrati. Men vi ska bevara ett fritt och tryggt samhälle.”

I samklang med det försäkrade Norges etablerade politiker från de flesta partier, att ”det från nu får bli mindre billigt gnäll i debatten”. 

Norge fortsätter att vara ett fritt land och dess befolkning är – även en dag fylld av ansträngningar – friare än de flesta.