De simmade tillsammans från skräckön

"TITTA INTE BAKÅT" Khamshajiny Gunarathnam, 23 och Matti Brox, 16, sprang tillsammans mot vattnet när de hörde skotten. Det fanns bara en utväg – det kalla vattnet. Efter att de simmat några hundra meter kom båtar och räddade dem.
Foto: Foto: GUSTAV MÅRTENSSON
"TITTA INTE BAKÅT" Khamshajiny Gunarathnam, 23 och Matti Brox, 16, sprang tillsammans mot vattnet när de hörde skotten. Det fanns bara en utväg – det kalla vattnet. Efter att de simmat några hundra meter kom båtar och räddade dem.
NYHETER

Oslo Han beställer en hamburgertallrik, hon en räkmacka.

Aftonbladet träffar dem tillsammans, två dygn efter att de simmade från Utøya i panik – säkra på att de skulle dö.

– Jag övervägde bara på vilket sätt det skulle ske. Ville jag drunkna eller bli skjuten? säger Khamshajiny Gunarathnam, 23.

Khamshajiny Gunarathnam, eller Kamzy som hon kallas, och Matti Brox, 16, skämtar med varandra när de träffar oss på ett hotell i centrala Oslo.

– Håll käften, säger Kamzy till sin vän och skrattar.

”Titta bara framåt”

Det var så hon sa till Matti under simturen från ön, när han för varje simtag bad henne om ett leende, och uppmanade henne att inte titta bakåt. ”Titta bara framåt”, repeterade han. ”Och om jag blir skjuten, fortsätt bara simma”.

– När jag berättar historien känns det som något jag repeterat in, eller något jag drömt. Jag har inte kunnat gråta än. Men det känns skönt att berätta, säger Kamzy.

– Jag har gråtit. Men i går kväll, när jag ville, kunde jag inte, säger Matti.

Trodde någon skojade

Efter att bomben briserat i centrum på fredagseftermiddagen, ringde Kamzy och försäkrade sig om att hennes familj inte var i fara. Därefter samlade hon och resten av styrelsen för Arbeiderpartiets ungdomsförbund, AUF, till informationsmöte.

När hon sedan hörde knallar antog hon att någon skojade med en knallpulverpistol.

– Men så tittade jag ut och såg vakter och flera som rusade från där ljuden kom. Skräcken i deras ansikten fick mig också att börja springa, säger Kamzy.

Först barrikaderade hon sig ensam inne på en toalett. Men när ljuden av skotten kom närmare smet hon ut i panik. När hon närmade sig stranden sprang hon tillsammans med Matti och runt 20 andra. Där fanns bara en flyktväg kvar: det kalla vattnet.

– Jag är inte bra på att simma. Och det kom några muskulösa killar som återvänt från vattnet eftersom de inte klarade det. Hur skulle jag klara av det då?

Men när skytten närmade sig följde Kamzy Mattis uppmaning. De slängde av sig sina tröjor och hoppade i.

Såg när han sköt

Efter ett par hundra meter kom en båt med räddningsvästar. Hundrafemtio meter därefter plockades de upp. Och Matti vågade berätta varför han sagt åt henne att inte se bakåt.

– Jag simmade på rygg, och såg hur skytten sköt en kille uppifrån en sten, med automatvapen. Sedan hoppade han ner framför honom och sköt honom i huvudet med en pistol, säger Matti.

Båda har många vänner som troligen dött. De vill inte prata om det än, innan de fått de officiella listorna.

Kamzy gick på samma handelsgymnasium som Anders Behring Breivik gått på tio år innan.

– Det var ett väldigt segregerat område. De blev förvånade över att jag kunde prata flytande norska. Jag säger inte att alla där var rasister, men när något blir okänt blir det skrämmande. Norge måste bygga ett samhälle där fler från olika bakgrunder möts. Och jag blir glad över blomhavet utanför domkyrkan. Alla de som lägger blommor där kan inte vara rasister.